Forsbacka 3 april. Egentligen ett mycket speciellt datum, eftersom just idag för 48 år sedan såg jag tillsammans med kompisarna i Sooner Or Later, The Rolling Stones på Kungliga Tennishallen i Stockholm! Detta var den andra gången vi såg dem, första gången var på samma plats exakt 1 år tidigare (1 april -65). Första gången fick dom i princip inget mediautrymme överhuvudtaget, bara ett okänt Engelskt band på besök, det var bara vi nyväckta Rhythm and Blues nördar som tyckte vi hade sett en uppenbarelse från skyn. Som att se första starterna med Travkompaniets 3 åringar, då vet ni..Denna gång (1966) var dock medieintresset väldigt stort. Stones hade ju gjort succé i USA och slagit igenom ordentligt på hitlistorna (Satisfaction toppade över hela västvärlden) och via vilda och omskrivna liveframträdanden med upplopp och sönderslagna salonger över hela Europa. Man skall komma ihåg att Sverige på denna tid inte alls var mottaglig för den här typen av musik. Man sålde visserligen ut de båda framträdandena men det var nog mycket för att folk ville se hur de omtalade slynglarna betedde sig. I Sverige härskade schlagerpopen med Lill Babs, Siw Malmqvist, Göingeflickorna, Lasse Lönndahl m.fl. Popbanden som spelade snäll och trevlig popmusik på låg volym gick också an, som Hep Stars, Mascots, Tages, Ola and The Janglers m.fl. Bluesens "ohyfsade lillebror" Rhythm and Blues en blandning av Rock ´n Roll och (som man sa på radio) "negermusiken Blues" blev alldeles för mycket att svälja. Av de internationella banden stod The Beatles högst i kurs i Sverige. Trevliga pojkar i kostym som sjöng vackert i stämmor. Faktum var att man inte ens kunde hitta Bluesskivor i vanliga skivbutiker, vi fick själva t.ex. skicka efter Bluesskivor med Muddy Waters, John Lee Hooker och Jimmy Reed hos Chess Records i Chicago! Vilket vi ofta gjorde och plockade låtar som vi gjorde egna arrangemang på. Precis som Stones när dom började. Nåväl, 1966 hade Stones börjat skriva egna låtar och eftersom jag skrivit dagbok under massor av år kan jag se att man i Stockholm blandade en del eget med låtar skrivna av Blueslegenderna. Om det finns nån nörd därute som är intresserad kommer här låtlistan från 3 april -66 i Stockholm. Mercy Mercy, She Said Yeah, Not Fade Away, Thats how Strong my Love Is, I´m Moving On, Time Is On My Side, 19th Nervous Breakdown, Play With Fire, I´m Allright, The Last Time och Satisfaction! Allt var över på en timme! Idag 50 år senare spelar man minst 3 timmar. Bandet bestod av originaluppsättningen från starten nämligen Charlie Watts, Bill Wyman, Brian Jones, Keith Richards och Mick Jagger. Entrébiljetten kostade 25 kronor och finns inklistrad i mitt album. Inte helt förvånande blev Stones i kvällspressen ordentligt sågade av den svenska kultureliten och musikkännarna! Detta var bara för mycket! Expressens chefredaktör Bo Strömstedt (pappa till Niklas) skrev på Expressens Kultursida den 6 april:"De upprepade bara för tusende gången sina nerslitna uttryck och gester och gensvaret blev lamt". "Till och med "sångaren" Jagger sparkade i tomme"! Vad lille Niklas tyckte framgick inte. Aftonbladets Lennart Clerwall ville inte vara sämre. Detta är bedrövlig s.k. "underhållning", de klär sig ohysat, har svårt att passa tider och är urusla musiker". "Detta band kommer aldrig att bli berömda och är totalt bortglömda nästa år!" Så fel dom hade, vilken långnäsa! Istället blev dom Världens Genom Tiderna Största Band! Man sålde nyligen (trots de högsta biljettpriserna i musikhistorien) ut Syd Ost Asien, Australien och Nya Zeeland på en eftermiddag! Stones kommer till Stockholm och Tele 2 Arena den 1 juli och ni som inte redan sett denna fantastiska show uppmanas vänligen men bestämt att skaffa biljetter! Kostar mellan 2000 och 3000 beroende på plats. Som sagt 25 spänn 1966 kostade dom! Jag har sett dem många gånger genom åren både i Sverige och England och det är en riktig kick!
Från Rolling Stones känns övergången naturlig när jag nu kommer in på Team Stefan Hultmans och Travkompaniets makalösa stallform.. Vi har sett grymma lopp av de nyvakna topphästarna som en efter en tittar fram ur vinteridet på Yttersta. Vi har sett Panne de Moteur skoja med motståndet (i pjäxor i snöstorm), Queasy likaså, och vad säger man om 4-åringarna Ruhuna Tea och Random Shots fantastiska lopp igår på Solvalla?! Lägg därtill alla "icke Travkompaniare" i stallet och Travsverige bugar sig unisont inför en segerprocent på 32% vilket med råge är landets bästa! Stefan toppar också "Vinstrikaste Tränare" med 5,5 miljoner inkört på 56 starter vilket gör otroliga 98 214 kronor/start! Travkompaniet då: Håll i hatten nu: 4, 886 miljoner fördelat på 25 starter gör fantastiska 196 000 kronor/start! Detta kan bli ännu ett rekordår...
Jag läste en superb artikel på hemsidan om Ruhuna Teas seger igårkväll, skriven av den oefterhärmlige Travskribenten Annika L. Jag kopierade in den här: Håll tillgodo..
Respektlös Ruhuna Tea
Inledning från ett uselt startspår, tuffa konkurrenter som var både äldre och mer rutinerade än vad Ruhuna Tea är. Men, vad hade det för betydelse för "Rune" igår? Ingenting!
Bara bäst!
"Rune" och Örjan hade inte mycket annat att göra från start än att lugnt lägga sig sist i startfältet. Framme i täten byttes det ledare ett par gånger vilket inte verkade påverka vårt ekipage alls. Likt en lömsk storgädda som lurar i vassen på sin blivande middag, lurade också de längst bak i fältet.
När täten hade avverkat 1 500 meter av loppet var det dags. Örjan styrde ut "Rune" som med mäktiga kliv började avancera framåt. Det bet bra men det blev en elak sista kurva för vår häst ute i tredjespår, men han bara fortsatte sin attack.
In på upploppet blev det aldrig någon kamp för "Rune" satte omedelbart klorna i ledaren och så var det bara för Örjan att sitta och finåka in mot mål.
Dåligt spår, långt fram och tufft motstånd, nej det spelade den här kvällen ingen roll för den här kvällen var Ruhuna Tea, bara bäst..
I övrigt kan noteras:
* Att Tommy Hanné avled efter en tuff och ojämn match mot den hemskaste av alla sjukdomar. Tommy Hanné vann de två sista loppen han körde. R.I.P.
* Att min barndomsvän tidigare Ordförande i Brynäs IF, nuvarande Ordförande i Svenska Hockeyligan, den mycket avhållne Anders Hedin också avled av samma helvetessjukdom för ett par veckor sedan. Här gick det dock blixtsnabbt. Vi hade ända till slutet mailkontakt där vi diskuterade en artikel jag skulle skriva i Gästrike Idrottens Historiska Förening där Anders också var ordförande. Plötsligt fick jag dödsbudet! Allt var över på en månad..
* Att Catchdrivern Erik Adielsson valdes till Ordförande i Solvallas Tränarförening! Vad säger Sören Nordin "däruppe" om det?
* Att Regeringen "skall fundera på" att på sikt lägga fram ett förslag att det skall vara förbjudet att gå på fotboll med ansiktsmask! Skall det vara så dj--la svårt att införa ett förbud redan denna vecka? Vad är haken? Hur många skall behöva dö?
* Att trots alla moderna Aprilskämt står sig det från 1962 om nylonstrumpan som skulle ge Färg TV bäst..
* Att det känns skönt att hustruns gamla bilskrälle åter idag gick igenom Besiktningen utan anmärkning!
* Att vi i Sooner Or Later nu har några trevliga spelningar inbokade. Bla, Gävle Stadsfest fredag 1 augusti. Fredagskvällen innebär mycket folk = härligt! Hoppas på en fin sommarkväll..
Nix, nu skall jag åka in till Gävle för ett möte med arrangören av 60-talsgalan vi skall spela på i Sandviken 26 april..
Happy Trotting! Nu är den bästa av tider här..
Här kommer bästa Aprilskämtet "Nylonstrumpan 1962"
Flashen
