Besök hos halsdoktorn

Ett ständigt gissel hos högpresterande hästar är halsproblem. Det gäller inte minst på travhästar och i synnerhet under hösten då luften är fuktig och som är de ”smygande infektionernas” högtid. Att den tiden är här kan vi se i resultatlistorna där bland annat
Timo Nurmos bara den senaste veckan, tvingats stryka hela elva hästar för halsinfektion.  

Smygande infektioner 

Hästar som drabbas av sjukdomar och smittor är ett problem i sig. Men när de inte visar några tecken på att de inte är helt kuranta, ja då kan det bli riktigt problematiskt. Hosta, snuva, feber eller någon tiondel högre eller lägre temp än normalt, dålig aptit, glanslös päls är några av tecknen som man kan se på en häst som inte mår bra.
Men, och det är det som är det riktigt otäcka, ibland ser man inga tecken alls på att en häst bär på en infektion. Hästen kan vara pigg och glad, ha bra blodvärden, vara kollad i halsen men likt förbaskat kan den sedan i loppet få ”bensinstopp” alldeles för tidigt och komma in i stallet som en rejält slagen och trött häst.
Tyvärr har också det allra värsta skräckscenariot inträffat, att hästar har avlidit på banan till följd av det vi här kallar en ”smygande infektion”.

Det största problemet är förstås att hästarna inte kan tala. De kan ju inte själva berätta hur de känner sig och här ligger ett väldigt stort ansvar hos alla dem som finns runt hästarna. Det gäller att vara oerhört observant och se, ibland väldigt små signaler eller närmast obefintliga tecken på att något inte är som det skall.

Virus, infektion eller mekaniskt fel 

När det gäller halsproblem hos hästar så handlar det oftast om virus, infektion eller ett rent mekaniska fel. Och det är just det sistnämnda problemet som vi kommer att berätta mer om här.

När en häst varit prestationnedsatt utan att man hittat något fel, då kan problem med halsen vara orsaken. Vi har ett ganska färskt exempel i vårt stall, Pasha som såg ut som en ”rund miljon” femhundra kvar av loppet i Gävle för ett par veckor sedan, för att femtio meter senare tappa både spänst och ork.
Tillsammans med stallkamraten Queasy, som upprepade gånger låtit i halsen under träningen, fick de göra ett besök hos veterinär Anders Ekfalk. Anders har sin praktik på Solvalla och har varit verksam som veterinär i över 25 år med just halsproblem hos häst som sin specialkompetens, idag ses han som Sveriges skickligaste inom området. 

Utesluter andra problem 

Innan hästarna kommer till Anders för utredning, skall de kollas upp så att man kan utesluta andra problem. Pasha, som var den som kom för att han varit prestationsnedsatt, hade innan besöket genomgått en grundlig undersökning av kollegan Nils Roneus med hältutredning och EKG-kontroll. Inget i den undersökningen visade på några fel och därmed fick Anders fortsätta utredningen.
Besöket började med att han tittade både Pasha och Queasy i halsen för att konstatera att det inte fanns något slem eller rodnad, att allt såg ut som det skulle i viloläge.

Overground Exercise Endoscope 

Allt så ut som det skulle i en första undersökning och därmed fortsatte utredningen.
Queasy selades för och Emil Magnusson körde en värmning med hästen. Därefter utrustades hästen med den avancerade utrustningen som Anders var först med i Sverige att använda, Overground Exercise Endoscope (OEE),
Han berättade mer om den;

- Den här utrustningen gör att vi kan se hur det ser ut i halsen när hästen anstränger sig i ett normalt träningspass och man får en tydlig bild på hur de övre luftvägarna fungerar. Jag såg den för första gången i Frankrike och köpte den direkt och det har jag aldrig ångrat och det har verkligen ökat chanserna till att ställa rätt diagnoser, sa Anders. 

Den dyrbara utrustningen, som kostade en miljon i inköp, består av ett endoskop som förs ner genom näsborren och vidare genom näsgången ner till det läge man väljer i halsen på hästen. Via endoskopet skickas bilder av luftvägarna till en mobil monitor som stod på golvet i stallet.
Endoskopet ligger helt stilla och stör därmed inte hästen och bilden som vi alla kunde se, var helt tydlig. Från endoskopet går också en sladd till en ”bandspelare” som låg i en liten fyrkantig svart väska som spändes fast på sulkyn på sidan om hästen.

- Ja, konstigt nog så verkar inte hästarna störa sig alls på att ha den här slangen i näsan. Vi har undersökt ungefär två tusen hästar och endast två av dem har blödigt näsblod, förklarade Anders. 

När utrustningen var på plats, var det dags att köra! 

Full fart 

Emil körde ut med Queasy där hästen fnyste till ett par gånger innan han kom ut på banan och väl där sneglade han lite på den svarta väskan, men sen syntes inga tecken på att han generades av utrustningen.
Här körde han ett 2 000 meters träningsjobb så snabbt det gick med hästen för att den skulle ta ut sig rejält.
Under tiden som Emil körde, stod Anders och hans assistenter vid sidan om banan med den mobila monitorn för att se att allt fungerade.
När hästen kom förbi oss, ställde sig Anders nära banan och lyssnade uppmärksamt på om han kunde höra de karakteristiska ljuden som hästar med halsproblem kan ha. Men den här gången hördes ingenting.
Under hela träningspasset filmades Queasys luftvägar genom endoskopet och spelades in och lagrades i ”bandspelaren” på sulkyn.

Filmtajm 

Efter träningsjobbet hade Queasy gjort sitt som selades av och fick sedan en rejäl dusch. Sedan var det Pashas tur att gå igenom samma procedur som stallkamraten, även det förlöpte utan några problem.
När även han hade tagits om hand efter träningsjobbet, var det för oss tvåbenta, filmtajm.

Med en god kopp kaffe i handen satte vi oss ner på kontoret vid Anders dator där han startade filmerna från hästarnas andningsvägar. Tålmodigt och pedagogiskt pekade Anders på skärmen och berättade vad det var vi såg. Under första varvet såg allt ut som det skulle på Queasys film men en bit in på det andra varvet, precis som det brukar göra i lopp, hände det saker: 

- Här ser man att sidorna på svalget börjar bukta inåt. Resultatet av det är att struplocket åker tillbaka och tillslut hamnar det under mjuka gommen. Vad som då händer är att gommen lägger sig över andningshålet och kvar blir bara ett litet, litet hål och det är klart att hästen inte kan prestera när den inte får i sig luft. Tyvärr finns det inget annat alternativ än att operera en häst med de här problemen. Om man inte åtgärdar felet kan det till slut sätta sig på psyket på hästen som blir en s.k avläggare då den inte får luft när den springer, förklarade Anders.  

Halsen II 

Så var det dags för ”Halsen II”, filmen från Pashas andningsvägar. Även här konstaterade Anders att det krävdes en operation;

- Den här hästen får inte i sig tillräckligt med luft när den skall maxprestera. Får inte hästen i sig tillräckligt med luft, kan den inte syresätta sina muskler. Får den inte ur sig luften ordentligt så kan den inte heller andas ur den koldioxid som bildas. Har hästen problem med andningen ja då kommer den aldrig att kunna komma till sin fulla rätt, förklarade Anders.

God prognos 

En självklar fråga i sammanhanget var, varför drabbas då hästarna av de här mekaniska halsproblemen? 

- Det är klart att det är svårt att svara på, det finns fler faktorer. Hästarna reser mer idag och utsätts för smittor i högre grad med upprepade infektioner som är en av orsakerna. Men den viktigaste är dock ärftlighet. Idag avlar man på snabba, starka och kapabla hästar med starka ben och glömmer helt bort det här med halsarna. Jag har exempel på hästar som jag i fem generationer behandlat för halsproblem, berättade Anders. 

Slutligen då, vad är prognosen för de hästar som opererats? 

- Forskningen och tekniken med halsoperationer har gått oerhört mycket framåt de senaste åren. Borta är de ingrepp då man skar av delar av mjuka gommen och stadgade upp den med teflon, de var inte bra och oftast blev inte hästarna bra. I dag är metoderna så mycket bättre och även prognoserna. En amerikansk undersökning visar att 85 % av alla hästar som opereras blir helt bra. Amerikanerna brukar ju vara lite överoptimistiska så dra av 5% på den siffran så får vi 80 % som blir helt bra, avslutade Anders.   

Allt har gått bra 

Både Queasy och Pasha är nu opererade där allt har gått bra och hästarna mår också bra.
Om någon månad kan de vara tillbaka i full träning igen.

Nu är det bara för oss att hoppas på att de tillhör de där 80 % som blir helt bra!       

Hur gör man på Yttersta i Stefans stall för att undvika infektioner? Läs mer här!