På lördag åker vi till Mantorpstravet.
Det är en travbana som ligger mig lite extra varmt om hjärtat.
Här har jag massor av barndomsminnen, så här var det.
Min pappa, Knut Lindblom, var travtränare på Solvalla där konkurrensen alltid varit stenhård.
En del av hans hästar hade svårt att räcka till på huvudstadsbanan så när pappas tvillingbror, Olle, etablerade sig på den nya travbanan i Mantorp 1965, skickade han ett antal hästar till brorsan så att de skulle få tävla mot lite lättare motstånd.
Det gjorde att familjen spenderade många helger på Mantorpstravet.
Det var en riktigt liten "barnmaffia" på den här banan under tävlingdagarna för här hade vi många kompisar.
Tillsammans med Takterbarnen och Erikssonbarnen, gjorde vi tävlingsdagarna på Mantorp osäkra!
Vi var fem barn, Erikssons var tre och Takters, jag tror att de var fyra.
De klart busigaste i den här skaran var trion, min bror Mats, Pelle Eriksson och Jimmy Takter.
Jag vet inte om Mats blev vaccinerad mot trav för idag är han inte alls intresserad.
Han är jämngammal med Pelle som var verksam i USA där han bland annat tränade fram tre vinnare i Hambletonian.
Efter 20 år "Over There" är han nu tillbaka på Mantorp.
Jimmy, han blev väl lite lätt travintresserad han med! Ni minns väl alla amerikanskan Moni Maker som var så läcker när hon "bombade" hem segern i Elitloppet 1998? Tränare var den lille rödhårige buspojken Jimmy!
Han är kvar i USA där han i augusti stod för den fantastiska tränardubbeln, Hambletionan med Muscles Massive och Merrie Annabelle med Thatsnotmyname!
Samma år, 1965, som Mantorpstravet invigdes, kördes också Östgötaloppet för första gången. Ni vet det loppet där vi hoppas att Maharajah skall skriva in sig i historieböckerna på lördag.
Då var det storlopp och pappa tog med sig en av sina bästa hästar till Mantorp, ryske importen, Kongress.
De vann loppet, vilket för oss ungar var fullständigt självklart!
"Kongo" som vi kallade Kongress, var en stor, snygg och mörkbrun hingst som var hur snäll som helst och vi gillade honom skarpt. Hans ägare sålde grönsaker i saluhallen och kom ofta på besök i stallet med frukt och grönsaker som han gav sin häst.
"Kongos" favorit var vitlök! Jo det är sant, han fullkomligt älskade vitlök som han tuggade i sig som andra hästar äter äpplen. Trots att han hade en rent bedårande söt vit nos, fick han inte särskilt många pussar för han luktade så illa!
Men, han var aldrig förkyld eller sjuk!
På lördag kommer många barndomsminnen att komma tillbaka när jag skall till Mantorpstravet igen.
Jag hoppas vi ses där!
Eder
Annika
