Årets travgala var till upplägget lika proffsigt och påkostat tjusigt som de tidigare jag bevistat. Välkomstbubblet stod på sin vanliga plats i långa banor..
Bordet och dess placering var det heller inget fel på. Solvallagänget Anders Lindh, Tore Fyrand , Klaus Koch, m.fl. såg till att stämningen var fin.
MEN, ändå fattades det något i år. En känsla. Konferenciererna Åsa Elmroth och Jocke Johansson gjorde vad dom kunde från scenen, Brolle likaså, men som sagt…Folk såg ut att ha skojigt runt omkring så förmodligen kom känslan inifrån mig själv att det inte var samma studs i anrättningen som tidigare år.
Efter lite funderande så stod det ju klart, att det som saknades var spänning och nerv i år. Galan blev som vilken ”bal på slottet” som helst..
Visst, storslaget och tjusigt och alldeles underbart.. men ändå. Travkompaniet hade ju två nominerade hästar. One Too Many i Årets 3 åring och Maharajah i Årets äldre. Och visst, många skulle såga av sig högra armen bara för att få en nominering, men i Travkompaniet är vi ju bortskämda med att inte bara ha nomineringar, utan även chans till priserna!
Överhuvudtaget kändes det som att ”nomineringsmarginalerna” inte var på vår sida 2010. Våra hästar kom igång lite för sent på året, och även om dessa ju var ruggigt bra och staplade prestationer som skulle räckt till nomineringar, så var det redan röstat och klart kändes det som.
Liksom för Örjan Kihlström som blev både Champion på Solvalla och V75 mästare efter att ”rösterna räknats”.
Tänk om…One Too Many hade fått lite slag på Raja Mirchi lite tidigare i Kriteriet. Nu utklassade han ju denne i Breeders Crown i november istället, och visade att One Too Many med sina 8 segrar på 11 starter i livet är kullens Kung. Men i såna här sammanhang är det Kriteriet som räknas.
Detta att komma lite för sent för Årets utmärkelser gäller ju också sportchefen själv, Stefan. OM Never Again inte varit sjuk i Derbyt t.ex. Han visade ju också senare på säsongen vilken som egentligen var Årets 4 Åring!
Årets Häst?
Ja tyvärr, ni får ursäkta men för mig skall titeln Årets Häst tillfalla en Titan! En fläckfri sådan! Vinnaren av titeln Årets Häst, Iceland vann Elitloppet. Men sen har han väl letat lite efter en form som skulle ge titeln Årets Häst!?
Viola Silas har ju fått sin segerrad bruten och fick regelrätt stryk av 2 andra hästar i Breeders Crown.
Torvald Palema var väl bara kandidat av gammal vana. Han har vunnit Jämtlands Grand Prix och nåt fler lopp, men Årets Häst?
Tamla Celeber har ju å sin sida varit ruggigt fin. Men det är svårt för en 3 åring att slå Elitloppsvinnaren i en Årets Häst tävling.
Årets Tränare?
Visst har Ludde Kolgjinis framgångar varit remarkabla, men marginalerna är inte större än att om One Too Many vunnit Kriteriet och Never Again vunnit Derbyt samtidigt som Maharajah vunnit och slagit Iceland i Gävle hade nog Stefan Hultman vunnit den titeln!
Stallets statistik på senhösten var ju häpnadsväckande! Här pratar vi om marginaler och om ordet OM! Men inte tu tal om att det rent känslomässigt varit en helt annan gala OM vi hade suttit där på helspänn och sedan fått jubla!!
Men som Margareta Wallenius-Kleberg sa:” det här bjuder vi på, det kommer en ny gala nästa år”!
Med dessa uppmuntrande ord ringande i öronen kunde vi mentalt styrkta, huka oss genom snöstormen på väg mot hotellet…
