I juni tog Isabella Jansson Wiklund studenten efter tre år på Samhällsvetenskapliga programmets med kriminologi-profil. Någon fortsättning på den akademiska banan blir det emellertid inte. I alla fall inte än på ett tag.- I framtiden kanske jag känner att jag vill plugga vidare men just nu är det hästar som gäller, säger hon.Mamma Pernilla Wiklund har haft tränarlicens på Lindesberg i många år och dottern fick sin första ponny strax efter att hon hade lärt sig att gå.- Jag blev ett av barnen som sprang runt och växte upp på Fornaboda och jag har fortsatt på det spåret. Vi får se hur det blir i framtiden men det klart att det är en dröm att bli egen tränaren en dag. Jag gillar att lägga ner tiden på hästarna och köra hästar är det roligaste jag vet.Glapp mellan ponny och stor hästSedan en månad tillbaka arbetar Isabella Jansson Wiklund på nederländske topptränaren Paul Haagorts svenska filial på gården Julmyra några mil väster om Uppsala. Vid sidan av nya jobbet och tävling med stora hästar tränar och kör hon fortfarande ponnytravare. Då åldersgränsen för att köra ponny är 25 år kan hon göra det länge än, men att kombinera det med att köra stor häst är inte helt problemfritt.- Grejen är att det är ett sådant glapp mellan ponny och stor häst och det är något jag känner att det måste jobbas med inom travsporten. Man kan känna sig lite vilsen när man får höra att man är för gammal för att köra ponny när man kör ponnylopp och sedan får höra att man är en liten flicka som ska köra ponny när man kör stor häst. Negativa fördomar tror jag är något som gör att många inte går vidare från ponnytravet till stortravet. Det är i alla fall något som har tagit på mig och varit lite jobbigt. Men nu känner jag att jag vill vara en förebild för både tjejer och killar och visa att det går att göra båda sakerna.Känns det lite som en revansch på dem som har fällt kommentarer att du nu har kvalat in en häst och ska köra en riktigt stor final?- Självklart är det lite så. Det känns någonstans som ett bevis på att man faktiskt kan, efter alla taskiga kommentarer om att man bara är en ponnykusk.- Bara att vi vann försöket var en otroligt stor grej och det är många som har kommit till mig efteråt, yngre tjejer som verkligen har fått upp hoppet och ser en framtid inom storhästtravet också.Målet: att göra ett bra lopp och ha kulNär Isabella Jansson Wiklund på lördag svingar sig upp i sulkyn bakom Bazoo Can (V75-5) för de kallblodiga fyraåringarnas blå band, som derbyn brukar kallas i hästkapplöpningsvärlden, är det tionde gången i ordningen som duon tävlar tillsammans. Tre av de tidigare gångerna har slutat med seger och den senaste fullträffen kom alltså i uttagningsloppet, då hingsten chockerade spelarna genom att spurta förbi motståndet till 43 gånger insatsen på vinnarspelet.- Jag var minst lika överraskad som spelarna. Vi trodde att han kanske kunde ta sig till final men att han skulle vinna försöket hade vi inte med på kartan. Visst hade vi skämtat om det men det var bara ett skämt och när det väl hände var det väldigt stort.När spåren fördelades till finalen valde Isabella Jansson Wiklund och hästens tränare Kai Pakola spår sju bakom startbilen, samma utgångsläge som i uttagningsloppet.- Inför försöket var jag väldigt nöjd med spår sju. Kai var kanske inte supernöjd men när vi diskuterade det kom vi fram till att det är ett av de bästa spåren för hästen som är lite känslig och inte speciellt snabb i väg. Jag vill inte vara med i startrusningen på något sätt utan målet är att få i väg honom felfritt och så lugnt som möjligt från start.Vilka möjligheter har ni att överraska igen?- Det klart att vi har möjlighet att överraska på nytt men prio ett är att han känns fin genom hela loppet och gör ett bra lopp. Om han gör det kan han absolut vara med där framme, men allt handlar som sagt om att han gör ett bra lopp. Och så ska vi ha kul.Hur stort skulle det vara att vinna?- Det är en stor dröm att bara komma till final och köra den. Vinna hade toppat alla listor och alla drömmar som finns.
Ola Johansson, Kanal 75
