En skötares vinter i Frankrike

I vanliga fall bor och arbetar Helena Grejs, 26, i Sundsvall. Jobbet som hästskötare hos Robert Bergh har hon haft i fyra år.

Och när Bergh tidigare i vintras frågade om hon ville byta den svenska vardagen mot ett franskt äventyr tog det inte lång tid innan Helena tackade ja.

Det är en utmaning och jag tvekade inte, säger hon.

Till skillnad från många andra svenskar som håller till på jätteanläggningen Grosbois när de är i Frankrike, har Robert Bergh hyrt plats på Jean-Etienne Dubois gård i Melun, sex mil utanför Paris.

Därför har Helena Grejs bytt lägenheten i Sundsvall mot ett loftrum i stallet i Melun och svenskan hon är den enda på gården som pratar svenska har bytts mot kroppsspråk.

Eftersom det är första gången jag är utomlands och jobbar visste jag inte riktigt hur det skulle vara. Men det börjar ordna till sig, säger Helena Grejs.

Till exempel hade jag bara en vattenkokare från början. Men det blev lite enformigt att bara äta soppa så nu har jag skaffat en mikro, säger hon.

Det var meningen att de skulle vara två tjejer från stall Bergh i Melun. Men redan efter en vecka i Frankrike tvingades Katarina Ihrsén flyga hem sedan hon fått lunginflammation.

Istället för tio hästar på två personer är Helena ensam med sex.

Robert skulle ha fyra franska hästar i träning här nere, men då jag blev ensam blev det inget av det.

I och med att det inte finns så mycket annat att göra lägger jag ner ännu mer tid på hästarna än i Sverige. Det blir tidiga morgnar och sena kvällar, men dagarna går i lugn takt. Det fungerar jättebra, säger Helena.

Dvd-film på julafton

Hemlängtan finns dock hela tiden med i bilden. För även om Helena har sina hästar, är allt inte riktigt som i Sverige.

Min sambo frågar om han kan stämma Robert för psykiskt lidande, haha. Nu hade jag aldrig åkt om sambon absolut inte hade velat, men visst längtar jag hem ibland, säger Helena.

Julafton firade hon till exempel med att se på dvd-filmer.

Det var lite annorlunda. Men Robert hade med sig lite paket när han vara nere dagarna före. Så lite jul blev det ändå, berättar Helena.

Men jag tog med mig för få filmer. Jag har sett dem några gånger nu. Alla utom en skräckfilm som jag inte vågar se ensam på loftet, säger hon och skrattar.

Nyårsafton firade hon desto mer.

Det var svenskfest på Grosbois. Det var jättekul, annars ser jag bara de andra skötarna när vi är inne och tävlar på Vincennes, säger Helena.

Dit man tar sig med den transport som bjuds.

När Hilda Zonett skulle starta mellan jul och nyår blev Philippe Masschaele (belgisk toppjockey som hyr in sig på Jean-Etienne Dubois gård) så till sig att han erbjöd sig att skjutsa oss trots att han egentligen inte skulle in till Vincennes. Han tyckte det var stort att få transportera Hilda, säger Helena och skrattar.

Faxat schema

Även om det finns en del minus är äventyret plusbetonat för en hästskötare.

Det är en enorm erfarenhet. Man lär sig väldigt mycket och ansvarsbiten är större, säger Helena.

Inför Prix d´Amerique är Robert Bergh nere i Frankrike under hela veckan, men under den första månaden har Helena fått fixa mycket själv.

Robert har faxat ned ett träningsschema varje vecka. Så det är inga svårigheter. Till skillnad från de som är på Grosbois har vi också väldigt bra tillgång till hagar här. Det gör att hästarna får vara ute en stund extra varje dag, det tycker de om, säger Helena.

Och visst verkar Robert Berghs hästar trivas med Helena och Frankrike. Nina Hornline har redan vunnit. Tsar d´Inverne har gjort två hyfsade lopp (Bergh var sur på sig själv för att ha kört för passivt i den senaste starten), Garros verkar ha utvecklats mycket, Alf Broline gör Frankrikedebut under helgen och Hilda Zonett har efter sitt jättelopp i Prix de Belgique seglat fram som en av de stora favoriterna i Prix d´Amerique.

Hilda var lite sur i början, men nu verkar hon mycket gladare. Och då hon är på humör vet de flesta hur bra hon kan vara, säger Helena Grejs.

Helena Grejs talar om erfarenheten och ansvaret.

En seger i Prix d´Amerique skulle göra äventyret helt oförglömligt.

Johan Lindberg