Släpp aveln fri nu!

STOCKHOLM

Copiads son Even Who vann Svensk Uppfödningslöpning. Arnaqueurs son Tsar dInverne vann Svenskt Travderby. Men båda avelshingstarna är nu kasserade i Sverige.

Släpp aveln fri nu. De som bestämmer har ändå ingen aning om vad de godkänner och inte godkänner, säger travtränaren Stefan Tarzan Melander.

Solvallas Stefan Tarzan Melander är en av Sveriges mest framgångsrika tränare. I stallet har han världsstjärnor som Scarlet Knight och Gigant Neo, och Tarzan är en flitig besökare på travauktioner världen över.

Melander har länge varit en förespråkare för att avelsmarknaden ska vara fri vilket den inte är i Sverige. Och ett år som 2003, då två av de tre stora årgångsloppen har gått till hästar med pappor som nu har blivit kasserade i aveln, har debatten fått nytt liv.

Tvåårige Even Who, son till dubble Elitloppsvinnaren Copiad, vann Svensk Uppfödningslöpning som är det största loppet för tvååriga travare. Men Copiad är nu kasserad som avelshingst. Fyraårige Tsar dInverne vann derbyt och har varit den bäste svenskfödde fyraåringen i år, men hans pappa Arnaqueur får inte längre vara med bland de 39 utlandsstationerade listhingstar som får betäcka svenska ston.

Tarzan reagerar starkt på detta.

Det räcker om hingstarna får en kvalitetsstämpel, ett tydligt och lättläst betyg, av avelsvärderingsnämnden. Men sedan ska stoägarna själva få välja vilka hingstar de vill betäcka sina ston med. Jag tycker i och för sig att just Copiad och Arnaqueur inte har varit några bra avelshingstar, men de skulle inte få många ston på en fri marknad. Och vad gör det för skada om Copiad får betäcka några ston i Sverige varje år, undrar Melander som menar att allt för dåliga hingstar slår ut sig själva.

För svårt jobb

Stefan Melander tycker också att avelsvärderingsnämnden hänger upp sig alldeles för mycket på hästarnas prestationer, och lägger för lite vikt på exteriör och till och med stamtavla.

Och Tarzan är mycket hård i sin recension av landets avelsvärderingsnämnder.

Om det ändå vore så att de visste vilka hingstar som skulle kunna bli bra avelshingstar eller inte. Men de har ingen aning om vad de godkänner och inte godkänner.

Tarzan fortsätter:

Det är ett alldeles för svårt jobb för att några personer ska sitta och bestämma vilka hingstar som kommer att bli bra eller dåliga.

Internationell standard eftersträvas

Ove Konradsson, generalsekreterare i Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Travhästen, tycker inte att det finns någon riktig grund bakom Tarzans påståenden.

Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt att Copiad inte lyckades i aveln, trots sina fantastiska prestationer som tävlingshäst. Alla som gillar trav gillar Copiad, men han är tyvärr en minusvariant i aveln. Hans avkommor är sämre än genomsnittsavelshingstens, och då ska han också tas bort, säger Konradsson.

Konradsson säger att samma sak gäller Arnaqueur, ett par bra avkommor kan inte ursäkta alla dåliga sådana som hingsten har producerat.

Ove Konradsson förklarar att kraven på avelshingstar i Sverige måste vara stenhårda för att vi ska kunna hålla en hög internationell standard:

De hingstar som godkänns för avel måste enligt reglerna vara bland de fem främsta hingstarna i sin kull, och dessutom ha placerat sig bland de tre första i Grupp 1-lopp. För utländska listhingstar som svenska ston får anlita är kravet ännu hårdare, de måste vara bland de tre bästa i sin kull, och de måste ha v u n n i t Grupp 1-lopp.

Och visar sig hingstarnas avkommor vara för dåliga så plockas de bort efter några år.

Det betäcks cirka 5 000 varmblodsston varje år och det är inte bra om över 1 000 av dem betäcks med hingstar som inte duger, som är kassationsmässiga. Det skulle hända om vi släpper aveln fri. Att släppa aveln fritt har gjorts i en del länder tidigare, med förfärliga resultat, menar Konradsson.

Titta på Tyskland där aveln mer eller mindre är fri, det är ju kräftgång där.

Konradsson påpekar också:

Majoriteten av uppfödarna i Sverige är för att avelsvärderingen ska finnas kvar.

Fritt eller inte i USA?

Stefan Melander anger USA som exempel på ett land där aveln fungerar utmärkt trots att den har släppts fri. Men Konradsson håller inte med.

Där har Tarzan fel. Aveln är inte fri i USA. Det är sant att den inte regleras av ett regelverk. Men de stora stuterierna som styr aveln i Nordamerika som Hanover Shoe Farms, Southwind Farms och Walnut Hall Farm är om något mer stenhårda i sina krav än vad vi är här i Sverige.

Robert Okpu