Varför?
- Det är ett beslut som har tagit lång tid att fatta. Efter tiden i Malmö flyttade jag till en gård utanför Borås 1997. Tanken var att driva en mindre rörelse, och se det mer som ett vanligt jobb och kunna leva som en vanlig människa. Men nu känner jag att det räcker helt. Det finns så mycket annat att göra, bland annat vill jag kunna ägna mer tid åt min dotter.
Hur minns du Prix d'Amerique-segern med Ina Scot i dag?
- Jag kommer ihåg den dagen mer nu än jag gjorde då. Hela den helgen nere i Frankrike var så koncentrerad på loppet. Jag var bara så fruktansvärt inställd på att inte sabba något. Väl i mål kände jag mer lättnad än glädje. Numera är det ju däremot bara roligt, att ha fått vara med om något så revolutionerande.
Tar du någonsin fram ett videoband med loppet och tittar på?
- Det är inte så att jag sätter mig framför teven och tittar på det själv. Men vi har fått nya grannar som är helt sålda på hästar. De är väldigt entusiastiska och vi har plöjt igenom hela historien några gånger med dem.
Vad ska du göra nu?
- Jag kommer att jobba vidare i det företag som vi har. Exakt vad jag ska göra är däremot inte bestämt, vi får se.
Kommer du att fortsätta följa travet?
- Självklart. Jag älskar trav och tycker det är jättespännande att följa de stora loppen och de som är profiler i dag. Det är inte så att jag åker till Åby varje torsdag, men jag åker på en del kul lopp. Efter alla år med travet har jag skaffat mig så många vänner där, och de vill jag inte släppa.
Pär Andersson
