.jpg)
Månlykke A.M. gav kallblodsnestorn Gunnar Melander extra kraft att satsa vidare efter pappan Månprinsen A.M:s död.
Kent Eriksson köpte sonen för 20 000 kronor på auktion och Månlykke A.M. hamnade efter efter en tid i Gunnar Melanders träning där han blommat ut till en av rasens bästa hästar.
På lördagen blev det för första gången känt för en vidare krets att åttaårige Månlykke själv har en avkomma i Melanders stall.
Kent Eriksson köpte hästen som ettåring från Norge, en hingst efter norska stoet Mjölner Oda som fått namne Lykkeodin.
– Det blir snart premielopp, sa Kent Eriksson som äger fyra hästar via sitt bolag Sjösläntens Konsult & Fastighets AB.
En son till Månlykke A.M. alltså – vad månde bliva?
Gunnar Melander skruvade på sig.
– Vi får ta ett i taget men hästen är jättefin. Han har samma psyke som pappa sin och är lättravande. Men det är långt till det blir någon vinnarcirkel, garderade sig tränaren.
Lördagens lopp då. Meningen var att Månlykke A.M. skulle vara med på V75 i Bollnäs. Men eftersom endast sex hästar anmäldes till Jon Olssons Minne lades det utanför det stora spelet.
Gunnar Melander var jättefavorit till segern och vann följdriktigt med Månlykke A.M. på nya banrekordet över distansen - 1.22,9.
Någon avslappnad historia blev det dock inte för kusken som såg orolig ut den sista biten och behövde jaga lite sista hundra meterna.
Mats E Djuse kom tidigt upp utvändigt och satte press med Jan-Olov Perssons B.W.Rune som kroknade och föll till fjärdeplatsen. Jan-Olov Perssons Smedheim Solan avslutade dock snabbt en bit ut i banan till andraplatsen.
– När Djuse kom upp på utsidan efter en bit förstod jag att nu blir det tryck på tillställningen. Men det gick inte så fort ändå så det var ingen fara, sa Gunnar Melander som sade sig ha koll.
Sparade extraväxeln
Månlykke A.M. hade blivit ensam och okoncentrerad framme i täten när B.W.Rune inte längre fanns i synfältet.
- Han är rolig Månlykke, med det här att han sticker undan med någon längd och blir lite bekväm och tänker att var tog de vägen? När han blir ensam så där tycker han att det är klart. I dag blev jag nästan lite orolig att han inte skulle ta i och måste få honom att förstå att han ska hålla i hela vägen, sa Gunnar Melander och tillade:
- Men det var lugnt. Jag ryckte aldrig tussarna. Gör man det tar han i igen…men det sparar vi till en annan gång.
