Profilen - Bert Nordmark

Undere många år riksbekant som "Trollkarlen från Grängesberg";

för sin förmåga att plocka hem tämligen risiga hästar till sina stall och sedan dyka upp med dom och vinna lopp på storbanorna.

Varför människorna den där gången då du såg honomflockades kring Bert – och dom gör det fortfarande varje gång han

besöker en travbana eller dyker upp i spelbutiken – berodde på att

han inte bara har en massa travminnen att berätta – han har också

förmågan att berätta dem på rätt sätt.

"Det var chevan som förde mig in på trav"

Vi träffas en onsdag i nuvarande bostadsorten Ludvika och det slår

mig att Bert vid fyllda 67 är sig tämligen lik från de uppväxtår vi båda kämpade oss genom i Grängesberg och då mitt klaraste minne av

honom är en liten kille där bara kepsen sticker upp ovanför ratten på en stor och pampig Cheva.

-Det var den Chevan som förde mig in på trav, säger Bert. Det var visserligen malligt att glida runt i Gränges i den där bilen, men trots allt

måste man varenda morgon kämpa sig upp för att gå till jobbet i gruvan.

Jag började fundera över om det inte fanns ett annat sätt att försörja sig.

-Jag gillade att göra affärer och att det blev hästar var väl närmast en slump. Det fanns ingen i min omgivning som sysslade med de där djuren och jag visste ingenting om dem. Men det föreföll ju som om man kunde tjäna pengar på dom.

"Detta ska hädan efter bliva min musik"

Jag hade en kompis som påstod sig veta det som fanns att veta om trav och vi beslöt oss för att åka ned till Solvalla. Idag kan jag ju föreställa mig hur grabbarna på stallbacken gnuggade händerna inför de blåbär som

skulle skaffa häst.

Kompisen fick uppdraget att köra den första häst som bjöds ut och han gjorde ett varv på banan och kom tillbaks och sa att ”den här kusen är det drag i.” Varpå någon påpekade att han hade kört ett varv i passgång.

Nästa häst till salu hette Kinny och nu tyckte någon att jag borde köra.

Så man selade på och jag drog ut på banan. Kom tillbaks och var imponerad.

-Detta ska hädan efter bliva min musik. Det var en rackare till häst att springa fort.

-Tacka för det, sa killarna i stallet. Det var ju skengalopp hela varvet!

Men Bert gjorde affär med Kinny och sålde Chevan för att kunna betala.

"Backträning, kom inte och påstå att det är ett senare tiders påfund för jag sysslade med det i slutet på 50-talet"

Träningen sköttes på vägarna i Grängesbergs ytterkanter.

-Vi körde helt enkelt på kuperad, välskött väg och det var nog debut för backträning i Sverige. Kom inte och påstå att det är ett senare tiders påfund för jag sysslade med det i slutet på 50-talet.

Och så började en lång rad starter, närmare bestämt 22, utan att ett öre tjänades in. Men så kom en start på Fornaboda där Kinny kom

3:a.

-Jag tror att vi fick 75 kronor för tredjeplatsen, men jag var hysterisk.

Ställde mig på staketet och skrek att ”detta är en bransch där de stora

pengarna finns…”.

Sedan kom en lång rad hästar som många minns. Carius, Cassimir, Rapid Boy, Jerk…!

De flesta hästar hittade Bert på Solvalla där han fick dem billigt, tog hem dem till ny miljö och fick dem att trivas. Varpå han återvände

med hästarna till Solvalla och vann massor av lopp. Bland annat Riks- championatet på Solvalla mellan Sveriges framgångsrikaste kuskar.

Kuskdebut bakom Cassimir, Jerk en annan oförglömlig häst

-Det var Cassimir som jag kuskdebuterade på. Och det berodde på att vi skulle starta honom på Romme dagen efter en glad fest där den till-tänkte kusken inte mådde så bra dagen efter. Jag erbjöd mig att köra

eftersom jag .mådde fint och på den tiden behövdes inte en massa konstiga licenser.

Det blev en härlig debut:

-Jag var glad över att få honom iväg i starten och sen satt jag och svängde lite in till sargen och sedan ut en runda och tyckte bara att

det mesta verkade kul. Det var ju som att åka slalom.

Och då vi kom till upploppet så skrek jag lite till Cassimir och han spurtade förbi hela gänget.

Hela gårdagens festgäng fanns på plats och oddset blev 57 gånger insatsen.

-Killarna visade hur dom hade fulla fickorna i pengar och en av dom sa att han aldrig ägt så mycket i hela sitt liv.

Jerk var en oförflömlig häst på banorna och utgjorde en syn med sin kusk. Bert som en av de minsta kuskarna i landet, Jerk som landets största häst,

1.70 hög.

-Det fanns ingen chans för mig att styra honom. Varje gång starten gick så

satt jag där och skrek åt de andra kuskarna; ”Flytta på er…flytta er…”!

Jag hade köpt Jerk med två delägare. De båda tröttnade och jag köpte ut dom.

Varpå Jerk vann tio lopp i följd!

Vinst den gången, förlust en annan gång:

-Min fru Siv och en kompis följde med till en tävling och han gjorde ett system som dom delade på. Dom hade fyra rätt inför sista och skulle få 32.000 om favoriten vann.

-Jag slog favoriten med en decimeter och min häst hade dom inte med på systemet. Det var snudd på att jag fick stryk av kompisen.

"Det finna ingen plats för sentimentalitet i travet"

Börjar ni förstå varför det samlas människor kring den här killen varje gång han dyker upp? Det flödar minnen och historier. Blir vi lite seriösare och grunnar på orsaker till framgången så säger Bert:

- Du ska nog ganska ofta skifta hästar i stallet. Det finns ingen plats för sentimentalitet i travet. Om Siv skulle ha fått bestämma så skulle alla våra hästar ha dött av ålderdomssvaghet hemma på ägorna och stallet skulle ha byggts ut i omgångar till dess det varit en kilometer långt.

"Trollkarlen från Grängesberg";

Bert Nordmark har en plats i svensk travhistoria!

FAKTARUTA

Namn: Bert Erik Gunnar Nordmark

Ålder: 67

Familj: Hustru Siv, sonen Lars

Födelseort: Grängesberg

Bor: I Ludvika

Yrke: Pensionerad travtränare

Fritidsnöjen: Trav, fotboll

Äter helst: Köttbullar

Dricker helst: Mjölk (riktig mjölk)

Drömresa: USA och dess stora travcentra

Favoritmusik: Storband och Frank Sinatra

Läser: Allt om travsport

Ser på TV: Såpor. (”Någon har sagt att man blir intelligent då”)

Favoritfilm: Bron över floden Kwai.

3 saker att ta med till en öde ö: Min fru Siv, ett metspö och en eka.

5 bästa svenska hästarna genom tiderna: Det är nästan omöjligt att

ranka, men det får bli Frances Bulwark, Victory Tilly, Ego Boy

Copiad och Zoogin.

Bästa travlopp jag sett: Elitloppet det året Mack Lobell vann med

Campell i sulkyn. Jösses!