PADOVA, ITALIEN
Namnet Kronos signalerar klass i travvärlden. Platsen där hästarna föds upp är också av högsta klass. Den magnifika 1500-talsfarmen utanför Venedig är på 120 tunnland. Här ryms bland annat en slottsliknande byggnad, enorma hagar och ett kapell där Antonio en gång vigdes. Gården köptes av familjen Carrareto under 50-talet och fungerade i princip som familjens "sommarstuga".
- Det här stället behöver hästar på samma nivå. Inte normala hästar, gården förtjänar bättre. Det är en unik plats och kopplingen mellan hästarna och gården är något som verkligen gör mig lycklig, säger Antonio.
Här startade hans far Fransesco sin travhästuppfödning under benämningen F.C. Antonio fastnade tidigt och blev som 14-åring stallchef. Han lärde sig läsa redan som fyraåring, tack vare stamboken.
- Jag formligen slukade den, säger han med ett skratt. Som sju-åttaåring var jag ett sånt där barn som föräldrarna visar upp för andra för att de har något extra. Jag kunde allt om hästarnas härstamning så alla kom till mig och undrade om jag tyckte att de skulle köpa den eller den hästen.
Fastnade för den svenska modellen
Som ung hade han svårt att förstå varför hans far var tvungen att sälja hästarna som de födde upp.
- Jag minns att jag grät ibland, berättar han. Men jag lärde mig att för att lyckas kan man inte bli för emotionellt involverad, då slutar det med att du har tusen hästar. Jag är inte sentimental, så länge det inte handlar om Goings pappa, Viking Kronos, han är speciell.
Antonio insåg också att det var viktigt att vidga sina vyer. Han reste till USA, han lärde känna alla viktiga människor inom branschen och han fastnade framförallt för den svenska modellen.
- Det svenska träningsupplägget var helt annorlunda jämfört med det italienska. Era hästar sprang så fort! Jag minns mitt första elitlopp i början av 80-talet, det var som att komma till en ny värld.
Ingen ville ha Viking Kronos
Italienarna var mycket skeptiska när Antonio 1990 startade Kronos-uppfödningen. Hans fars F.C-hästar var välrenommerade men de här nya ville man inte befatta sig med. Skälet var främst att det var svenskar involverade i bolaget.
- Man ansåg att jag var en frontfigur och att svenskarna ville skicka sina hästar till Italien och sno våra pengar. Man förstod inte att det egentligen bara var två olika uppfödarnamn men samma hagar och samma ledning. Skillnaden var bara att Kronos-hästarna var så otroligt mycket bättre stammade.
Antonio är respekterad men inte helt popular i sitt hemland. Kanske för att han, liksom sin vän Lutfi Kolgjini, inte är rädd för att säga vad han tycker.
- Problemet med det här landet är att vi alltid är flera år efter. Här avlar man på hingstar födda på 80-talet, sådana som ni i Sverige har kasserat för länge sedan. Sen är träningsupplägget förlegat, det utvecklas inte. Det är en bra plats att föda upp hästar på, men mitt råd är att bra hästar ska skickas till utländska tränare.
- Viking Kronos stod i Italien i fyra år och ingen ville avla på honom, suckar han. Nu, helt plötsligt, är de villiga att betala hur mycket som helst för honom. De är alltid sena, italienarna.
Antonios landsmän ansåg att han var smågalen eftersom han hela tiden låg i framkant och tänkte långt framåt i tiden. Nu verkar dock vinden ha vänt. Många är avundsjuka på hans framgång men de anser också att han har varit smart.
- De säger att jag har tur som jobbar utanför gränserna, här är det nämligen många av de stora som har fått slå igen. Nu lyssnar alla plötsligt på mig. Det är nästan så att jag blir generad, säger han utan att se det minsta generad ut.
Kronos från mamma
Namnet Kronos är Antonios mammas idé.
- Det kommer från den grekiske guden Cronos som står för tid och tempo. Det passar in på mina hästar. Mina hästar är starka och ska tåla tempo, säger han.
Antonio förstod tidigt att Going Kronos var något extra.
- Han var den som var mest lik sin far Viking Kronos i beteendet. Det sa jag till Ludde också. Han kom till auktionen och folk bjöd på hästen men Ludde sa att den här släpper jag aldrig.
Själv behöll inte Antonio någon del i stjärnan, vilket han ångrar i dag.
- Jag har försökt att köpa in mig, men ingen vill sälja sin del. Det förstår jag, alla vill vara med, inte stå utanför.
Som uppfödare har han inga problem att glädjas med framgången. Han vet till och med hur en eventuell seger i Elitloppet för någon av Kronos-hästarna skulle firas.
- Det blir en stor fest här på innergården. Här kan 300 gäster sitta. Enda problemet är väl att flyga ned alla hit. Eller förresten, det är inget problem, säger han med ett skratt.
Åsa Elmroth
