Jim Oscarsson och hans sambo Susanne Nordlander driver ett stall med 18 hästar i Eskilstuna.
Paret flyttade dit för 1,5 år sedan efter att tidigare varit på Hårby gård i Bålsta.
Vi hade letat efter en egen gård i flera år innan vi fastnade för den här. Den passade oss bra prismässigt och hela familjen trivs jättebra, berättar Jim Oscarsson.
Förra veckan svarade deras B.Cool för en imponerande uppvisning på V64. Trots att hästen satt sist när de svängde in på upploppet, kunde hon via en rykande avslutning hinna fram till seger. Det var ett upplopp som Solvalla-publiken sent kommer att glömma.
Hon gick en fantastisk avslutning. I sista kurvan trodde jag knappt att vi skulle få pengar, även om jag vet att hästen är otroligt speedig, berättar Jim Oscarsson.
På onsdag är det dags igen. Den här gången handlar det om Mälardalscupens final med 75 000 kronor i förstapris. Och B.Cool är en av förhandsfavoriterna efter den svettiga insatsen senast.
Hästen är i ruggig form nu och kändes fortsatt fin i ett lätt jobb i lördags. Att stå med 40 meters tillägg är alltid tufft, men jag tror ändå att hon är med och slåss om segern, säger Jim.
Skillnad på kuskarna
Fyrtio meter framför B.Cool startar stallkamraten Quantas Alma, med Susanne Nordlander i sulkyn.
Och om man får tro Sussie har inte sambon någon större chans mot henne...
Nämen, vad tror du egentligen. Det är väl ändå lite skillnad på kuskarna, skrattar hon.
Fast skämt åsido, B.Cool är den klart bättre hästen och även om jag är optimistiskt lagd så plockar hon normalt in sina tillägg på Quantas Alma, säger Susanne.
Sambon Jim Oscarsson tillägger:
När man inte är lika vass som Sussie gäller det att få köra den bästa hästen. Man måste fördela det jämnt, säger han med glimten i ögat.
Sussie kör sin egenägda - och egenuppfödda - Quantas Alma. Det fyraåriga stoet tog två raka segrar, innan hon senast blev fyra på Eskilstuna.
Hon gick bra och håller sin fina form. Det är en häst som går med i alla tempon och över alla distanser. Helst ska vi smyga med invändigt för hon kan inte gå på dem i spåren. Får vi ett smyglopp kan hon spurta vasst, säger Sussie.
Själv har hon vunnit fyra lopp hittills i år, och därmed tangerat antalet från i förfjol. Men för tre år sedan vann Sussie 20 segrar och året dessförinnan 26 lopp.
Efter att jag blev med barn för andra gången har det gått utför. Det går inte att kombinera livet som fölmärr och att vara en riktigt bra kusk, säger hon och skrattar igen.
För en mer gladlynt tjej än Susanne Nordlander får man leta efter. Få, om ens någon, blir så glad som hon när hon vinner lopp.
Ja, men lika ledsen blir jag när det går dåligt. Jag är ganska genomskinlig, säger Sussie.
Tjänstledig från stallet
Sedan drygt två månader tillbaka har hon tagit tjänstledigt i stallet hos Jim. Susanne jobbar för tillfället på Ponnyförbundet i Hästsportens Hus vid Solvalla, och har därför tagit ut en amatörlicens.
Nu sitter jag och knappar på datorn istället för att mocka i stallet. Jag trivs jättebra och det är kul att prova något nytt då jag har jobbat med hästar i hela mitt liv, säger hon.
Fast även om Susanne jobbar på kontor om dagarna blir det hästar så det räcker till och blir över.
Just nu har jag svårt att hinna med allt. Jag pendlar från Eskilstuna till Stockholm varje dag och det innebär nästan 25 mil och tre timmar i bilen. Det är dyrbar tid för mig. Hemma väntar gubben och barnen, och så brukar jag köra hästarna på kvällen. Sedan har vi även de andra djuren, får och kaniner, att ta hand om.
Annars är det Jim som får dra det tunga lasset med att ta hand om barnen om dagarna, säger Sussie.
Själv kallar hon sin Jim för inneboende, och inte för sambo.
Jag vill gifta mig och väntar på att han ska säga ja. Men du vet, tröga norrlänningar behöver tid på sig ibland. Fast om han inte kan bestämma sig snart tar jag in någon annan, skrattar hon.
Bröllop eller inte, på onsdag får vi se vem som är först i mål av familjemedlemmarna.
Det charmiga med den här sporten är att man aldrig vet riktigt hur det ska gå. Men jag är i alla fall superladdad inför uppgiften, säger Susanne Nordlander.
Michael Carlsson
