STOCKHOLM
På onsdag tar Björn emot Stig H Johanssons Stipendium som varje år delas ut till duktiga lärlingar. Han och lärlingen André Eklundh får 40 000 kronor vardera som ska användas till utbildning inom travsporten.
- Min önskan är att få vara en tid hos Fabrice Souloy i Frankrike. Men jag är dålig på engelska och kan inte ett ord franska så jag får väl mest se på, säger han med ett skratt.
- Sedan vill jag resa runt och tjata ihjäl de stora svenska tränarna, det vill säga Kolgjini, Nurmos, Svanstedt och Stig H. Jag vill gå ett steg bakom dem och fråga, fråga, fråga om precis allting. Egentligen skulle man ju vilja vara ett helt år hos varje person och suga i sig all kunskap, säger han.
Exakt så länge var Björn också hos Robert Bergh innan han åter styrde kosan hemåt.
- Robert är schysst och har hjälpt mig jättemycket. Jag kan ringa och fråga honom om råd, det är nog inte alla tränare som skulle vara så hjälpsamma, konstaterar han.
Björn körde häst redan som sexåring och yrkesvalet har alltid varit givet.
- Jag har aldrig varit nära att lägga av med travet, det har aldrig funnits någon anledning. Men eftersom jag gillar fart så hade jag kanske satsat på en karriär som rallyförare som alternativ.
Skittränare blir kvar hemma
Björn har travet i blodet genom sin pappa Kenneth som är framgångsrik tränare på Solänget.
-Självfallet har jag en stor fördel av att vara uppvuxen i branschen. Min pappa är djävulskt duktig på att träna och matcha häst.
Björn menar också att han har fått mycket gratis tack vare media. Han har exempelvis varit med i TV en hel del under åren, framförallt tack vare familjens hedershäst Nordgubben. Hans spontana och naturliga stil har gått hem i stugorna.
- Den uppmärksamheten det har gett är ju förstås oerhört positiv. Det har gjort att man känner till mitt namn i branschen och det är jag väldigt tacksam för.
Ett exempel på det är när Björn kontaktade några hockeyspelare i Modo.
-De tvekade inte en sekund utan köpte häst direkt. De äger nu Le Capital som har gått riktigt bra.
Samtidigt menar Björn att det är mycket skitsnack kring dem som föds in i travet.
- Vi får jobba lite hårdare för att bevisa att det inte räcker bara med att vara tränarson. Det innebär förstås en större press, men det tar jag så gärna.
Redan nästa år ökar pressen. Då tar Björn ut proffstränarlicens och pappa Kenneth kliver åt sidan.
- Han får bli min förman istället. Men han har alltid varit bossen i familjen och jag tror att han siktar på att behålla den positionen.
Björn vill dock bestämma några saker när han blir ansvarig tränare.
- Det första jag ska göra är att bygga ett nytt stall så att alla hästar är samlade på gården i Moliden. Idag har jag femton hästar nere på Solänget och resten står hemma.
Trots planerna är det inte säkert att Björn stannar kvar i Örnsköldsvik.
- Jag kommer förmodligen att dra mig mot Bergsåker med tiden. Men blir man en skittränare så får man väl bli kvar här, säger han med ett stort garv.
Keik Jo - en ruggig toppchans
Björn kör en häst under Bodens V75-tävlingar, stallets Keik Jo (V75-5).
- Keik Jo övertygade i de två första starterna för oss och då gick man som på moln. Sedan har det strulat lite, han fick till exempel inte fäste senast på Östersund. Han kräver en stum och fast bana. Det ska inte vara någon fara i Boden, de har en kanonbana. Jag skulle vilja säga att det är den näst snabbaste efter Gävle.
Vilket lopp vill du ge Keik Jo?
- Många tycker att jag ska ladda från start men jag tror istället att jag ska ta det lugnt. Som jag läser loppet kommer det att gå i 20-tempo det första halvvarvet eftersom många vill till spets. Jag låter dem hållas, sen kör jag "pellen" i botten på bortre långsidan istället, säger han glatt.
Du har gjort dig känd för att alltid vara väldigt optimistisk, vad tror du om chansen?
- Är han som han ska vara så är det en ruggig toppchans. Jag känner mig i flytet nu när jag har fått Stig H:s stipendium så en V75-seger skulle sitta fint på det.
Åsa Elmroth
