Forsbacka måndag. En ovanligt grå måndag till på köpet! Det var faktiskt länge vi såg solen. Man kan också med fog påstå att detta för oss travdiggare är en måndag i själva gråzonen. I den zon som alltid infinner sig mellan Det Franska Vintermeetinget och Vår/Storloppssäsongen. Perioden innan de talangfulla 3 åringarna som kommer att finnas med i Årgångsloppen längre fram på säsongen och med Kriteriet som grädde på moset, gör sina efterlängtade debuter. Samt i väntan på att de bästa 4 åringarna och även de äldre kanonerna kommer ut och förgyller våra tävlingar. I den här tiden när till o med V75 och speciellt dess Gulddivision känns som den tunnaste Vattvälling. Dyster? Nejdå, vi kanske måste ha en sån här tid för att riktigt kunna längta till och sedan uppskatta den kommande showen. Eller som Engelsmännen säger "You can´t have the hights whitout the downs". Ett ordspråk som väl gäller allt och överhuvudtaget.
Apropå show så fick ju den hästintresserade delen av oss Svenskar gotta oss åt att landets Travkejsare Maharajah visades upp i samband med Gothenburg Horse Show igår. När den så normalt svårflirtade Internationella Ridpubliken (speciellt när det gäller Trav) gav Marre och Lisa stående ovationer kom det definitiva kvittot på att Maharajah på ett självklart sätt tagit sig rakt in i Svenskarnas hjärtan! Det var fantastiskt att se även om vi som var hänvisade till TVn hade velat sett mera...Marre presenterades och visades upp på ett som vanligt snyggt sätt av sin bäste kompis Lisa Skogh. Man kunde också skymta Travkompaniets egen Annika vid hästen, vilket kändes väldigt rätt, då jag kan tycka att Travkompaniet inte på långt när har fått den uppmärksamhet man gjort sig förtjänt av i samband med all mediabevakning som rått både innan, under och efter Prix d`Ameriquesegern.
Jag är själv väldigt svag för och imponeras (känslomänniska som jag är) när människorna runt de mest folkkära hästarna ställer upp och bjuder på lite extra show. Att man visar prov på sin intelligenta förmåga att förstå att folk vill ha det där lilla extra. Naturligtvis måste ju också dessa människor ha ett stort hjärta och nära till känslorna. Det handlar ju om människor som tänker lite utanför ramarna. Här några exempel:
Som 12-åring och nyss invigd och förnumstig travnörd hade jag 1958 en hel vägg med bilder på Travhästar. Det var bilder från Rekordmagasinet, Travronden, Sulky och Sadel samt Travets Årsrevy m.fl. publikationer. Naturligtvis flera bilder på Travdrottningen Frances Bulwark. Jag höll därför på att svimma när jag (som alla andra svenskar) en lördagskväll satt och såg landets i särklass populäraste TV-program "Stora Famnen" med landets populäraste medieperson Lennart Hyland och in på scenen kommer min idol (jämte Tumba och Elvis) Sören Nordin med just Frances Bulwark (född 1945) och hennes förstfödda föl Francesdotter (e.Earl´s Mr Will)! Sören klädd i Väsby Stuteris klassiska dress och med vita spetsbyxor. Med var också Frances skötare Olle Andersson. Jag trodde jag drömde...
På den där fullproppade hästbildsväggen fanns även flera bilder på Sveriges Travkejsare Big Noon. Jag tyckte han var så oerhört mäktig med sin stora vita bläs och med sina vita strumpor. Jag hade ju också såklart hört och berörts av den fantastiska starten 1942 på Bjerke i Oslo. Har ni hört den?
Detta var alltså under brinnande världskrig, Norge var ockuperat av Nazi Tyskland men av någon anledning höll man den populära travsporten igång. Kanske för att folk skulle få något att skingra de dystra tankarna med? Min farbror Ivar Andrésen (duktig fotbollsspelare i Vålerengen) var som mycket travintresserad självklart på plats på Bjerke och har många gånger berättat om detta. Big Noon som ägdes av Skeppsredare Olof Wallenius (Stall Segerhuva) hade 1941 blivit den första svenska travare att trava under drömgränsen 1,20. Senare samma år beslutade man sig för att starta i Tyskland och i storloppet Matadoren-Rennen. Kanske Europas största lopp vid denna tid. Detta trots alla faror i samband med att ett brinnande världskrig ju härjade som värst.. Det berättas att den unge ägaren själv Olof Wallenius av sin mor förbjöds att följa med då man ansåg det vara för riskabelt. Big Noon vann tillsammans med sin ständige följeslagare Gösta Nordin första heatet och slutade tvåa totalt. Big Noon stod alltså för en i travvärlden mycket uppmärksammad insats.
Några som inte blev lika imponerade av insatsen i Tyskland var Norrmännen! Starten i Tyskland blev mycket uppmärksammad i Norge. Inte bara av den travintresserade publiken... Många, inte minst uppbackade av tidningarna och i en känslig tid, tyckte att Svenskarna hade flirtat lite fööör mycket med Tyskland i och med denna resa. Inte nog med att man lånade ut S.J. till Tyskarna, nu hade man tydligen inlett ett samarbete inom sporten också! Denna kritik var naturligtvis inte alls Wallenius beredd på, han hade ju handlat enbart med Travsporten för ögonen, och som en välvillig gest anmäldes därför Europas nya travmatador till ett storlopp på Bjerke 1942. För att ytterligare understryka vänskapen och stödet till broderlandet Norge målades därför sulkyn blå-gul samt att man målade pannbandet på huvudlaget i Norges blå, vit och röda färger. Detta mottogs med jubel av norrmännen som kunde se Big Noon vinna loppet trots en startgalopp modell större! Inte blev Olof Wallenius heller mindre populär av att han efter loppet i vinnarcirkeln, Skeppsredare som han ju var, skänkte hela förstapriset till förlista norska sjömän..
1962 är jag tillsammans med mina hockeykompisar från Brynäs Håkan Wickberg och "Lill Prosten" Karlsson på Solvalla för att se Derbyt. Då kom åter en glädjechock. Defileringen till Svenskt Travderby leddes då av ingen mindre än Big Noon och Gösta Nordin! Big Noon som ju var 26 år och inte haft en sulky på sig eller besökt Solvallas travbana på 17 år, blev både het och stirrig! De gamla tävlingsnerverna väcktes till liv och för Gösta Nordin blev åkturen en pärs! Inte minst då de passerade huvudläktaren och alla jublade och skrek "Biggen-Biggen" i taktfast ton. Gösta Nordin låg raklång. Han avslöjade sedan i Travronden veckan efter, att han bett till gud om att fotstegen i sulkyn skulle hålla! Men här pratar vi både tårar och ståpäls och då pratar jag för hela publiken som fick minnas sin Kejsare! Man brukar säga att "intet öga var torrt" och här fick jag själv som 16 åring uppleva vad detta uttryck innebar...Big Noon ligger naturligtvis begravd på Menhammar. Jag har själv många gånger i ensamhet och i vördnad smekt hans gravsten. Det handlar om Svenskt Travs Första Fixstjärna och för mig personligen något väsenfyllt.
Så mera show! Som när Järvsöfaks och Jan Olov Persson gästspelade i Beridna Högvakten, när Victory Tilly kördes runt i Globen av Stig H. osv. Sådana uppvisningar är bara bra för Travsporten som sådan! Andra defileringsupplevelser har varit i Elitloppet med Frances Bulwark, Mack Lobell, Copiad osv. Lite gråt rensar dessutom tårkanalerna på ett utmärkt skönt sätt!
Att vi nu är på väg ur den "grå zonen" tycker jag mig kunna se eftersom Team Hultman startar totalt 9 hästar denna vecka. De viktiga skötarna inom parentes. Travkompaniets Queasy (Madde), Oolong (Tessan) och Rockabilly (Madde) startar på Färjestad nu på lördag och innan dess talangfulle Repairman, (Jennie) torsdag på Gävle.
Totalt startar Team Hultman 9 hästar denna vecka! Dessa är förutom de redan nämnda Travkompanihästarna:
Onsdag Solvalla: Ponziopilato Stra (Madde) Vernin Starlight (Lisa) och Rugiada Dei Rex (Jennie)
Fredag Solvalla: Te Freddo Knick (Mette) och Rebellion (Tessan).
Vi håller alla tummar vi har!
På återhörande/Flashen
Länken nedan från Solvalla 1945 är en riktig pärla! Där får ni bland andra träffa just Big Noon! Håll till godo:
http://www.svtplay.se/klipp/129738/solvalla-1945
