ALLENTOWN, USA
Årets elitloppsfavorit kommer från USA. Han heter Lucky Jim, är fem år och vann i fjol allt som gick att vinna på andra sidan Atlanten.
Att Solvalla lyckats locka hit Nordamerikas bäste travare är inte unikt. Men för Julie och Andy Miller väntar sannolikt en unik upplevelse.
Kanske också för Solvallapubliken eftersom Lucky Jim anses vara något alldeles extra.
I stallet på Gaitway Farm i New Jersey tränar Julie Miller ett 30-tal hästar. Hon har god hjälp av sin man som kör snabbjobb på förmiddagarna, men sedan måste åka iväg för att tävla.
Andy Miller är nämligen en av USA:s mest framgångsrika kuskar och kör på en eller två banor sex dagar i veckan.
Den lediga dagen är måndagar.
Om det finns några religiösa skäl till att det är just den dagen framkommer aldrig och huruvida hans ödmjuka attityd präglats av uppväxten i ett Amish-samhälle i delstaten Illinois är givetvis omöjligt att svara på. Det var i alla fall i detta tillbakadragna kristna samfund som Andy Miller fick kontakt med hästar. Ett av fundamenten för denna trosinriktning är nämligen att man avstår från tekniska hjälpmedel och använder hästar som transportmedel.
Julie Miller har också levt med hästar sedan barnsben. Hon växte upp på en gård i Iowa där familjen tränade travare och passgångare som hobby och tävlade på småbanor i närheten. När resultaten blev bättre reste hon till Illinois för att prova lyckan i lite större lopp och det var i samband med dessa tävlingar som de båda träffades i mitten av 90-talet.
Vet ingenting om vad som väntar
Idag har de två barn, tolv och tio år, och driver sin tränarrörelse på östkusten där de stora pengarna finns att hämta inom amerikansk sulkysport.
Stallet är ett av de nybyggda och till synes mest välskötta på hela den stora träningsanläggningen där flera av landets mer framgångsrika tränare håller till under sommarhalvåret.
I en stor hage springer Lucky Jim som visar sig vara en nyfiken häst som glatt inspekterar främlingarna som samlats vid staketet. Hans favoritsysselsättning sägs vara att rulla sig i lera, men eftersom det inte fallit något regn på flera dagar är marken torr och möjligheten till sådant borta.
- Vi vet egentligen ingenting om vad som väntar. Bara att det ska bli roligt att se Sverige och att se Elitloppet, svarar Julie på frågan om vad de har för förväntningar på resan.
Kunskaperna om det lilla landet i norra Europa visar sig vara försvinnande små. Men att Elitloppet är någonting stort och förutom prestige och prispengar lockar med en atmosfär som inte går att hitta någon annanstans i travvärlden verkar de i alla fall ha greppat.
Utan det ryktet skulle Solvalla knappast ha lyckats locka alla amerikanska topphästar genom åren.
Kom till insikt på Bahamas
Men det var länge sedan USA:s travhästar var världens särklassigt bästa. När Mack Lobell kom till Elitloppet 1988 och fullkomligt förnedrade motståndet kunde man hävda det. Och när det mäktiga stoet Moni Maker krossade allt motstånd tio år senare var det ytterligare ett bevis på att landet där travsporten utvecklades först fortfarande satt på tronen.
Men sedan dess har ingen USA-tränad häst vunnit Elitloppet. Europa har kommit ikapp och kanske också förbi, åtminstone när det gäller de äldre travarna.
Den bilden finns i alla fall här och det är den bilden Lucky Jim kan ändra på.
Hästen som anses vara den främsta i Nordamerika på 2000-talet slog igenom då han kom till Julie och Andy Miller förra vintern. Då var han en duglig medhängare utan stjärnglans, men efter kastration utvecklades han lika oväntat som snabbt till den störste dominanten på många år. 17 segrar på 18 starter mot den yppersta eliten blev facit för säsongen och den enda förlusten kom sedan han blivit störd av svenske Triton Sund i ett storlopp i Kanada och inte hunnit fram trots en furiös avslutning.
- Vi åkte till Bahamas en vecka med hela familjen i december. Det var då det slog mig. Tanken att "vi har en helt fantastisk häst". Det tar tid att förstå. När vi var mitt uppe i säsongen försökte jag bara göra mitt jobb och funderade inte på det, säger Julie Miller.
Oförglömlig upplevelse
Uppdraget att beskriva Lucky Jims egenskaper på tävlingsbanan lämpar sig bäst åt mannen som sitter bakom och Andy får ett litet leende på läpparna när han yttrar följande:
- Atletisk och stark med väldigt bra attityd till tävling. Han har alltid gjort precis det jag begärt av honom och aldrig svikit.
- När han gick tangerade världsrekordet (1.08,5/1 609 meter) under Hambletoniandagen i fjol så tror jag att det fanns lite krafter kvar. Hur fort han kan trava vet jag inte, bara att han är väldigt snabb.
Nu har alltså den fantastiske Lucky Jim fört Julie och Andy Miller ut på deras livs största äventyr.
- Vi var i Italien för ett par år sedan, så vi har varit i Europa, säger Julie en aning urskuldande och fyller i:
- Alla vi har pratat med som varit på Elitloppet säger att vi kommer att få en oförglömlig upplevelse där. Det är därför vi ska stanna en hel vecka.
Tidigt på tisdagsmorgonen landade paret Miller på Arlanda. En vecka efter Lucky Jim som redan har hunnit göra sig hemmastadd hos tränaren Glen Norman på Erikssund fyra mil från Solvalla.
På söndag kommer svaren.
Om Europa eller Nordamerika regerar.
Om paret Miller kom som glada turister eller för att visa vem som är bäst.
Om Solvalla och dess publik lever upp till förväntningarna så att alla som var där kan åka hem med intrycket att Elitloppet är världens största travfest.
Robin Johansson
