När Sören Åkeby och Zoran Lukic tillsammans tog över Djurgården fotboll 1999 var det två motpoler som kolliderade. Fast på ett vänskapligt sätt.
De kände visserligen varandra innan, men hade få saker gemensamt.
Sören gillar allt jag inte gillar, som vitlökssås, har Zoran sagt.
Men det finns ett par undantag där de är någorlunda lika.
Deras syn på fotboll och det delade travintresset.
Det ena har gett det andra. Dels har de skapat ett allsvenskt topplag, dels har de funnit varsin kompis som aldrig tackar nej till ett besök på Solvalla.
Det är väldigt många fotbollsspelare som gillar trav. Ofta brukar vi sitta ett gäng här uppe på restaurangen. Faktiskt brukar vi vara både djurgårdare och AIK:are, avslöjar Åkeby.
Men det är bara här vi är sams, säger han och skrattar.
Vann 165 000
Den här onsdagen är det bara Sören Åkeby och Zoran Lukic som tagit sig ut till Solvalla efter träningarna på eftermiddagen. Sören har fått tag i två platser på bord 404 på den billigare av de två restaurangerna och sitter bänkad trekvart före första start. En kvart senare dyker Zoran upp.
Efter fem minuter ytterligare har man lärt sig att även om de båda älskar travet, är de inte lika där heller. Men precis som Åkeby är den lugne tränaren och Lukic den hetsige, så kompletterar de varandra på Solvalla också.
Jag gillar framför allt spelet, säger Zoran.
Jag gillar framför allt sporten, hästarna, säger Sören.
Sören slänger in några kronor ändå. Ett par V64-system och några vinnare spelas på en kväll. Zoran besöker totoluckan oftare.
Han är säker, Zoran, han vinner ofta, säger Sören.
De gånger jag har vunnit mycket pengar är det när Sören har sett bra hästar i värmningen. Jag vann faktiskt 165 000 i fjol på Sörens tips, säger Zoran.
Fortsätter med klacksparkar
Tack vare varandra har de fått ett gäng unga talanger, blandade med rutinerade räven Stefan Rehn, att göra en strålande säsong som nykomlingar i allsvenskan. Guldchansen finns fortfarande med två matcher kvar att spela, även om Hammarby ser för svårt ut.
De sämre resultaten på slutet beror på att de andra lagen har anpassat sitt spel efter oss. Det gjorde ingen i början på säsongen. I år var vi inte redo för det, men nästa år så, säger Sören.
Vinner vi en match till borde det räcka för att komma ut i Europa, det vore stort, säger Zoran.
Till 95 procents säkerhet är Sören och Zoran ett par i Djurgården nästa år också. Lukic har kontrakt medan Åkeby håller på att förhandla om ett nytt.
Vi fortsätter förespråka den roliga fotbollen. Varför skulle det inte kunna gå bra bara för att man håller på med klacksparkar? undrar Åkeby.
Vi vill ha snabba, starka och tekniska spelare med en stark karaktär, säger han.
Det låter ungefär som bra egenskaper på en travhäst?
Ja, det är inte så stor skillnad. I början på säsongen fick vi kritik när vi förlorade de första matcherna. Men vi ändrade inte på något stort, vi korrigerade bara. Precis som när Stig H åker ut efter värmningen och ändrar balansen på sin häst, säger Åkeby.
Gillar läktaren - på travet
Sören Åkeby har varit fotbollstränare i 20 år, travintresset har funnits längre än så. Inte så konstigt kanske då pappa Nisse ägde både derbyvinnaren Mustard och kriterievinnaren Active Bowler.
I fotbollen har jag gått den långa vägen, i travet var det mer att man föddes in i gräddfilen, säger han.
Sören själv har heller inte varit så pjåkig som hästägare. En av de första hästarna hette Ekivoque och kom tvåa i Derbyt 1981. Den bästa hittills är dock Bowls Lady.
Hon vann Stochampionatet 1991 och sprang in nästan 2,5 miljoner. Tyvärr gick hon sönder, men vi har kvar henne, säger Åkeby.
Det har gjort att det finns flera avkommor som han och tre kompisar äger. Bara för ett par veckor sedan vann treåriga Denefin på Solvalla.
Vi har haft henne uppe hos en lite tränare i Skellefteå, men tanken är att vi ska ta ner henne till Stig H Johansson i februari.
Jag har aldrig ägt någon häst och kommer nog inte att göra det heller. Jag och Stefan Rehn har samma inställning, hästar ska man spela på, säger en leende Lukic.
Sören den lugne gillar sporten, Zoran den hetsige gillar spelet.
Och till skillnad från fotbollsplanen behöver inte en domare beordra upp dem på läktaren.
På Solvalla sköter de den saken själva.
Johan Lindberg
