Herrier på täppan

Braunerhjelm är ett känt namn inom svensk travsport. Picas pappa Claes ägde Sandemar, där en viss Stig H Johansson sedan länge har en stor del av sin verksamhet. Det är också på Sandemar Pica är uppvuxen.

Det var väl ganska naturligt att jag blev hästintresserad. Jag höll på mycket med ponnyhästar, som min mamma födde upp. Sen red jag en del travare som ung också, säger Pica, som för dagen har fyra boxar och tre hästar på Fituna säteri.

Det riktigt roliga i Picas travliv började då hon fick stoet i Eternell i julklapp 1978. Tre år senare födde Eternell ett hingstföl som senare skulle bli valacken Emile. En häst som var vacker som en tavla, snabb som vinden och framgångsrik som få.

Han sprang in nästan 3,3 miljoner utan att egentligen lyckas i de största loppen. Jag har kvar honom fast han är på bete just nu. Han är 22 år och fortfarande pigg som en unghäst, berättar Pica.

Sju dagar i veckan

47 år ung jobbar Pica med sina tre hästar Herrier, Kadrilj och Jagalle. Tre herrar som alla härstammar från Eternell. Kadrilj och Jagalle har Eternell som farmor medan Herrier har henne som mormor.

Och kapaciteten är därefter. Fyraårige Kadrilj vann i söndags tredje raka segern, sjuårige Herrier har två raka och femårige Jagalle tog för ett par veckor sedan sin första pengaplacering efter mycket strul.

Det har ramlat in mycket pengar och många segrar på kort tid. Men det är betydligt mycket mer tid som Pica lagt ner för att få smaka på framgångarna. Hon gör inte annat än att jobba med sina hästar och det gör hon sju dagar i veckan.

Jag kör mycket massage och stretching och pysslar om hästarna mycket, det gör jag. Men för en häst som Herrier är det väldigt viktigt. Han är nervös och ängslig av sig och tyr sig nästan bara till mamma, han skulle aldrig passa i ett storstall, säger Pica samtidigt som Herrier börjar lessna på fotograferingen och allt intensivare nafsar på Picas mössa.

Att hon är med hästarna så mycket gör att hon får en väldigt speciell relation till dem.

Det blir som kompisar och det gör ont när man måste sälja någon. Men det blir också så att man nästan kan prata med dem, säger Pica och skrattar.

Herrier har alltid levat på sin styrka och förlorat på sina ängsliga fasoner. Han fick dessutom en smäll av morbror Emile i hagen som gjorde att han var borta länge. Nu har han lugnat ner sig en del, samtidigt som han fått vara frisk och fräsch och då har framgångarna kommit.

Han trivs bäst då han får springa på själv. Senast fick han en tuff öppning i ledningen, men vann ändå tack vare att han fick springa och vara avslappnad i ledningen. Får han göra det är han väldigt stark, säger Pica.

Nervös före loppen

Loppet på onsdag (V64-2) är framför allt till för att Herrier ska få ett lopp i kroppen inför V75-finalen på Solvalla i början av november. Tyvärr fick han ett tolftespår.

Det är inte så roligt naturligtvis. Men han känns i alla fall lika bra nu som senast, säger Pica.

Hon har aldrig kört något lopp själv utan överlåter det till Torbjörn Jansson i första hand, men också till Stig H Johansson när han är ledig.

Det är för själva tävlingsmomentet man håller på med det här, men jag blir så nervös när hästarna ska springa. Åtminstone tills det att de kommer iväg, säger Pica.

Och framgångarna tar hon lika bra som motgångar.

Det är extra roligt med framgångar när man vet hur motgångar känns.

Johan Lindberg

Varannan dag får Herrier en rejäl joggingtur, antingen framför vagn eller under sadel.

Foto: Petri Johansson