USA - vi åker nästa år igen!

Nat Ray Trot är ett av de största loppen för den äldre eliten i USA. Loppet körs samma dag som USA´s och förmodligen världens största lopp, Hambletonian. Hambletionian kördes första gången 1926, segraren hette  Guy McKinney och kördes av Mr Nat Ray. Som en hyllning till den  första vinnaren instifades Nat Ray Trot 1981 och har sedan dess körts varje år.
Bland de segrande hästar hittar vi bl.a; Moni Maker, SJ´s Photo, Mack Lobell och Sugercane Hanover.
Loppet har haft två svenska segrar. Victory Tilly vann 2002 och travade världsrekord, 1,08,9. Det här är fortfarande den snabbaste vinnartiden i loppets historia.
Två år efter det säkrade Revenue och Lufti Kolgjini, Sveriges andra seger i Nat Ray Trot.

I år var det som bekant Jaded & Giant Diablo som skulle försvara Sveriges färger. Som alla vet så gick det inte särskilt bra för någon av dem. "Diablon" galopperade från start och Jaded i sista sväng och förstörde därmed alla chanser till en framskjuten placering.

Jaded har varit hemma i snart två veckor och Stefan kom hem för en vecka sedan. Nu har vi facit från resan och loppet, och det är dags för en summering. Vad tycker då Stefan om det stora USA-äventyret?
 - Det var förstås oerhört häftigt, ett fantastiskt äventyr. Jag och hästen har  fått nya erfarenheter men tycker att vi lyckades väldigt bra i alla förberedelser och med resan. Men jag kommer hem med stor revanschlusta och vill gärna komma tillbaka nästa år för att visa att Jaded kan bättre än vad han visade i år, snabbsummerar Stefan.

Stefan forsätter att berätta om Jadeds resa och förberedelserna inför loppet;
 - Resan gick, precis som jag hade väntat mig, jättebra. Jaded var lugn, harmonisk, åt och drack som han skulle. Hans skötare, Outi, gjorde ett fantastiskt fint jobb och det syns tydligt att hon har en lugnande påverkan på hästen.
Nu blev förberedelserna så bra som det någonsin gick, under de förhållanden som vi var tvungna att hålla oss till. USA är ett otroligt byråkratiskt land och de har en massa konstiga regler som vi bara var tvungna att hålla oss till. Vi var hänvisade till ett karantänområde på Meadowlands som inte var särsklit hästvänligt. Det fanns bara asfalt och betong, en miljö långt ifrån vad vår häst är van vid.
Dessutom var allt lite dåligt förberett från travbanans sida, vi fick själva fixa det där lilla extra som gjorde vår hästs vistelse på Meadowlands dräglig. Nat Ray Trot är trots allt ett inbjudningslopp och om man jämför med t.e.x Elitloppet, är det en oerhörd skillnad. Alltså, det är viktigt att påpeka att det inte är något gnäll från min sida utan mer ett konstaterande. Jag kan nämna en grej, när vi kom till Meadowlands så fanns inte ens halm i boxen till Jaded, avslöjar Stefan.

Torsdagen innan loppet fick Stefan och Jaded för första gången "känna"  på Meadowlands bana. En positiv upplevelse för både häst och kusk;
- Ja det var en härlig känsla att köra ut på den här jättestora banan och den var fantastiskt fin att köra på. Jag tycker det är synd att det inte finns fler milebanor i Sverige. Vi har visserligen Tingsryd men jag tycker  t.e.x Örebro eller Sundbyholm skulle göras om till milebanor, tycker Stefan.

Nat Ray Trot kördes sedan på lördagen, Jaded galopperade i sista sväng, en galopp som Stefan tar på sig;
 - Till att börja med så är allting så otroligt mycket enklare efteråt. Jaded såg hur fin ut som helst från start fram till det att Örjan var tvungen att släppa ledningen, det hade varit helt fel att svara i det läget. Men jag gjorde en sak som jag efteråt ångrar, att Jaded tävlade barfota.
Jag hade en del huvudbry innan loppet hur jag skulle göra men gjorde bedömningen att barfota skulle vara bäst men tyvärr så blev det fel beslut. Jag missbedömde helt enkelt banan, när jag körde på torsdagen så var banan inte så hård men på lördagen var banan mycket hårdare och då blev balansen på Jaded fel.  Jaded är känslig för de små detaljerna, han har ett långt steg men håller igen steget när han får hästar framför sig. Det här i kombination med fel balans, gjorde att han blev "rullig" och tappade travet så till slut var galoppen oundviklig. Det var djäkligt synd för det var inte färdigkört i det läget. Tänk om han, precis som Victory Tilly fick göra då han vann,  fått ligga ifred i ledningen, då är jag övertygad om att han vunnit hur enkelt som helst. En felfri Jaded hade sprungit 1.08,5, spekulerar Stefan och ser väldigt säker ut.

Hablemtonianmeetinget är USAs största travmeeting. På torsdagen tävlade de tvååriga hästarna i deras största lopp, Merrie Annabell (ston) och Peter Haugtons Memorial. På lördagen "Hambot" för treåringarn och så förstås Nat Ray Trot. För alla travintresserade är det här rena rama eldoradot, vilket Stefan intygar med eftertryck;
 - Ja! Hela anläggningen är helt otrolig. De här dagarna på Meadowlands sprang jag runt som ett litet barn och tittade på allt, precis allt. Eftersom jag kunde röra mig fritt i paddocken som stallar upp alla tävlingshästar, så kunde jag titta på allt, hästarnas exteriörer, balans och  sulkies. Jag tittade på alla förberedelser som är väldigt annorlunda än vad vi har hemma. På Meadowlands selas och uppstallas alla hästar i ganska låga spiltor med gummimattor. De finns några "kissboxar" med halm, dit man leder alla hästar för att de skall kunna kissa. De amerikanska hästarna fostras från början att kunna kissa på kommando, ja som sagt det var helt otroligt, berättar Stefan.

De här dagarna på Meadowlands kördes det mängder av lopp, både trav men mest passgångarlopp som ju är mycket större i USA än trav. I loppen fanns hela USA´s kuskelit representerad, och Stefan var både imonerad och beklämd;
 - Jag blev väldigt imponerad av de här killarnas fina körhand. En sån levande legend som John Campbell, oj vilken körhand! Jag såg honom köra babyrace på fredagen och han körde hästarn för framtiden, försiktigt och fint. Något som jag däremot blir beklämd av är drivningarna, de är oerhört grova på sin håll och det var väldigt synd, säger Stefan och skakar på huvudet.

Det här var första besöket och tävlandet på Meadowlands, men om Stefan får bestämma, inte det sista;
- Jag vill ha revansch! Jag ångrar ingenting i Jadeds förberedelser, ja förutom barfotabalansen. Men jag hoppas vi får komma tillbaka nästa år och då tror jag att det går att ordna att hästen får en bättre uppstallningsplats. Som det var i år så tävlade inte de hästar som stod i karantän och de amerikanska hästarna på lika villkor. Om det sedan hade någon betydelse, ja det kan vi ju bara gissa oss till.
Vad vi däremot vet är att hästen inte har tagit någon som helst skada av resan och loppet. Jag trodde i och för sig att han skulle ta loppet och resan bra men han har tagit det bättre än väntat. Den viktminskning han hade efter resan, har han ätit igen och ser nu lika fin ut som innan. Lika känslig som Jaded är i loppen, lika okänslig är han efter loppet.
Jag har precis varit ute och kört ett lite tuffare pass i backen med Jaded och han kändes oerhört fin. Han är verkligen på väg att ta riktigt form och han kändes helt enkelt strålande idag. Det känns som Jaded har utvecklats rejält den senaste tiden och det var en underbar känsla att sitta bakom honom i dagens träningspass.
På söndag är det anmälningar till Sundsvall Open Trot nästa lördag den 25 augusti, som blir nästa uppgift för Jaded. Det kommer nog bli ett ganska hårt lopp men med ett bra spår skall det bli spännande och roligt att se Jaded, avslutar en nöjd Stefan.  

USA-resan är lagd till handlingarna, nu väntar nya stora uppgifter för Jaded. Sundsvall Open Trot på Bersåker i Sundsvall är Norrlands största lopp med en miljon i första pris. Hit kommer bl.a. Going Kronos och kanske hans "ärkefiende" Citation. Vilka det fler blir, får vi veta på söndag då det är anmälningar.

Ett tips till alla andelsägare är dock, boka in Sundsvall nästa helg redan nu!