Gas, broms och styrning

På Yttersta finns det i år närmare 40 stycken ettåriga travhästar som just börjat "skolan".
De har lärt sig att stå uppbundna på stallgången och att bli hanterade samt vant sig vid sele och huvudlag. Visst har "ettorna" protesterat och en del har testat grejerna rejält men efter ett tag har samtliga accepterat seldonen.

Nästa steg, tömkörning

Så här långt i utbildningen har så ettåringarna lärt sig att få på sig allt som en liten travhäst måste vara utrustad med för att på ett säkert sätt dra omkring på en kusk.
Nu skall de också lära sig att låta kusken bestämma när de skall gå eller springa, var de ska gå samt en annan väldigt viktig egenskap, att stanna. Det är dags för tömkörning!

Lära sig att lyda kusken

Inför tömkörningen selas hästarna på som vanligt med sele och huvudlag, bomull i öronen men istället för vanliga tömmar, får kusken, eller den som skall promenera bakom hästen, långa rep. Tömrepen sätts inte i den vanliga tömhållaren uppe på selen utan en bit ner i de hållare som vagnen sedan skall sitta i. Under huvudlaget sitter grimman kvar och från varje sida på grimman sätts ytterligare två långa rep fast, ett på varje sida.

Admir eller "Adde" som alla säger, är den som går bakom hästen och han berättar mer vad som nu kommer att hända;

 - Nu skall hästarna lära sig att lyda bettet i munnen och att vänja sig vid att känna repen längs med sidorna av kroppen. Från början innan de förstår tar de inte styrning och därför är vi tre stycken när vi tömkör, två som hjälper till med varsitt rep på varje sida och så jag som går bakom, berättade "Adde".

Precis som mamma

När vi är på besök i stallet var det Rarotonga (e. Chocolatier - Mauna Loa) som skulle tömköras. Hon såg minst sagt lite skeptisk ut när hon tveksamt skrittade ut ur stallet. Det tog inte lång stund innan hon reste sig rakt upp på bakbenen. Men Minna och Erno som höll i grimrepen var med på noterna och höll stadigt i sina rep. "Adde" hade också full koll och såg till att inte dra för hårt i stoets mun. När Rarotonga var nere på marken med alla fyra hovarna igen och fortsatte framåt, skrattade "Adde" och sa;

 - Hon är precis som sin mamma. Den var jag med och körde in i USA, en jättefin häst men lite speciell i humöret, sa "Adde" och fortsatte mot rakbanan.

Serpentiner på rakbanan

Tömkörningen fortsatte ut på rakbanan där turen gick allt annat än rakt vilket det nysladdade underlaget gav ett tydligt bevis på. Det såg ut som en lång serpentinorm där Rarotonga och hennes medhjälpare hade gått fram.
Allt förflöt dock väl trots att det blev både motorstopp och något skutt här och där. Men med tanke på att den unga hästen aldrig varit med om det här tidigare så är det onekligen imponerande hur fort hon lärde sig.

Grym träningsvärk

Ekipaget kom tillbaka till stallet utan några missöden och Saratonga fick gå tillbaka till sina kompisar i hagen.
Innan det var dags för nästa tur fortsatte "Adde" att berätta mer;

 - Våra unghästar sköter sig jättebra och så här långt har allt gått utan några missöden. Visst är det någon som "känner" på grejerna lite mer än andra men är man bara lugn och ger dem positiva upplevelser så brukar det gå bra. Men det blir mycket motion för oss de här dagarna när vi går fram och tillbaka. Häromkvällen när jag kom hem hade jag grym träningsvärk. Vi är nog i topptrim innan det är dags att sätta dem i vagn, konstaterade "Adde" och körde ut med nästa häst.

Nästa gång vi besöker ettåringarna på Yttersta är det dags för det stora steget, att sättas för vagn.

Ni som missade första delen av vår artikelserie kan läsa den här.