.jpg)
Det har länge kallats ”tidernas Elitlopp”, men nu är det också bekräftat av svenska folket. Med bred marginal (över 78 procent av alla röster) slog Copiads elitloppsvinst från 1994 From Aboves spurtseger från 2003 i finalen av Tidernas Mesta Gåshud.
En elitloppsvinnare blir alltid odödlig, men vissa blir lite extra ihågkomna. Någon blir till och med en illustrerad barnbok.
Erik Berglöf vet hur det brukar vara den här tiden varje år. Folk som ringer och vill höra hur det var den där småblöta majsöndagen 1994.
– Det är likadant varje år, men det är bara roligt. Det är ett tecken på att jag och Copiad uträttade något historiskt, säger värmlänningen.
28 år har gått, men minnet är fortfarande lika starkt. I alla fall för oss travälskare.
– Jag brukar säga att jag minns dagen som om det vore igår, men det stämmer nog inte helt, säger han och skrattar.
Men de där minuterna i sulkyn sitter för evigt. Det är nästan som att trycka på play på en kassettbandspelare när han tar oss genom finalen.
Pine Chip var den stora favoriten från USA och precis som Copiad hade han vunnit sitt kvalheat på imponerande sätt. Men att det skulle bli någon kamp i finalen var det inte många som trodde.
– Chuck Sylvester hade tidigt gått ut och sagt att hans häst var överlägsen motståndet, men det passade oss bra att vara underdogs och i slutänden var det nog därför vår vinst blev så storslagen.
Ja, ni vet ju hur loppet blev kört. Copiad fick överta ledningen från Houston Laukko och snart hade ”monstret från Värmland” ännu ett monster snett utvändigt om sig. Redan i andra kurvan tryckte duon upp farten och ryckte från klungan. Resten av loppet blev en duell mellan Copiad och Pine Chip. Sverige mot USA. David mot Goliat.
– I sista sväng trodde jag att Pine Chip bara skulle lägga in överväxeln och gå förbi oss, men när kusken vände fram körspöet fick han inget vidare svar och då fick jag tillbaka segerhoppet.
”Publiken bar fram oss på upploppet”
Copiad stretade emot för kung och fosterland och när Pine Chip galopperade som slagen 50 meter före mål kunde kommentatorn Hans G Lindskog konstatera att ”det blir seger i Solvallas Internationella Elitlopp för Copiad, seger för Värmland, för Sverige och för Erik Berglöf!”.
– Publiken bar fram oss på upploppet. En makalös känsla. Jag tycker bara så synd om Pine Chip som galopperade bort sig. Han var förtjänt av att i alla fall vara så klar tvåa. Jag hörde att kusken (Chris Boring reds. anm.) mådde ganska dåligt efteråt, men tränaren Chuck Sylvester skickade faktiskt ett handskrivet brev till mig där han gratulerade mig till segern.
Om du inte får välja dina två elitloppssegrar, vilken vinnare har gett dig mest gåshud genom åren?
– Eftersom jag är god vän till Jori Turja måste jag säga Varenne. Det var en häst jag var väldigt glad i.
Erik Berglöf fyller 70 nästa år, men känns pigg, glad och härlig. Som vi känner honom. Verksamheten har av förståeliga skäl minskat, men han sitter ändå bakom travhästar om dagarna och driver även en småskalig uppfödning.
– Jag hade fler hästar på 90-talet, men var absolut ingen stortränare. Att jag lyckades få fram en sådan som Copiad är något jag aldrig mer kommer få uppleva.
”Monstret från Värmland” var tillbaka på Solvalla året efter och försvarade sin titel.
– Copiad var inte särskilt stor, men det var en sjuhelvetes häst!
Du som vunnit loppet två gånger, vad krävs för att vinna ett Elitloppet?
– Allt måste stämma. Hästen måste vara på topp och sedan måste kusken hålla nerverna i styr.
Vem tror du vinner årets upplaga?
– Det får bli någon av Redéns förhandsfavoriter. Hail Mary säger jag efter den tacksamma spårlottningen, säger Erik Berglöf, som givetvis ska kolla storloppet på söndag.
Från poolkanten.
– Jag har ett stående bord på Solvalla, men det brukar en hästägare få ta över. Nej, jag kollar här hemma med kall öl och ett dopp i poolen. Det är 28 grader där just nu, säger han.
