Det ska direkt sägas att berättelsen om Alwin Schockemöhles liv inte handlar om en fattig man som med tur och skicklighet lyckats vinna framgång och skriva historia i både hästhoppning och trav.
Han har haft förutsättningar eller pengar om ni så vill för att lyckas.
Men ändå.
Det rykte han har som hästkännare kan inte köpas för några pengar i världen.
Att vinna inte mindre än tre medaljer varav två guld (lagguld 1960, individuellt 1976) i OS-sammanhang är få förunnat.
Att vinna Prix d´Amerique som hästägare och uppfödare är lika svårt.
Och att bli hedersmedborgare i Tyskland ska vi nog inte ens tala om.
Lagkapten för brorsan
Det ska också påpekas namnet Schockemöhle kan nämligen för hästsportvänner klinga illa att det var Alwins bror Paul som var föremål för en omfattande utredning av barrering av hopphästar för tiotalet år sedan. Alwin har bara, av naturliga skäl, samma efternamn.
Det var också till viss del broderns fel att Alwin Schockemöhle slutade med hästhoppning -omkring 1980.
Jag var kapten för det tyska ryttarlandslaget och skulle till varje mästerskap plocka ut de fyra ryttare som skulle vara med i laget. Paul kom ibland med som fjärdeman, men ibland var han femma i landet, ibland sexa eller sjua. Varje gång jag inte tog ut honom blev det en jobbig stämning i familjen, berättar Alwin.
En annan orsak till uppbrottet var en krånglande rygg. En rygg som i dag är minst sagt ganska risig.
Det har gjort att Alwin Schockemöhle i dag inte är dagligt aktiv i den travverksamhet han byggt upp under drygt 20 år. En verksamhet som började försiktigt, men snart växte sig riktigt stor.
En renlig man
Men bara för att ryggen inte tillåter är det Schockemöhles vilja som genomsyras allt som görs på gården. Från avelsarbetet till städningen.
Mr Schockemöhle är en renlig man, säger förmannen Jan Wolters, som jobbat på gården i 18 år, när vi påpekar att allt från stallgångar till gårdsplan ser oanvända ut.
Att besöka Alwin Schockemöhle i det lilla samhället Mühlen i nordvästra Tyskland är speciellt. Frågan är om gården går att jämföra med någon träningscamp i världen.
Marken har varit i familjen Schockemöhles ägo sedan 1359, Alwin har haft sin del av den sedan han var 18 år och de d-mark och sedan euro som lagts ned i den går knappast att räkna.
Mest imponerande är tusenmetersbanan under tak. Världens största inomhusbana kan givetvis användas i vilken väderlek som helst.
Hagområdena är inte så pjåkiga de heller. Där är det full fart under större delen av året. Unghästarna, som alla är till försäljning till rätt pris, har chansen att röra på sig och beta så mycket de vill. Och de är många, bara under 2003 föddes 65 föl. De flesta eller alla med högklassig stam.
Vi har en stor auktion varje år med 30-35 hästar. Alla hästar jag har är till salu, alla utom Diamond Way, säger Alwin Schockemöhle.
Det är Diamond Way som är orsaken till Schockemöhles travframgångar. Hingsten var en av de första travhästar Alwin födde upp och derbyvinnaren från 1985 har fått över 2500 föl.
Hans betydelse för tysk travsport och min verksamhet är enorm, säger Alwin Schockemöhle.
Abano As den stora stjärnan
Campo Ass (vann Hugo Åbergs Memorial 1994) blev en internationell stjärna för Schockemöhle, men den bästa skulle komma på 2000-talet.
Abano As inledde sin karriär hos Peter J Strooper i Holland och gjorde det strålande. För Strooper vann Abano As bland annat Europas största treåringslopp Orsi Mangelli. Som fyraåring flyttades hästen till Sverige och Stig H Johansson och för honom vann han Europaderbyt. Sejouren hos Johansson belv inte långvarig den heller. När dansken Erik Bondo kontrakterades för att träna Schockemöhles hästar flyttade Abano As hem igen.
Det var också för Bondo som Abano As i fjol skrällde och vann Prix d´Amerique. Enligt de flesta världens största travlopp.
Plötsligt var Schockemöhle före detta OS-guldmedaljör i hästhoppning och helt färsk Prix d´Amerique-vinnare i trav.
Det var stort. Naturligtvis. Nu är det bara Elitloppet kvar, säger Alwin Schockemöhle och skrattar.
För några år sedan rånades Schockemöhle och hans hustru i hemmet av fyra maskerade män, en händelse som gjort honom väldigt säkerhetsmedveten. Det och hans hälsa gör att han sällan besöker travtävlingar nu för tiden.
Det blir bara två, tre gånger per år, berättar han.
Hur mycket tid, kraft och pengar Alwin Schockemöhle har lagt ned i sin travverksamhet kommer hästhoppningen alltid ligga honom närmast.
Mitt hjärta klappar mer för det. Fortfarande. När jag drömmer gör jag det om hästhoppning, inte trav, säger han.
Det kunde inte ens en seger i Prix d´Amerique ändra på.
Men det är ytterligare ett bevis för Alwin Schockemöhles storhet som hästkarl.
Johan Lindberg
Fotnot: Abano As finns fortfarande i Alwin Schockemöhles ägo och startar på söndag som titelförsvarare i Prix d´Amerique.
