STOCKHOLM
Att det är elitlopp i luften på Solvalla är det svårt att ta miste på. Lastbilar, tält, scener, till och med provisoriska hus har byggts upp inför helgens begivenheter. Då kommer den samlade världseliten att finnas på plats ackompanjerade av en lika fanatisk som unik publik.
Men innan festen tar vid värmer banan upp med en sedvanlig V64-omgång på onsdagen.
En omgång som förmodligen kommer att förpassas till historien lika fort som den är klar.
Men för åtminstone en person kan det bli en speciell kväll.
Hans Crebas är en 27-årig holländare som håller på att etablera som tränare i Sverige. I november 2008 kom han hit för att starta en filial åt sin kollega Jeroen Engwerda.
En filial som blev framgångsrik. Under de tre senaste åren har Crebas kört 242 lopp i Sverige och vunnit 30.
Nu har han bestämt sig för att flytta hit permanent.
- Jag har proffslicens i Holland, men måste gå en treveckorskurs på Wången för att få ut den här. Förhoppningsvis kan jag göra det i höst, säger den pratsamme holländaren på fullt begriplig svenska.
- När jag kom hit förstod jag att det var viktigt att lära mig språket så jag har verkligen försökt. Jag har jobbat i alla stora travnationer utom USA och upplever Sverige som det öppnaste landet att komma till som utlänning. Här har jag blivit behandlad som en kollega istället för en rival. Men hade jag inte pratat svenska så kanske det inte hade varit lika lätt, då kanske de hade tänkt att "han försöker inte ens lära sig".
Fick gåshud
Det som är speciellt för Crebas är att han är en mycket sällsynt gäst på Solvalla. Faktum är att han bara kört ett lopp där i hela sitt liv - E-läktarens lopp, det som körs tidigt på morgonen, under elitloppsdagen i fjol.
- Det var verkligen en upplevelse. Jag åkte ut och värmde redan klockan åtta för att få se alla åskådare rusa in när de öppnade grindarna, det var riktigt skojigt att uppleva det på nära håll. När vi sedan fick defilera en och en inför loppet och de ropade ut "från Holland, Dante de Linde och Hans Crebas" i högtalarna samtidigt som alla jublade fick jag gåshud över hela kroppen, berättar han entusiastiskt.
Sällsynt gäst i sulkyn ska det förresten vara. Hans Crebas visar sig nämligen ha varit en trogen elitloppsgäst i snart ett decennium.
- Jag jobbade hos Hugo Langeweg och var där som skötare till Intact Hornline när han vann Sweden Cup 2001. Det var då jag upptäckte vad Elitloppet var för något och sedan dess har jag flugit dit varje år.
Räddades från slakt
I år kan Crebas nöja sig med att ta tåget till Stockholm. Han har nämligen för bara några veckor sedan flyttat sina hästar från Skåne till Blädingeås några mil utanför Växjö och hoppas därmed bli en mer frekvent gäst på elitloppsbanan framöver.
Men i helgen får han uppleva årets händelse i travvärlden på samma sätt som de allra flesta, från sidan.
På onsdagen kommer han däremot i arbetets tjänst. Med sig finns två hästar varav en ligger honom extra nära hjärtat.
- 11 Sir Joop (V64-1) är min älskling. Han har betytt så enormt mycket för mig. Det är en otrolig häst som var den förste tvååringen i hela Holland att kvala, men fortfarande är lika tävlingsglad trots att han blivit tio år.
- Jag fick honom gratis då han var fyra. Hästen var så svårt skadad att ägarna ville avliva honom, men jag hade sett honom tävla och ville ge honom en chans. När jag kom till Sverige tog han två raka segrar på 1.12-tider och gjorde att jag fick uppmärksamhet och reklam direkt.
Chanserna att göra mer reklam för sig på onsdag minskades radikalt i samband med spårlottningen.
- Det var tråkigt att han fick spår elva eftersom hästen är en riktig startkatapult. Han gillar inte att tävla när det är kallt så därför har vi vilat honom i vinter, men nu är formen riktigt på gång med ett lopp i kroppen. Från det här läget måste vi ändå ha väldigt mycket tur för att komma in i loppet.
"Värt att chansa"
Då kanske reskamraten 2 Winston de Frise (V64-5) kan vara mer intressant för spelarna. Crebas har nämligen sparat ett ess i rockärmen inför det här loppet.
- Jag tänker prova honom barfota runt om för första gången, det kan göra hästen 30-40 meter bättre.
Enligt programuppgifterna tävlade hästen utan skor på Tingsryd senast, men det är alltså fel.
- Jag hade tänkt prova då, men ångrade mig och berättade det för ekipagekontrollanten. Tyvärr missade man att informera vidare till spelarna. Hästen går tungt balanserad annars så det kan lika gärna gå åt skogen med galopp.
Att resa så långt och ta en sådan risk låter inte som någon traditionell travtränarfilosofi.
- Jag tänker tvärtom. Nu är det värt att chansa. Att vinna på Solvalla skulle betyda väldigt mycket för mig.
Robin Johansson
