Forsbacka tisdag. Rubriken ovan kan med fog användas på det mesta i den värld vi lever. En värld fylld av snabba kast hit och dit. Fysiskt och psykiskt, materiellt och andligt. Som t.ex. på Menhammar där man under denna tid ser massor av fölungar som tar sina första stapplande steg.
Själv blev jag varse detta uttryck för ett par veckor sedan. Jag som just hade skrivit färdigt en blogg om hur Påsken genom en rad positiva händelser i mitt liv just i Påsktid blivit min absoluta Myshelg fick i princip under tiden bläcket torkade, sakta men säkert se hur Påsken 2014 förvandlades till ett helvete.
Efter att under en tid (ett par månader), ha känt mig andfådd tidigare än normalt vid minsta ansträngning, och gjort tennisspelandet på måndagarna till en jobbig historia, liksom de dagliga promenaderna med hustrun, började jag ana oråd över att allt inte stod rätt till. Jag skyllde dock hela tiden på att kanske en allmän infektion eller en rejäl influensa var på ingång. Man är ju uppfostrad så. Mina frånvarodagar under skoltiden och under mitt 50-åriga yrkesliv är således sensationellt få. Oavsett vad som händer eller hur dåligt man mår så ger man ju aldrig upp. Bara veklingar gör så..
Mitt under en tennismatch började jag känna kramp över bröstet och halsen. Jag berättade för min tenniskompis Urban som nämnde ordet Kärlkramp. "Du kanske har kärlkramp" sa han. "Mycket tyder på det". Kärlkramp var ett ord jag möjligen hört nångång men inte tänkt så mycket på vad detta innebar. Skall vi ge oss? frågade Urban. Äh sa jag "vi kör" och fortsatte att spela. Samma kväll ringde jag dock upp min bror Stefan som jag plötsligt mindes blivit opererad för just detta för många år sedan. Symptomen var enligt honom väldigt lika och eftersom Kärlkramp till stor del är genetiskt betingat och det faktum att vi hade samma stam...gjorde att jag bokade tid på Hälsocentralen.
Doktorn där tyckte också att tecknen var tydliga, men eftersom man måste provocera fram en Kärlkramp via ett "arbets EKG" så skickade han en remiss på en sådan till Sjukhuset. Detta var torsdagen innan Påsken. Av doktorn fick jag med mig en Nitroglycerinspray att använda vid akuta besvär, en spray som vidgar hjärtats blodkärl och som gör att hjärtat kan syresättas full ut. Hoppas du slipper använda den sa han.
På natten mellan Påskdagen och Annandagen vaknade jag med bröstsmärtor som strålade ut i armarna, jag satt på sängkanten och kallsvetten började rinna. Jag sprayade Nitroglycerin 3 gånger, men det tog en evighet, kanske en halvtimme innan det lugnade ned sig igen. Jag lade mig att sova några timmar, men efter frukost bad jag hustrun skjutsa mig till Akuten. Där blev jag efter diverse prover inlagd på Hjärtavdelningen!
Efteråt har jag fått reda på att det verkligen var som att spela Rysk Roulette genom att Inte ringa 112 efter ambulans när jag vaknade och hade bröstsmärtor. Ännu mera korkat var det tydligen att lägga sig och sova igen!
Jag genomgick två ingrepp med några dagars mellanrum som innebar "ballongsprängningar" samt insättning av några "stants" metallarmeringar i de öppnade kärlen. Man är vaken under ingreppen och kan själv följa doktorns arbete med att öppna de igensatta kärlen där man går in på höger hands handled och följer en åder med olika instrument till hjärtat.
För mig blev detta en minst sagt omtumlande vecka. Det är många tankar som snurrar runt i skallen när man på allvar får klart för sig hur skört livet är. Men jag vill ha också sagt, att trots att Svensk Sjukvård kritiseras dagligen överallt, och det med rätta eftersom neddragningarna gjort att personalen går på knäna och jobbar i ständig motvind, så när det verkligen gäller, och man behöver specialistvård så finns den!! Jag kan heller inte nog berömma den tåliga personalen som trots en massa umbäranden med patienter som är verkligt sjuka och vårdkrävande klarar av att ge dig ett leende mitt upp i allt helvete dom möter! Fantastiska människor som är värda mycket bättre både i lön och i arbetsmiljö!
Jag vill också tacka alla som via Besök på sjukhuset, Telesamtal, Mail, SMS och andra hälsningar har gett mig så fin support! Ni skall veta att det betydde mycket!! En speciell kram ger jag till Doktor "Hovan" och till älskad dotter Angela som båda under tid berättade för mig vad jag egentligen var med om och vad prover och olika sjukhusuttryck betydde.
Slutligen vill jag tipsa er som läser detta och funderar över ovanstående symptom. Sök hjälp snarast! Gå iväg och ta ett Arbets EKG. Ett EKG i vila säger sällan något.
En annan (och lite skrämmande) sak som blir tydlig när man hamnar i en sådan här situation, är att inget utanför ens egen värld betyder något. Jag såg inte ett travlopp, brydde mig inte om resultat, tittade inte på TV, lyssnade inte på radio eller läste tidningar. En oöppnad Travrond låg på nattduksbordet under hela sjukhusvistelsen. Jag orkade aldrig titta i den!
Men nu tar vi nya tag. Jag har gott hopp om att komma tillbaka till det gamla livet. Snart skall Urban få sig en match igen.Min högra arm ser dock ut som en blå/gul köttfärslimpa f.n. men det blir bättre för var dag. Nu är vi ju också inne i den ljuvligaste av alla årstider. Jag ser mycket fram mot att besöka Änglamarken snart igen. Dvs. Yttersta/Menhammar för att pumpa in rejält med livskvalité! Doktorn pratade mycket om just det ordet och vad det betyder för oss människor.
Nu håller vi tummarna för Quality Questioned på V75 i Umeå till helgen. Och naturligtvis för Team Hultmans alla andra hästar som startar under veckan: Venkatesh, Ille Faciet, Vernin Starlight och Diego M Boko.
Här kommer ytterligare en länk med Papa Sören Nordin. Svensk Travsports störste.
Hälsningar Flashen snart Back on Track..
