Max tio hästar
Familjen Pärssinen/Jonsson ville dock flytta från Stockholm. Och när drömvillan i Kårbo plötsligt blev till salu var valet enkelt.
Vi gör om lite grand, bit för bit, i huset. Jag och Joakim har precis gjort klart allrummet och hallen, säger Jouko stolt om 70-talshuset.
Det är klart att man inte har lika mycket pengar nu som när det gick som bäst. Ville jag åka till Madrid då, åkte jag till Madrid. Vill jag ha en bastu nu, måste jag spara till en bastu. Men vi har det så bra vi kan ha det, säger han.
Ett byggföretag hjälpte honom att ta bort gamla mjölkmaskiner och inreda den gamla ladugården till ett stall med 14 boxar. Elva boxar i den varma delen och fyra i en del där det blåser rätt kallt när det lackar mot vinter.
När hästarna i hans träning var som flest var de 36. I dag är de bara sex och de kommer aldrig bli så många som de var i mitten av 90-talet.
Jag vill max ha tio hästar, säger Pärssinen.
Billiga kuskar
När det gick som bäst var det Pärssinen själv som körde hästarna i loppen. I dag kör han knappt några lopp.
Jag har inte den pondusen som jag en gång hade. Satt jag i ledningen eller i dödens tidigare var det ingen som provade ta den positionen i från mig. I dag är det inte så, säger han.
Jouko anlitar som många andra så kallade catchdrivers, kuskar som till exempel Torbjörn Jansson, Jorma Kontio och Örjan Kihlström, som bara kör lopp.
För fem procent av inkörda pengar får jag utnyttja världens bästa kuskar, det är väldigt billigt. De som kör så mycket lopp som de gör, har en fruktansvärd fördel.
Skänkte allt till Barncancerfonden
Pärssinen har aldrig varit rädd för att säga och stå för sina åsikter. På den punkten är det ingen skillnad då och nu. Annat än att han inte åker runt och håller föreläsningar. Något han gjorde mycket på 90-talet.
Jag gjorde 70 föreläsningar runt om i landet och varje krona jag tjänade på det skänkte jag till Barncancerfonden. Det är något jag är mycket stolt över. Totalt blev det ungefär 300 000 kronor, säger Jouko.
Att fyraåriga Sugar Step vunnit både Stosprintern på Halmstad och senast också Breeders´ Crown har visat att Jouko Pärssinen på allvar är på väg tillbaka. Att det är Pärssinen som lyckats med det är kanske inte så konstigt att träna fram storloppsvinnare har han gjort förut men han har trots allt bara en handfull hästar i stallet.
Men så har det alltid varit. Det är många hästar som har räddat mig. När jag drog igång som egen tränare hade jag bara två hästar, säger Jouko.
Smoke Puff var den ene av dem och tjänade 1,2 miljoner. Han öppnade många dörrar för Pärssinen. Stora dörrar. Hästarna trillade in i stallet och Pärssinen motsvarade förtroendet med att plocka fram toppar som Mai Michelle, Trinity, Nilema Pearl och Mr Quickstep. Bland annat.
Inte bara champagne
Jouko var medveten om att det skulle krävas lite tur för att Sugar Step skulle vinna Breeders´ Crown-finalen på hemmabanan Romme. Hon hade tur men receptet innehöll mer än den ingrediensen.
Man kan väl säga att hela ekipaget, Sugar Step, Torbjörn Jansson och jag, gjorde ett toppjobb. Sugar Step var bra, Torbjörn körde perfekt och jag satte på henne vinterskor. Det gjorde vinsten, säger Jouko.
En vinst som var populär på Rommes stallbacke. Det var en hemmaseger, men det var också Jouko Pärssinens återkomst.
Och en anledning att fira.
Vi var ganska många hemma hos oss på kvällen. Det blev champagne, öl och Koskenkorva och det var väldigt roligt. Är ordet fritt i ett sällskap med många roliga människor blir det roligt, säger Jouko och skrattar.
Trots det steg han upp och gav mat åt sina hästar klockan halv sju dagen efter.
Har Jouko Pärssinen börjat jobba igen så har han.
Mitt liv är så bra det kan vara.
Jag är ju turens korgosse.
Johan Lindberg
