Vi kom några månader för sent till gården i byn Böjern i Vindelns kommun för att få tillfälle att träffa den omtalade hästen.
Kåre Botnia var ett fysiskt praktexemplar in i det sista men tänderna började bli dåliga.
I maj i år förberedde 78-årige Martin Burström en grop framför garaget och ringde efter några vänner. Veterinären var bokad sedan några veckor. Det var dags.
Det är lite plågsamt det hela och vi pratar inte så mycket om den där dagen. När Martin tar emot på gårdsplanen pekar han i alla fall ut platsen där Kåre ligger.
Några frostiga grästuvor vid ett garage intill några hästhagar.
- Jag vill inte att det ska bli någon löjlig bild och är ju inte en sån som kallar till mig pressen. Men visst är han värd att skriva om ändå, Kåre. Han var en verklig friskus till häst. Men så tvärmagrade han på bara någon vecka.
Martin Burström ville ha hästen nära. Kåre Botnia lades ner på samma plats som katten Tusse som blev 22 år.
- Det var en hemsk dag då jag verkligen fick stålsätta mig för att hålla tårarna borta. Kåre var skärrad av sprutan men allt gick ganska bra ändå. Det måste ju ske. Något vrak ville vi inte att han skulle bli, han som var så pigg och glad hela tiden.
Ovanligt hög ålder
Hur gamla brukar hästar bli? Det talas om att större hästar är riktigt gamla då de nått upp i 20-25 år. Ponnys kan bli något äldre. Att hästar blir upp emot 40 år något ovanligt.
Någon övergripande koll på äldre i landet går inte att få. Terry Count var i alla fall ett varmblod född 1977 som var 36 och några månader då han fick sluta sina dagar sommaren 2013 på en gård i Skövde. En travare som sprang in 408 000 kronor under sin karriär.
När Kåre Botnia, född 1978, togs bort i maj hade han ett par veckor kvar till sin egentliga födelsedag. Men den lilla kallblodiga fuxen räknades som 36 år då alla travhästar fyller år på nyårsdagen.
- 36-åriga hästar är ovanliga oavsett ras och det här är nog de äldsta travarna jag hört talas om. Bra jobbat av ägarna. Det är inte helt lätt att hålla en häst fin så länge, säger Göran Åkerström, chefsveterinär på Svensk Travsport.
En karriär i framkant
Det har ordnats med fika i vardagsrummet. Martin Burström och hans särbo Siv bjuder till bords.
Några kvällar före vårt besök har Martin samlat ihop bilder, filmer, travprogram och resultatlistor från Kåre Bothnias karriär. Allt ligger förberett på bordet.
Fatet med smörgåsarna och kakorna skjuts åt sidan och Martin börjar bläddra i mappen med
17 målfoton och resultat. Kåre Bothnias alla segrar. 148 starter blev det och 65 gånger var han bland de tre första i mål.
332 000 kronor intjänat. En fin summa i dag och riktigt bra för en karriär under 1980-talet. Än mera imponerande blir resultaten då hästen från Umåker nästan uteslutande tävlade mot kallblodseliten i landet.
- Det mesta han tjänade i ett och samma lopp var 12 500 kronor, vilket säger en del om pengarna det handlade om. Jag reste mycket med honom. Det blev många starter på V65 mot stjärnor som Lapp Nils och Svinten. Kåre slog båda dom hästarna vid enskilda tillfällen - ja, även storstjärnor har ju sämre dagar. Men han var min stjärna och jag tror att det blev sju andraplatser i V65 vilket ju inte är så tokigt.
"Nu kommer Kåre!"
VHS-spelaren slås igång med Kåres alla segerlopp. Fuxen har en väldigt käck uppsyn och aktionen är helt klart något extra för att vara ett kallblod på den tiden.
- Ser ni, nu kommer Kåre här! säger Martin när hästen travar in i bild i en av filmerna.
Kåre Bothnia var tre år och ostartad när han köptes till gården. Lennart Nygren på Umåker managerade den mesta tiden av tävlingskarriären och körde hästen flest gånger.
Martin Burström tränade även själv i perioder.
- Jag jobbade i skogen i 40 år innan ryggen sa ifrån. Alltid med häst. Jag har nog haft ett 50-tal hästar under åren om man räknar in arbetshästarna. Några har gått att både ha i skogen och tävla med. Men Kåre var aldrig i skogen, jag kände väl att han var lite för värdefull som tävlingshäst för det. Tänk så mycket glädje jag haft av hästarna och travet. Särskilt med Kåre följde mycket socialt och kul. Jag har fått många vänner från hela landet.
"Åren bara gick"
Når Kåre var tolv år tyckte Martin att det fick räcka och hästen togs ur tävling i förtid. Hästen hade då börjat belastas med dryga tillägg i loppen.
- Det var inte så att han var sliten eller något. Kåre höll sig märkvärdigt pigg och kry hela livet. Veterinären Birger Andersson fick mestadels ge honom olika vaccineringar, så mycket mer var det inte. Hur han kunde bli så gammal är svårt att svara på. Åren bara gick och vi trivdes väldigt bra tillsammans.
Ibland hade husse och hun...förlåt häst, uppvisningar för de som kom och hälsade på. Kåre var fäst vid Martin och tog rygg på honom hur han än gick i zick-zack i hagen.
Kåre fick gå lös för att kunna äta av det gröna runt lagården på somrarna men stängdes in i hagen då han varit för olydig och gått för långt bort från huset.
- Han visste var det fanns mat! säger Martin och skrattar.
Ulrika Pessa hyr in sin ridhäst på gården och hjälpte till med Kåre Bothnia de sista åren.
- Han var ju vårt lilla hjärta. Han var väldigt speciell. Ville han bli kliad innan han gick ut så kliade vi honom till han blev nöjd. Så blir det särskilt med gamla hästar. Bortskämd nåt hemskt! säger hon och skrattar.
Det ordnades med en liten blomma på platsen framför garaget i somras. Kåre Bothnia var allas favorit och minnet lever.
