För att få det hela lite ljusare så tänder man nu julbelysningarna på gårdarna. En trevlig tradition som dock börjar tidigare och tidigare för varje år. Dessutom (till Vattenfalls och andra elleverantörers stora glädje) eskalerar den i omfång. Till o med de allra tråkigaste av grannarna överraskar positivt med att numera sätta upp ljusslingor i trädgårdarna.
Men redan där visar jag min gammaldags inställning till Julen, genom att trots hustruns påpekande om att "grannarna redan satt upp sitt", i det längsta förhala uppsättningen i vår trädgård. "Skall du kanske vänta på att kylan skall komma så du får stå där med frusna fingrar istället ??" Såna argument viftas dock bort i traditionens tecken.. De Tre Vise männen kom väl inte till krubban i oktober? IKEA i Valbo började julskylta i september, sen följde alla med. Inte jag.
Men nu sitter julbelysningen på plats, även i vår trädgård! Dvs, nästan allt. Den mysigaste grejen vi har i belysningsväg tycker både hustrun o jag, är den lysande plastslangen på 25 meter som jag varje år lindar runt flaggstången. Den lyser upp hela kvarteret på ett välkomnande sätt tycker vi. Man ser den långt innan man kommer fram till vårt hus. Som en ledsagare, som stjärnan de Tre Vise Männen förljde. Ungefär så. Det är samtidigt den mest krävande, eftersom man får gå ett par hundra varv? i så stor cirkel man kan runt flaggstången, samtidigt som man måste hålla slangen ovanför huvudet...Men vad gör man inte för konsten?Vis av dåliga erfarenheter från allehanda ljusslingor som på nåt outgrundligt sätt bara slutar att fungera på sin hylla i garaget under sommaren, så tände jag naturligtvis denna slang innan jag började helvetespromenaden runt stången. Jag har nämligen genom åren gjort misstagen att med fingrar darrande av köld fästa allehanda ljusslingor på olika ställen och sedan, i triumfens ögonblick, dvs. när man sticker kontakten i väggen, för att dränkas i det mysiga ljusskenet, upptäcka att det är svart. Det är så in i he---te svart. Svartare än i en Ingmar Bergman film. Alltså lyste den långa slangen så fint där den låg på gräsmattan som en 25 meter lång lysmask. Ur med kontakten och så fäste jag slangen i flaggstångslinan. Sedan åkte den upp i topp! Nu återstår bara helvetesmarschen! Runt, runt, runt hur många varv vet jag inte men massor blir det. Jag blev yr i huvudet och nästan svimfärdig. Fick stanna ibland. Jag som inte kunnat åka en karusell på 26 år. Hur jag kan veta att det är just 26? Jo för att sist jag åkte karusell var med dotter Angela (30) när hon var 4 år och hon och jag åkte i en barnkarusell som man hade riggat upp på parkeringen utanför B&W i Valbo! Karusellen gick väldigt sakta naturligtvis, men när jag steg ur den guldfärgade elefanten vi åkt i, höll jag på att ramla omkull! 4 årige Angela såg ängsligt på sin stålman till pappa. Jag som idrottat i hela mitt vuxna liv och var mitt uppe i Elitserien i hockey, kunde bara konstatera att där, just där, vid en barnkarusell på en parkeringsplats, i en guldfärgad elefant, går gränsen.
Nåväl till slut satt den magiska slangen på plats i flaggstången. Nu skall vi kolla hur fint det blev. Sätter i kontakten och och och, det är Svart! Så in i hel--te svart! Jag fattar ingenting. Hur fan kan det komma sig? Vad är det för krafter som styr? I morgon går denna magiska lysande slang (men numera kolsvarta) samma öde till mötes som massor av våra julbelysningar genom åren, nämligen i tunnan märkt "Elavfall" på återvinningsstationen En tunna jag skulle hitta till med förbundna ögon..Kanske står det "Elavfall Carlsson" numera. Att den svarta huggormen till ljusslang är inköpt på JULA lägger ännu en hånfull dimension till upplevelsen.
Julen är ju en tillbakablickarnas högtid, då man blir nostalgisk och minns...Så här skrev jag i en tidigare blogg (för några år sedan):
"Jag har ett förunderligt julminne att delge er...Nää det var inte när Jouko Pärssinen segerdefilerade med Indian Silver på Solvalla iförd tomtemask...Nää, så här var det: jag stod en julaftonsförmiddag tidigt 70 tal och tvättade min bil, lugnt och fint i ett stort garage hemma i Gävle. Då kom plötsligt en Tomte, mycket välklädd och elegant, såg ut exakt som Disneys tomte i TV. Han bar på en jättestor jutesäck med klappar. Han stannade till vid mig och önskade mig God Jul med den där barska men ändå vänliga Tomterösten ni vet...Denna fina och vänliga Tomte fick också min egen julstämning att höja sig flera grader, vilket jag tacksamt berättade för den skrockande ST: Claus kopian! Han gick med nöjda och beslutsamma steg mot sina renar (som i detta fallet fick bli en vinröd Taunus 20M, årsmodell 69 eller så...).Han stoppade ner säcken i bagageluckan, vinkade ännu en gång åt mitt håll där jag förundrad stod med en löddrig tvättsvamp i handen, gick fram och vred om nyckeln för att öppna garageporten i gatuplanet, han trängde sig så med stort besvär in i förarsätet och sedan startade showen på riktigt! Detta garage ligger i källarplanet med en brant nedfart från gatan, och för att undvika kollisioner på nedfarten har man ordnat det så fiffigt med ljussignaler, att när man skall köra upp från garaget så skall man trycka på en knapp vid uppfarten och vips, så tänds en röd stopplampa på gatan. Och vice versa, skall man ner så trycker man och väntar till grönt sen kör man. Käckt va? För alla er som vill åka dit och titta :-)) så är adressen hörnet Staketgatan - Byggmästaregatan i Gävle alltså....Eftersom herr Tomten så att säga befann sig sittandes som i ett skruvstäd och det skulle vara lika svårt att nå ljusknappen som att få tag i en kvarting på ett alkoholisthem, så chansade han..inte är det väl någon som är ute och åker bil just denna julaftonsförmiddag som vår herre gett oss..Dessutom skapade det fina röda ljusskenet i garaget bara ytterligare julstämning kanske han tyckte?!Nu hör det ju också till saken att eftersom uppfarten som sagt är väldigt brant så måste man ta skaplig fart nerifrån. Tomten gjorde precis så, Taunusmotorn råmade, blåröken blandade sig med den allt svartare röken från de skrikande lamellerna, Tomten hukade sig som Daniel Olsson när han svarar spets, det gick fort uppför, det skrek i däcken.....så small det! Det omisskännliga ljudet av plåt mot plåt....Sen blev det tyst, så inih----e tyst. Det enda ljud jag hörde där jag fortfarande stod med den droppande tvättsvampen i handen var ett skramlande ljud från en navkapsel som kom och rullade nedför och rakt emot mig för att sedan lägga sig vid min vänstra stövel! Det stod Taunus på den...... Den gamla damen i sin Wolsvagenbubbla från -61 hade ju grönt ljus när hon körde ner från gatan....det försökte hon också stammande berätta för Tomtefar. Men den tidigare så mysiga Tomten var som förbytt! Hyllande den gamla tesen att "anfall är bästa försvar".. skällde han så ut den stackars gamla damen efter noter, bara synen av en Tomte som är ursinnig är ju så abstrakt och fullständigt otrolig! Jag ville egentligen inte alls visa mig, men nyfikenheten tog överhand. Jag avbröt därmed för ett ögonblick Tomtens utfall mot den gamla damen genom att lämna navkapseln till den ursinnige St:Claus. Han hade tydligen redan glömt bort den mysiga stämning som bara för några minuter sedan rått mellan oss, för han tittade på mig som om han aldrig sett mig och skrek, nu med skägget uppfällt (ungefär som Magnus Wernblom i MoDo ni vet), "lägg dig inte i det här gosse"! Tomten åkte svettig och förbannad iväg i sin rejält krockskadade Taunus mot sitt gig, medan jag hjälpte den gamla damen att parkera hennes WW bubbla. Som tur är så satt ju motorn bak, så att det gick att köra den. Hon bara skakade och kunde knappt prata stackarn. Hon sade med ett snett leende innan hon gick in i hissen "nu har jag nåt att berätta ikväll". Ett understatement! Jag undrar bara vad Tomten skrev i sin redogörelse för försäkringsbolaget!!Så skrev jag...
På lördag startar Marre på Åby. Stefan ligger lågt. Formen kanske inte riktigt sitter där ännu. Möjligt, men jag spikar. Ni har väl hört talas om att "klass slår form"?
Det visade väl allas vår Orreborre i söndags när han skojade med ett hyggligt meriterat motstånd.
Här nedan är länken till den (i mitt tycke) den allra bästa jullåt som gjorts...
Nu håller vi tummarna för Marre!
Flashen
