Förändringarnas tid på Yttersta

Förra våren föddes det knappt 3 500 travföl i Sverige där närmare 30 stycken just nu finns på Yttersta. De har precis ”flyttat hemifrån”, lämnat uppfödaren och börjat första klass i skolan.
Nedan skall vi följa deras första trevande steg då de skall lära sig allt en travhäst behöver för att kunna bli en fullfjärdrad tävlingshäst. 

Egen avdelning och egen personal 

På Yttersta har unghästarna en egen avdelning med egen personal som ligger avsides och skilt från stallen med tävlingshästarna.
De som jobbar med unghästarna i år är; Björn Magnusson, Admir Zukanovic, Erno Muurila, Elin Strinnlund och Minna Westerlund som jobbat här sedan 2002.
Det här proffsiga gänget har ett väldigt ansvarsfullt jobb, de skall ta hand om årets nya kull ettåringar och skola dem för framtiden på tävlingsbanan. 

Alla skall hitta sin plats 

I början av september flyttade de nyutexaminerade 2-åringarna från unghäststallet upp till stora stallet. Samtidigt började förberedelserna för att ta emot årets ettåringar. Hagarna, stallarna och ligghallarna genomgick en grundlig rengörning för att allt skulle vara rent och fräsch för den nya gruppen. För ett par veckor sedan lämnade så ettåringarna betet för att på Yttersta icg ”börja skolan” .

Här har de delats upp i två avdelningar, en för ston och en för hingstar.
Till sitt förfogande har de en rejäl hage med en rymlig ligghall som är fylld med en tjock halmbädd där hästarna kan gå ut och in som de vill, dygnet runt och under hela det år som de kommer att stå kvar på unghästavdelningen. När vi är på besök är det fortfarande lite rörigt i grupperna då det tar lite tid för alla hästar att hitta sin plats i flocken.

Anpassad träning 

De flesta av Ytterstas ettåringar är ganska mycket hanterade redan hos uppfödaren men de har ändå oändligt mycket kvar att lära.
Björn Magnusson som varit med och skolat många årskullar på Yttersta berättar vad första lektionen blir för ”ettagluttarna”; 

 - Vi börjar med att ta ut hästarna till utselningsstallet. Här skall de först vänja sig vid att sättas fast i kättingarna, att borstas, lyfta på hovarna och ja, hanteras helt enkelt. De flesta vänjer sig väldigt fort men så finns det de som behöver mer tid på sig. Det gäller hela tiden att skynda långsamt och att behandla varje häst efter vad de klarar av och är mogna för. Försöker man stressa dem och skynda på, ja då blir det ofta bakslag och så får man börja om från början igen, förklarar Björn. 

Svårt att lämna flocken

Under tiden som Björn berättar skall han och hans kollega Minna, ta ut ett sto, Rarotonga, vilket visar sig inte vara så lätt.
Det oerfarna stoet tycker inte om att lämna sina kompisar och inte heller att gå genom dörren ut till stallet. Men med stort tålamod och försiktig hantering går stoet med på att ledas ut men för säkerhets skull tar hon ett litet skutt när hon passerar dörren. Minna är dock beredd, håller ordentligt i grimskaftet så att stoet inte kommer lös.
Så står då Rarotonga uppbunden i stallet men för säkerhets skull håller Minna i grimskaftet på den ena sida ifall stoet får panik och kastar sig, för än är hon inte helt trygg med att bli uppbunden. 

Bomull i öronen och tungband 

Nästa pärs för Rarotonga är när hon skall få bomull i öronen och ett band runt sin tunga. Hästar är flyktdjur vars bästa försvar är att springa om de upptäcker en fara. Bomullen i öronen gör att de inte hör så många ”farliga” ljud som kan trigga igång deras flyktbeteende med förödande konsekvenser till följd om de har en vagn och kusk bakom sig.
Tungbandet är en annan säkerhetsdetalj som alla unghästar utrustas med på Yttersta. Det är ett brett band som läggs runt tungan, knyts fast runt underkäken och ser till att tungan hålls kvar under bettet.
Får en häst tungan över bettet så kan den bli mer eller mindre omöjlig att styra eller få stopp på. För den oinvigde ser tungbandet kanske lite läskigt ut men rätt applicerad innebär det absolut inget lidande för hästen.

För en unghäst kan det här förstås vara lite läskigt innan de vänjer sig. Björn och Minna tar det dock lugnt och försiktigt och så helt plötsligt var både bomullen och tungbandet på plats!

Känna på huvudlag och sele  

När hästarna har klarat första lektionen är det dags för nästa.
Björn berättar mer;

 - När hästarna är trygga och har vant sig vid att hanteras, då är det dags för dem att bekanta sig med selen och huvudlaget. Vi selar på dem och så får de sedan gå ut i en liten paddock för att i lugn och ro ”känna på grejerna”. Här får de sedan gå tills de har vant sig vilket de brukar göra ganska snabbt, berättar Björn. 

Det här med att få en sele åtdragen runt magen och ett bett i munnen är förstås något som inte är helt naturligt för en oerfaren häst. Men de allra flesta klarar de här prövningarna galant och det gör även Rarotonga. 

När steg ett och två är avklarade är hästarna redo för tömkörningen.
Men det återkommer vi till i nästa artikel.