PARIS
De fyra senaste åren överlägsne champion har bytt en tvåa i Malmö mot en kall kammare på åtta kvadratmeter i Ulf Nordins stallborg inne på träningscentrat Grosbois.
- Det började med att Ulf ringde mig en lördag och sade att han hade satt upp mig i ett amatörlopp, visserligen ett sulkylopp, men det gjorde ju inget. Och när jag ändå var där så satte Anders Lindqvist upp mig som ryttare i ett annat lopp.
- Sen frågade Ulf om jag var intresserad av att komma och jobba, och jag sade att vi får träffas och prata igenom det, säger den före detta galoppjockeyn med ett leende.
"Måste jobba dubbelt så hårt"
Idag har Peter Jarvén sex passhästar som han sköter på heltid, och dessutom försöker han göra sig ett namn som ryttare, men det är inte enkelt.
- Som utlänning måste man jobba dubbelt så hårt för att komma hälften så långt, fortsätter Jarvén eftertänksamt.
- Men jag hoppas på att få en del ritter av Ulf, Anders Lindqvist och självklart vill jag också rida åt franska tränare. Ifjol var jag här under några veckor och jobbade lite åt toppryttaren Phlippe Masschaele. Det var intressant att följa honom på så nära håll, att få se hur han jobbade, och jag kommer nog att ha en hel del nytta av kontakter jag knöt då.
Ingen seger ännu
Det har ännu inte blivit någon seger i Frankrike, men gott och väl två andraplatser och flera penningplaceringar. Det var först efter att ha vunnit över 50 segrar här hemma och i franska ögon klassades professionell som han kunde kvittera ut den franska ryttarlicensen, eftersom förbundet retat sig på det svenska ordet "lärling". Det har inte hjälpt att Peter som galoppjockey ridit löp på Hollywood Park i Los Angeles, eller på flera olika franska banor.
- Men det kan ändå inte jämföras med att till slut få rida ut på Vincennes svarta kolstybb. Känslan av att jogga ut där är något som varenda en som jobbar med det här borde få uppleva en gång i livet, vare sig man är stortränare eller liten amatör.
- Alla sade att det reds så tufft i loppen här, men det är inget mot hur det rids inom galoppen. Visst är det mindre marginaler än hemma, men satte de franska loppens ryttare, cirka 60-70 procent killar, i samma lopp som hemma i Sverige så skulle det ridas precis lika hårt. Tyvärr har montén blivit stämplad som en frökensport, och det är synd, för det är det verkligen inte. Det beror mer på ryttarna än på sporten.
Konkurrensen skrämmer inte
Men steget är långt från att vara firad i fäderneslandet till att leverera i lejonkulan. Kraven är tuffa och förväntningarna stora, men det är inget som varken skrämmer eller tynger den svenske montékungen i erövrandet av de nya territorierna.
- Mitt mål är att livnära mig på det här, avrundar Peter Jarvén med beslutsam blick.
- Siktar man på Eiffeltornet kanske man når triumfbågen.
Tony Ryttar
