En glad mas
Kommer man till Spannbyn, ett par mil söder om Ludvika, så inser man att om hästar utvecklas efter den miljö de hamnar i, så är det inte så underligt att vi fått glädja oss åt hästar som Seth Bowl och Seth Suit på travbanorna. En vidunderlig natur, allt som fordras i form av skogsvägar och träningsbanor och så Sven själv, en alltid lika glad mas som hållit sig kvar på jorden även efter stora framgångar.
Den här dagen är han lite filosofisk:
- Jag har funderat på det här med likheten mellan oss människor och hästarna. Vi är ju båda däggdjur och eftersom vi människor kan meddela oss med varandra genom språket, så undrar jag om inte hästarna klarar samma sak, även om det sker på ett annat sätt. I stallet har jag Seth Bowl och två yngre hästar och det förefaller som om de yngre lär sig av den äldre kompisen. Har jag tränat in en sak med storebror så kan det plötsligt hända att en tvååring kan samma sak ett par dagar senare. Och han har inte haft en chans att titta, efter som boxarna är synligt åtskilda. Visst kan man fundera?
Derbyt och unghästar
Veckan det här skrivs återstår tio dagar till derbyfinalen. Visst måste det väl kännas lite pirrigt?
- Nja, det är väl mest det där med den gula kavajen. Den kanske inte passar! Vi pratar unghästar och träning.
- Det fanns ju en tid då motståndet mot start av tvååringar var benhårt. Jag förstod aldrig det där. För mig var det ungefär som med ryska gymnastiktjejerna som på den tiden var bäst i världen. De började träna i sjuårsåldern! Nu kan jag se tillbaks på tvååringar som vunnit för mig under de senaste fem åren.
- Och så fanns ju det här med att vi i Sverige aldrig skulle kunna komma upp i samma klass som i USA tack vare våra sämre träningsmetoder. Jag tyckte det var härligt när "Tarzan" Melander åkte över och visade dom hur fel dom har haft.
Historia och framtidslöften
Vi pratar stora hästar genom åren (du kan se Svens åsikt i faktarutan) och det förvånar att Ego Boy finns med där.
- Det beror helt enkelt på att jag har en viss anknytning till hästen. Det var Ego Boys ägare Tage Hedberg som fick mig att bli intresserad av trav och övertalade mig att bli med på en häst. För mig gällde i början filosofin att jag skulle ta hand om trashankar och försöka få dem att fungera igen. Och man får väl säga att jag lyckades ganska bra om man tittar på hästar som Abbey Rozz och Dansör Tilly.
- Det var väl så småningom jag började bli intresserad av unghästar och utmaningen att ha hand om dom redan från början. Den första inkörningen överlåter jag åt andra men sedan tar jag hem dom till spannbyn. Den senaste snackhästen hos Sven heter Calypso Capar.
- Jag hade vunnit ett storlopp med Seth Suit då italienarna ville köpa den hästen. Jag var inte särskilt intresserad direkt efter vinsten. Dessutom förstår jag inte varför köpare alltid uppenbarar sig då hästarnas ägare är som mest motvilliga att göra sig av med en dyrgrip. Däremot ville jag själv ha en italiensk unghäst.
- Det dröjde sju-åtta månader innan Stefan Hultman ringde och berättade att han hade hittat min häst. Calypso Capar. Capar-namnet kommer från en förmögen hästägare och hästarna föds långt uppe i italienska bergen. Jag tänkte på saken och köpte, under förutsättning att Stefan skulle ta hand om den första träningen. Så snart jag kunde åka till Solvalla och se hästen gå godkänt skulle jag plocka hem den. Den saken fixade Stefan och sedan blev det klart även med Seth Suit-affären.
Träningsfilosofi
Han har en fullständigt klar inställning till sina träningsmetoder. Anser exempelvis att pulsmätaren är den definitiva indikatorn på hästarnas formkurvor. Men har också synpunkter på förhållandet mellan hästarna och deras tränare.
- Jag tror att det viktigaste som finns är att det finns ett fullständigt förtroende mellan oss. Att börja skrika och gorma i affekt vid ett tillfälle och sedan försöka reparera detta med sockerbitar senare tror jag inte på. Vi ska båda veta var vi har varandra.
Det där fungerar definitivt i Spannbyn! Vilket redan visats och kommer att visas. Travkompaniet ber att i förhand få säga ett grattis på 70-årsdagen!
FAKTA
Namn: Sven Andersson
Känd i hela travsverige som: "Plåt-Sven"
Familj: Hustru Ulla, sonen Niklas, hund och hästar
Ålder: Fyller 70 i år
Född: I Österfärnebo
Bor: I lilla Spannbyn, två mil söder Ludvika i Dalarna
Yrke: Travtränare, en gång plåtslagare, därav smeknamnet
Fritidintressen: Hundar, där han faktiskt är förbundskapten och domare sedan många år.
Favoritmat: Revbensspjäll ("dom ska vara riktigt feta")
Dryck: Det mesta utom vin
Drömresan: "Den har jag redan gjort under många års flackande. Jag har inget drömmål kvar".
Läser: Facktidskrifter
Film: Alltid varit ointresserad. Samma sak gäller TV. Jag bara somnar
Tre saker att ta med till en öde ö: Fru, hund och häst. "Då är ju all form av sysselsättning garanterad".
Svens åsikt om bästa hästar genom tiderna: Monni Maker, Ego Boy, Varenne och Pine Chip.
