Pang till spets och helt överlägsen.
Lördagens första E3-final på Färjestad bjöd på dramatik från början, men inte till slut.
Det första avgörande momentet var när favoriten Magic In galopperade kort efter start.
- Jag var supernöjd med hur han kändes de tre-fyra första stegen, jag körde inget och tittade ut mot de andra, men då touchade han i sig någonstans efter 50 meter. Han slog på sig en gång, blev lite sned i gången. I 50 meter höll han sig i trav och försökte verkligen reda ut det, men han hittade inte riktigt rytmen, så har han elva kompisar att tävla med, den kombinationen blev för mycket för honom. Det är en grej som händer med orutinerade hästar ibland, men otroligt surt idag, förklarade körande Erik Adielsson.
Istället blev det alltså Westholm och Dream Mine som tog han om kommandot, innan det blev uppvaktning från Arctic Emerald och Pekka Korpi ut ur första sväng.
- När spetskörningen var över så tänkte jag att det kan inte bli så här bra. Så kom Pekka, jag försökte verkligen förklara att jag ville köra i spets. Sedan såg jag att det gick 1.11,7 första varvet och tänkte att nu kanske han blir trött. Men han blev aldrig trött, förklarade Westholm sitt upplevelse av loppets inledning.
Nej, trött blev inte Dream Mine som sprang nästan lika fort andra varvet, samtidigt som konkurrenterna kroknade en efter en.
Den ende som kunde bjuda kamp in på upploppet var utvändige Phantom Express som stred tappert till andrapriset.
- Han fick ett tufft lopp utanpå en bra häst. Jag är jättenöjd, summerade en likaledes tagen Joakim Elfving som kunde räkna in karriärens största prischeck värd en miljon kronor för silvret.
För Westholm blev det dubbel belöning och en av karriärens största triumfer, inte minst känslomässigt.
- Ouch, jag har vunnit några stora lopp, men det här var sjukt häftigt. Det här är en häst jag har skapat från dag ett. Han är född hemma på gården, har gjort allt rätt hela sitt liv och han gjorde allt rätt idag också. Jag är sjukt nöjd över att jag körde själv idag och fick njuta upploppet ner, njöt Westholm som även kunde räkna in tredjepriset för Conrads Stefan.
”En storseger innan jag lägger ner”
Lika lycklig tycktes Reijo Liljendahl, som står i begrepp att inleda en ny karriär på andra sidan Atlanten och nu fick sätta ett sista avtryck på sin långa gärning inom svensk travsport.
Detta sedan Ulf Ohlsson ”stulit” E3-finalen för ston genom att köra till front med Screen Time Limit. dämpa till 1.21-fart i 300 meter och varva 1.14,8 – rena promenadtempot sett till övriga lopp och de blixtrande förutsättningarna på Färjestad.
- Det är lite känslosamt den här segern. Jag har meddelat att jag ska försöka ta en storseger innan jag lägger ner den svenska rörelsen, och nu kom den. Det är trevligt för ägarna som satsat och trott på mig och satt många bra hästar i min träning. Jag har trott på den här hästen hela tiden. Hon är stark och rejäl och har tålt träningen, förklarade Liljendahl medan körande Ohlsson fyllde i:
- Det är klart att man inte trodde på det här scenariot på förhand. Men hon öppnade bra och jag kunde köra väldigt sakta genom första kurvan och ändå överta ledningen. Sedan fortsatte det att gå väldigt sakta första varvet. Det passade oss perfekt, för hon är snabb i benen.
Den enda som verkade uppfatta att loppet gick så långsamt var Erik Adielsson som revanscherade missen med Magic In genom att knipa andrapriset bakom Ola Åsebös Pretty Be Linda, via tredjespår fram utvändigt om ledaren.
Obesegrade S.G.Empress straffade ut sig med tidig galopp medan högmeriterade favoriten Oriana Boko körde avvaktande och fick nöja sig med bronset trots en 1.09-avslutning i spåren sista 700 meterna.
Dubbel för Gocciadoro
Men E3-finalen för ston var dagens enda sömnpiller, för övrigt tävlade det för fullt. Allra snabbast gick det i bronsfinalen där Make it Schermer eldade iväg med 1.08,9 första rundan.
Det såg ut som en bra rygg från sidan, men Alessandro Gocciadoro valde istället att placera favoriten Dea Sprint Bar först i andraspår på flera längders avstånd.
- Det gick väldigt fort för ledaren och jag ville bara ut i andraspår och köra långsammare. Hon låg fint i handen hela vägen och i sista sväng kände jag att vi hade grepp. En imponerande insats, förklarade Gocciadoro som valde ett likaledes offensivt upplägg bakom sin andra favorit Esperia Font, som emellertid kroknade helt från ledningen efter att ha varvat på 1.10,9.
Men det blev seger för stallet ändå.
Detta sedan Magnus A Djuse insett det hopplösa i att försöka spurtvinna från köposition och visat briljant tempobedömning då han parkerade fältets särklassigt högst meriterade och därmed spårbestraffade häst Celiaz i tredjespår utan rygg, utan störande moment framför, sista 1 300 meterna och sedan kontrollerade konkurrenterna invändigt till enkel seger.
En kuskbedrift han själv valde att spela ner efteråt.
- Jag gjorde en liten chansning som stack 1 400 kvar, med förhoppningen att komma ner utvändigt om ledaren. Det var ett felbeslut, men hon räddade mig och gjorde ett enormt lopp. Jag visste att hon var bra, men så här bra trodde jag kanske inte att hon var, urskuldade sig Djuse.
Gick att vinna bakifrån
En mer konventionell långspurt levererade Heavenly Zet som verkade trivas med att springa skolös för första gången och blåste runt konkurrenterna från tredje par utvändigt.
- Det blev så bra som jag hade hoppats på i den bästa av världar. Han fungerade bättre och blev inte lika entömd som tidigare, kommenterade körande Örjan Kihlström medan tränaren Daniel Redén inte var lika entusiastisk:
- Jag är inte hundraprocentigt nöjd, det finns lite att slipa på. Men hästen har stor utvecklingspotential och vi är definitivt på rätt väg.
Resten av omgången gick till Daniel Wäjersten som fick se Erik Adielsson spåra runt om med Zaxton och Per Linderoth sätta punkt för dagen efter en avvaktande styrning bakom H.C.’s Crazy Horse, som backades från start och visade att det trots allt gick att vinna från köplats.
Det fastställde utdelningen på V75 till 896 728 kronor för sju rätt.
