Välkommen till Travkompaniet
Hem Nyheter Travkompaniets stall Travsnack Insändare Butiken






Glömt lösenordet?


 
 Om Travkompaniet
 Om att bli delägare
 Kontakt
 Travkompaniets Stall
 Nyheter
 Starter/resultat
 Frågor och svar


 Travkompaniets stall
 Travnytt
 Travbanor
 Arkiverat
 Travkompaniet

 


 STC
 ATG
 Travbanor
 Solvalla
 Avel/Uppfödning
 Menhammar stuteri
 Tränare/Kuskar
 Breeders' Crown
 



Travsnack med Flashen

« Great Balls of Fire...Populärmusik från Vittula (del 2) »

Only the Lonely..och andra Parisminnen..

Gott Nytt Travår!

2007 blir ett mycket intressant travår! Kommer Jaded och Jocose att trava upp bakom startbilsvingarna under den elektrifierade upplysningen från Solvallas speaker : "det är hundra meter kvar till start i 2007 års Elitloppsfinal" ?.Och hur kommer det att gå för våran egenTravkompaniuppfödning  Faster than Mum när han skall debutera i år? Hur skall man förresten matcha honom? Anmäld "till allt" men vill vi? Vill vi forcera till stordåd i E3 och Kriterieserien? Det går otroligt fort i dom loppen.. Eller vill vi på sikt ha en V75 häst? Skall vi åka till Åby och Jägersro eller skall vi åka till Rättvik, Hagmyren och Romme? Vad är skillnaden mellan att sitta på restaurangen på Jägersro i kostym och slips mot att sitta på en rutig filt i en grässlänt i Bollnäs i jeans och tenniströja?? Vad är skillnaden mellan oxfilè och potatisgratäng på Jägers mot frukostkorv med räksallad på Hagmyren? Elitserien eller division två, vilket är skojigast och för vem? Vad är skillnaden mellan gam och gourmet? Vad är en bal på slottet? Frågorna är många, hästen själv får avgöra.....men spännande blir det....

I onsdags var Fredde Palm o jag till Solvalla. I finkan bakom oss hade vi en "klaring", Sir Bonsai som i sin senaste start bollade med motståndet! Daniel Olsson som körde senast var impad. "Han fattade inte ett dyft vad detta gick ut på, men bara stack iväg från dom andra till slut. Anmäl till Valla du Fredde." Fredde anmälde, jag hade gjort mitt spel hemma på datorn, här skulle årets första spelvinst kammas hem...

På nedvägen började Fredde o jag att spåna om allt och inget.. "Undras vilka tränare som är dom bästa"? Svenska, Amerikanska? Fransmännen är ett urgammalt hästfolk också sade jag. Vilka kanoner dom får fram, rena stridsvagnarna. Dom har mycket att välja på också sa Fredde, det finns hur mycket hästar som helst i det landet. Diskussionen avslutades med att vi enades om att fransmännen använder mycket mer filtar än oss i alla fall...Då kom jag av nån anledning att att tänka på vad vi hade i finkan bakom oss. Sir Bonsai, med en pappa som heter Maybe Tomorrow. För mig en absolut koppling till Frankrike och Paris. Va? Jodå, året var 1997. April. Jag var i Paris på konferens med firman. Efter ett tufft dygn på Disneyland (där jag t.ex. utan att minnas det, men enligt av varandra oberoende källor gick med i den stora paraden och letade efter min idol Zeke Varg och naturligtvis och med all rätt blev utkastad över repen av en fransk Musse Pigg och till vilken jag tydligen sagt, "det här är ingenting mot Furuviksparken" eller nåt sånt..) så tillbringade vi några dagar i Paris.

Fredagskvällen åkte jag och Håkan Berglind (delägare till Optimus Sund, ni minns han som introducerade mig hos Loket på Cafè Opera) och en annan travintresserad kompis Lennart Carlsson från Blekinge, taxi ut till Vincennes. Jag visade upp mitt hästägarekort från Gävletravet, och Håkan hade fått låna nåt presskort från en kompis, fransmännen blev så imponerade över foto med stämpel så vi blev vänligt inbjudna till VIP rummet och en fin buffè. Lennart som inte hade nåt speciellt kort att visa upp betalade dock helt ödmjukt in sig på läktaren. Efter att ha tagit för oss av läckerheterna vid buffè bordet så anslöt vi till Lennart på läktaren. En kväll som gick i Veerbecks tecken, jag tror att han vann 5 lopp! Innan tävlingarna gick vi en sväng och jag ringde faktiskt hem till min polare Anders Öberg från mållinjen på den svarta kolstybbsbanan...Kul tyckte Anders, inte lika kul tyckte den fransman som var ute och värmde sin fuxiga koloss till häst och som fick väja för tre idioter vid mållinjen..Han kastade en lååång blick efter oss och den var inte av älskvärdhet...

På väg tillbaka till Paris, ut från Vincennes och till taxin, så hittade vi startlistorna till lördagens löp. Plötsligt såg jag att Maybe Tomorrow skulle starta på lördagen! Jag känner ju hästens tränare och ägare mycket väl, Classe Persson och Lotta Hammarbäck! Jag måste ju hit i morgon också! Undras om Classe och Lotta är här? Oavsett, så måste jag väl kolla in en Gävlehäst som startar på Vincennes! Eller hur??

Lördagsförmiddagen startade underbart! Vi satt ett gäng, på en uteservering mitt i centrala Paris, Place de la Bastille i solen mot en vägg och myste. Frozen Margaritas är faktiskt väldigt gott...speciellt som i detta fallet som ersättning till frukostens tråkiga croissanter och vedervärdigt kaffe...

  Vid lunchtid började jag att kolla upp om nån ville följa med mig ut till Vincennes. Mina travintresserade kollegor Lelle och Håkan hade annat för sig, jag beslutade mig för att åka ut ensam när min rumskompis och trognaste vapenbroder Hasse Johansson anmälde sig. Han var inte ett dugg intresserad av trav, men i valet mellan att tillsammans med de andra åka upp i Eiffeltornet eller åka med mig ut till Vincennes så valde Hasse klokt nog? att följa med mig, eller som Hasse mycket riktigt sammanfattade det hela: "har man sett ett torn så har man sett alla"..

Denna gång åkte vi inte lika ståndsmässigt som kvällen innan, vi åkte Metro, dvs. tunnelbanan i Paris. Vi gjorde dessutom det fatala (och klassiska har jag sedan förstått) misstaget att på initiativ av mig stiga av vid hållplatsen Chateau de Vincennes som ligger nästan en mil innan travbanan. Så det var bara att traska! Ingen av oss var i någon vidare fysisk form med tanke på de tidigare erfarenheterna av Paris, jag å min sida klarade dock psykiskt av att traska en extra mil, inte bara för att jag gjort lumpen på I14 i Gävle, nej då, men framförallt att jag kunde se fram emot lördagstävlingar på Vincennes dessutom med Gävlehäst!!! Hasse å sin sida fattade nada! Han tyckte det bara var jobbigt! Att vara på väg mot lördagstävlingarna på Vincennes var för honom inget intressantare än att vara på väg mot en rotfyllning hos tandläkaren hemma på Vikbolandet...Det lät han mig få höra också vid vartannat steg..Han förbannade att han inte just då stod uppe i Eiffeltornet och slickade på en glass och kollade ut över Paris! "Har man sett en travbana har man sett alla" sa Hasse. När vi efter en djävulusisk marsch, i horisonten kunde skönja silhuetterna av Vincennes travbana var Hasse hungrig, grinig och kinkig i största allmänhet, hängde i checkremmen som en avkomma efter Running Sea, medan jag bara blev piggare och rappare i steget..."nu rycker vi tussarna" sa jag käckt för att uppmuntra Hasse, jag fick en tom blick tillbaka..

Vi anlände Vincennes rakt emot stora infarten till stallbacken. Jag tog vis av fredagskvällens övningar, en rå chans och visade med ett leende mitt hästägarekort från Gävletravet för den mustaschprydde monsieuren i grinden. (Ett kort som t.o.m. stallbacksvakten i Bollnäs brukar granska som om det vore förfalskat). Den älskvärda gendarmen på Vincennes kollade foto och stämpeln och sken upp, han hälsade mig o Hasse bugande välkommen till Vincennes och önskade oss en trevlig dag! Jag sade till Hasse som i det läget inte var mer imponerad än att ha fått pruta 10 spänn på en Turkisk marknad, att detta är så dj---a STORT!! Ungefär som att få komma in med en blöt schäferhund i en sal där man utför en hjärttransplantation sa jag. Jag måste äta sa Hasse...

Vi gick omkring på stallbacken på Vincennes, jag mös och Hasse vara bara hungrig, trött och kinkig. Jag letade efter Maybe Tomorrow och möjligen Classe o Lotta. Plötsligt fick jag se en dress jag inte sett sedan Miss Goldens dagar i tidigt 60 tal. Gul med lila rundel. Stig Engbergs dress! Också den dress som Stig H. bar när han vann sitt första lopp! Var det en hägring? Nej då, det var Stigs son Peter Engberg som bar den. Jag presenterade mig och frågade efter Maybe Tomorrow. Tjänare sa han vänligt, tog Hasse o mig i hand och berättade att Maybe Tomorrow stod hos honom, "kom med mig"..När vi kom fram så vem står vid Maybe Tomorrow om inte Classe och Lotta!! Stort kramkalas, "vad gör du här?"...Fantastiskt!!

Lotta berättade en kul (och lärorik) story. Dom hade varit med Maybe Tomorrow några veckor på turnè, och det hade gått bra! I Nice var man bjuden en lördagskväll före racet tillsammans med alla hästägare ut till en stor flott lyxyacht. Lotta hade ingenting att ta på sig för coktailbruk på medelhavet. Hon hade bara stallkläder med sig eftersom dom ju jobbade med hästen på svenskt vis. Vadå lyxyacht!! Classe hade en kavaj. Classe har alltid kavaj! Classe var kusin med Håkan Wallner..Lotta lånade något för stort och något för litet av nån stalltjej och åkte motvilligt ut på yachten. Kände sig förmodligen som jag gjorde när jag hade cardiganen på muséet barockkvällen ni vet...Dom andra hästägarna (i smoking och långklänning) som hade starthäst till söndagens stora lopp i Nice skålade bara med Classe o Lotta för att etiketten krävde det..Vad var detta för patrask??Svenskar? Har dom trav där?

Andra bullar blev det vid 16 tiden dagen efter. Maybe Tomorrow vann loppet och alla som kvällen innan med nästipparna i vädret betraktat Classe o Lotta som spetälska eller nåt, vällde nu in i vinnarcirkeln för att synas för fotograferna! Man kindpussades och kramades...Gud va roligt, OH la la...Grattis! Gud va trevligt!

Vi önskade lycka till och måste gå och hitta nåt att käka. Tyvärr galopperade sedan Maybe Tomorrow efter 25 meter...Lotta sätter förresten fina namn på sina uppfödningar. Maybe Tomorrows mamma heter Only the Lonely, efter Roy Orbisons världshit på 60 talet ni vet. Mitt i låten Only the lonely sjunger Roy Orbison, "Maybe Tomorrow" osv...

Jag hade kameran med mig och tog en del bilder. När jag bad Hasse om att posera vid familjen Levesques klassiska gula dress med svarta korset på, som hängde på tork vid en box så tvekade han, jag sade att detta är STORT Hasse, hur stort?  frågade han, ungefär som att dra Gud fader sjäv i skägget sa jag, jag är hungrig sa Hasse... 

Under stora huvudläktaren hittade vi den godaste macka jag i alla fall ätit någonsin, rostbiff, pepparrot och lite andra grejor, till det min favvobira Kronebourg! Ett tips till alla er som skall dit under vintermeetinget!!! Hasse blev också nöjd...till slut!

Maybe Tomorrows son Sir Bonsai i onsdags?? Han gjorde som pappa i Paris, galopp efter 25 meter! Nästa gång vinner han...glöm inte var ni läste det!! Han kommer att vara så långt före sina kamrater att han kan nynna "only the lonely"...

Happy Trotting 2007

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Postad av Flashen
7 januari 2007 19:06
 
 

Flashen
Alias Christer Carlsson.

En man med stor kärlek till Travsport och med pennan i ordning. I pojkrummet hängde affischer på Elvis, Marilyn Monroe & Big Noon! I Travkompaniet känd under signaturen Flashen.


 



 

Travsnack med Kompanistaben
 


Producerat av Textalk
Maharajah

Calvin Capar - Ditt val i avel