Stenhuggarsonen från Sternö i Blekinge skärgård har svårt att höra. Minnet sviker ibland och han blir lite förbannad på sig själv när det där som tidigare fungerade så lätt inte fungerar.
Einar Andersson fotograferade det första Elitloppet 1952 och han har sett alla elitlopp på plats i obruten svit ända tills i fjol. Då nöjde han sig med tv-sändningen. Så blir det i år också.
- Det är lite för mycket folk och för stökigt för att passa en gammal gubbe, säger Einar Andersson med glimten i ögat.
- Jag blir stressad när jag ser de andra fotograferna som springer och jagar sina bilder och jag inte kan hänga med.
Svårt välja elitloppsminnen
Vi bad mästerfotografen plocka fram fem minnen från Elitloppet genom åren.
- Det är svårt. Jag har alltid svårt att välja.
Frances Bulwark (1953), Gelinotte (1956), Ozo (1963), Dart Hanover (1972), Ego Boy (1973), Mack Lobell (1988) och Copiad (1994) är vinnare som han till slut lyfter fram. Men när vi ber honom berätta minnen till bilderna så låser det sig.
- Det är jobbigt att bli gammal, säger Einar och får en kärleksfull klapp på armen av sin livskamrat Inga.
Einar Andersson tittar vidare på sina bilder och så skiner han plötsligt upp.
- Den här är väl bra. Ser du vem det där är? säger Einar Andersson och pekar på en liten kille i bakgrunden.
Det är kille med gröna byxor, grön jacka, vit tröja, rött hår och en kamera i handen. I dag är Stefan Melander framgångsrik travtränare på Solvalla, men han har även en bakgrund som fotolärling hos Einar Andersson.
- Tänk att han, "Tarzan" skulle vinna Elitloppet 38 år senare. Så här i efterhand ger det bilden en extra dimension, säger Einar Andersson.
Tarzan tränade vinnaren 2010, Iceland.
Einar Andersson bläddrar i söndagens program och vi ber honom plocka ut vinnaren i Elitloppet. Han blir tyst, kollar först första försöket, bläddrar vidare till det andra försöket och då händer det, ett glädjetjut som säkert hördes in till grannarna.
- Raja Mirchi, det är en hårding. Den tar jag!
Lars-Ove Pettersson
