En lucia i decembermörkret

ÖSTERÅSEN

I jämtländska Österåsen, mitt mellan himlen och Storsjön, bor, lever och tränar Pernilla Stenhammar sin ögonsten - det stora svartbruna travstoet Troja Torp.

- Herregud, vad stor hon är! Hur ska jag klara av henne, tänkte jag när de lastade ur henne från hästbussen här på gårdsplanen. Det är tufft att ta hem en häst osedd, berättar Pernilla.

Pernilla hittade Troja Torp i en annons på Internet. Härstamningen såg intressant ut med den blandning av franskt och amerikanskt blod som Pernilla ville ha, och efter ett samtal till ägaren så hamnade det meritlösa, 166 centimeter höga stoet i händerna på amatörtränare Stenhammar.

Utan meriter kan man inte kalla henne i dag. Sedan den första starten i regi Pernilla har det blivit tre segrar på elva starter och hon har tjänat över 130 000 kronor. Men V75 såg ut att förbli en dröm när man åkte till Hoting i juli för debut.

- Jag tänkte vad sjutton ska det bli av det här. Det gick inte alls, hon galopperade, var stressad och höll på att riva stallet. Men sen har hon bara blivit bättre. I dag står hon och sover efter värmningen. Hon uppför sig perfekt i loppen, och körande Ulf Ohlsson har sagt att hon var totalt okörd vid segern senast och att hon är stark som en björn.

Skrämd av en björn

Att mäta styrkan mot en björn hade Troja Torp och Pernilla chansen till tidigare i våras. Under ett träningspass i backen började stoet vingla och småbromsa. Körande Pernilla manade på rejält och Troja Torp fortsatte framåt. Då hördes plötsligt ett våldsamt vrål.

- Bara någon meter från vagnen reser sig en björn på två ben och ryter. Jag har aldrig varit så rädd, och bara manade på Troja. Jag tänkte att björnen tar ju mig som sitter närmast. Oj, jag har aldrig travat så fort någon gång i livet. Usch! Det tog tre veckor innan Troja ville gå förbi den platsen igen.

Har en speciell kontakt

Fartupplevelsen under björnflykten gav ingen mersmak på att själv svinga sig upp i tävlingssulkyn, men Pernilla planerar att ta monté-licens när Troja Torp är helt inriden och själv sitta upp i tävlingssadeln. Fyraårsstoets förvandling från frånåkt trashank till förväntansfull i travsportens finrum tror Pernilla beror på förtroende.

- Det är nästan som om vi kan prata med varandra, vi har en otrolig kontakt. Hon tydde sig till mig direkt, och vi är väldigt trygga med varandra. Hon blir orolig när jag går ur stallet, och lugn när jag kommer tillbaka. Ja, och så älskar hon verkligen att springa förstås. Jag är så stolt över henne. Och nu är det V75 med alla stora, Troja och lilla jag! säger Pernilla och skrattar.

Alla behöver ett ljus i mörkret - och ingen skulle lysa upp luciadagen på Färjestad mer än Troja Torp och Pernilla Stenhammar. Den lilla som stod upp mot de stora - med hopp, värme och kärlek - precis som en äkta sann Lucia.

Tony Ryttar