Jaha, så var vi där igen då...Detta med galopper och grymhet menar jag. För två bloggar sedan "You cant have the heights without the downs", föga anade jag att jag två veckor senare skulle få anledning att lägga ett känslomässigt karbonpapper på den bloggen...Trav är för det mesta oerhört grymt! Det blev en ny galopp för virrpannan Jaded!
Jaded vinner naturligtvis Sundsvall Open Trot från ledningen utan galopp! Jocose vinner (som det nu blev kört) naturligtvis Sundsvall Open Trot med tidigare lucka! Både Jaded och Jocose utstrålar kanonform för dagen! Med alla bitar på plats blir våra hästar med lite extra flax etta och tvåa i mål! Grymt för Team Hultman och alla oss Travkompaniare, grymt också för Annika & Anders som än en gång fixade till ett arrangemang på ett fantastiskt sätt utan att få sätta pricken över det berömda i et! Det var pyntat och fixat på sedvanligt ambitiöst sätt och för oss (märkligt fåtaliga) bussresenärer, bara att glida in på hedersplats på den egna Travkompaniläktaren, där Jaded och Jocose fanorna smattrade i den för dagen hårda blåsten, och sätta tänderna i den härliga travtårtan som serverades...
Dessa galopper...jag funderade lite kring alla miljontals (känns det som) galopper som ställt till det för mig själv. Kom på rak arm att tänka på två som sticker ut...
Den första, sommaren 1961. Stefan "Lill Prosten" Karlsson (skulle bli en av Tre Kronors och Elitseriens största profiler några år senare), och jag var 14 år, vi skulle båda fylla 15 senare det året! Vi var ute på vårt sommarställe Limön, en ö utkastad i havet några sjömil från Gävle...Det var en härlig sommardag, en sån där som det nästan alltid var när man var 14, det var hett och det var söndag! Alla mådde prima på stranden, man badade, åkte vattenskidor, farmor serverade hemgjord saft och man softade rent allmänt..Anita Lindbloms nya skiva "sånt är livet" hördes i bakgrunden innifrån nån sjöbod där man hade radio...Alla njöt över att vara ledig och över att bara få ha det härligt vid strandkanten! Stackars människor som måste vara i stan en sån här härlig dag! Klockan blev halv 11 på förmiddagen, passagerarbåten från Gävle kom ut med ännu en full last med soldyrkare från stan. Våra släktingar reste sig lite slött upp och kollade mot lämmeltåget för att se om det var nån man kände, farsan tog fram kikaren och kollade lite i smyg, det var typ det mest spännande som hände på Limön...
Men just då reste Stefan o jag på oss och började att klä på oss, långärmade skjortor (t-shirten hade ännu inte kommit till Sverige) och gabardinbyxor, strumpor och skor, snyggkläder för det var ju söndag! Alla tittade på oss, vafaan är ni inte kloka? Vad skall ni göra? Skall ni klä på er? Skojar ni? Frågorna haglade, ingen var oberörd, vad var det nu på gång? Vi skall åka med turbåten in till stan sa vi, vi skall gå på travet! Va? Travet? Ni skall väl träffa några tjejer retades farsan. Nää det är sant sa vi, vi skall på travet, det missar vi inte under några omständigheter, det får vara hur härligt som helst härute! Ja jag säger då det sa farmor...Mycket skall man höra sa farfar, lyd mitt råd att inte börja med att gå på trav, man bara förlorar en massa pengar! Vi spelar inte sa vi, vi är bara intresserade av själva sporten! Ingen trodde oss. Nu ryker veckopengen sa nån. Men vi stod på oss, vi försvarade travet och berättade för alla förvånade i sanden hur fattigt deras liv var eftersom dom inte hade blivit frälsta och kommit till insikt om travets och hästarnas härlighet! Man skrattade och ruskade på huvudet åt oss förtappade själar...Båten tutade, 5 minuter innan avgång, då fick jag en ingivelse. Gick in till farfar som hånskrattade mest, och sa "ge mig en femma så skall du få se", farfar gav mig en femma sen rusade vi till båten för vidarebefordran mot Gävle och travbanan!
Nu hade vi genom denna femma en chans att missionera. Vi tog på oss det tunga ansvaret (åtminstone för min familj) att rentvå travsporten som vid den tiden i ärlighetens namn inte hade nåt vidare rykte! Travet hade en stämpel av fusk och skumraskaffärer på sig. Detta var innan typbesiktningen och man tävlade t.ex. med Nordsvenskar (som rasen hette då), som var uppblandade med varmblod. Man tävlade med "fel" hästar, d.v.s. man ställde upp i nollopp med snabbloppshästar och gjorde tunga spel på toton (ingen frysmärkning då inte), ingen videoupptagning för att kolla oegentligheter under loppet, videon skulle bli "årets julklapp" 19 år senare! Ingen bana körde kvällstrav eftersom ingen bana hade belysning! Alla travtävlingar i landet hölls på söndagarna, mitt på dan! De allra flesta åskådarna var män, kvinnor var oerhört sällsynta, (både på publikplatserna och i stallen), det hette "stallman" inte "skötare" som idag...männen hade till 90% hatt och kostym! Alla var uppklädda på söndagarna, f.ö. den enda dagen som inte var arbetsdag! Vi gick t.o.m. i skolan på lördagarna! Ingen hade någonsin sett en travhäst på TV! Jo förresten, Sören Nordin visade faktiskt upp Frances Bulwark och hennes förstfödda (Francesdotter) hos Lennart Hyland, det i särklass mest populära TV programmet vid den tiden. Lördagkvällar, och eftersom det endast fanns en! (1), TV kanal så fanns knappt en katt ute på gatan när det programmet sändes! Frances Bulwark och Sören Nordin hade ju varit på "eriksgata" runt hela landet och blivit de första riktiga travkändisarna, inte bara bland de travfrälsta, alla gamla publikrekord rök när Sören och Frances kom till en travbana!
Nåväl, vi kollade programmet. Skulle inte nordsvenske Orrdick med Elof Jonsson kunna vinna första loppet? Jo det beslutade vi oss för och spelade (naturligtvis via nån äldre bekant) hela femman vinnare på Orrdick! Normalt hade vi bara råd att spela nån tvåkrona på nåt drag. Eftersom det inte fanns någon oddsindikator (bara en sån sak), så hade man ingen koll på ev. odds! Nåväl gamle Orrdick kan man lita på och han vann enkelt! Vilken lycka! Oddset då? 38 gånger pengarna! Va? Hörde vi rätt? Vi fattade ingenting..nu skall farfar få för att han hånskrattade åt travet! Vi fick 190 kronor! 190 kronor! En veckolön för farfar? Då flög f--n i oss. Farfar vet ju inte att vi lirade Orrdick...han vet definitivt inte att han gav 38 gånger. Om vi ger gubben 150 kommer han att bli så glad att han svimmar..så vi skulle kunna ta 40 spänn och lira nån annan och dela på pengarna! 40 spänn var för oss båda en ohyggligt massa pengar! Kvällsbio kostade 2,50 bara för att få lite perspektiv. Travronden kostade 1,25.. travprogrammet en hel krona!
Nåväl vi kollade i nämnda program. Donald Larsson, proffs på Gävle som tränade stall Volants hästar på den tiden, (varav Prins Volant var den mest kända), skulle debutera en lovande 3 åring som hette Pollok (Locomotive-Poldi). Jag som själv hade börjat att köra lite långsamt hos Rune Palm hade bra koll på Pollok och sett hans träningsjobb under en längre tid. Den fick det bli! Även om han knappast ens skulle ge dubbla pengarna tillbaka var det säkra pengar i alla fall! Vi lät en bekant spela. Han tittade på oss som om vi varit bankrånare. Skall ni ha alla 40 kronor vinnare på Pollok? Yes box sa vi, man sa så då när man skulle vara kaxig. Loppet startade, Donald flög till ledningen med Pollok, körde hela tiden en bra bit före de övriga, vilken häst! Vilken debut! När man svängde in på upploppet var de övriga på väg in i sista kurvan, avståndet drygades ut, Prosten och jag kramades som vi gjorde på vintrarna i Brynäs pojklag, då......kom.....just det....GALOPPEN!!! Över mållinjen!!!Det surrade i våra huvuden, den berömda bedövningssprutan kördes obarmhärtigt in i hjärnan, som på en film som vevades inne i skallen hördes farfars hånskratt ända från Limön...Trav är oftast grymt!! Att farfar blev jätteglad och gav oss en varsin tia och att Pollok 4 år senare faktiskt blev en ung Stig H Johanssons första vinnare av ett större lopp, var en annan sak...vi glömmer aldrig den galoppen! Stig H (som är 1 år äldre än Prosten o mig) var under ett år privattränare åt Sven Englund Söderala (Stall Volant), innan han reste ner till Solvalla och äventyret....
Den andra grymma galoppen återkommer jag med..ser att klockan är alldeles för mycket! I morgon startar våran egen Faster than Mum på Solvalla och får åter Ulf Ohlsson i sulkyn! Jag har alldeles för stor respekt för Solvalla för att tro på en ny viktoria...Vi får sikta på en invändig resa med en s.k. trudelutt till slut. Måtte det bara inte bli...en...galopp....
På söndag är det Derby också....är man intresserad av trav har man alltid nåt att se fram emot, eller hur??
Happy Trotting!
Flashen
