Till alla höstdeppare.
Mörkret är helt klart rätt påträngande just nu. Vissa dagar blir det liksom aldrig riktigt ljust och det känns som om himlen tungt hänger ner och liksom tynger ner på axlarna.
Man känner sig tung både i kropp och själ. För att använda ett travuttryck, måste man dra både tussar och det norska huvudlaget för att ens kliva upp ur sängen.
Den här tiden på året är det mesta "femtio nyanser av grått". Hagarna är leriga och gråa, hästarna är leriga och gråa, och jag själv är visserligen inte lerig, men ack så grå.
Men, alla höstdeppare, det finns onekligen glimtar av ljus om man väljer och tar sig tid att se dem.
Ibland kämpar sig solen fram med en liten blek glimt som för att ge oss hopp om att den finns där och då blir plötsligt allt lite lättare och det jämngråa liksom suddas ut lite grand.
Något annat att glädja sig åt är vårt eget solsken, Maharajah!
Så läcker han såg ut på Gävletravet och så spännande det skall bli att få se honom i morgon igen!
Det var verkligen fantastiskt roligt att se så många som kom för att se honom live i Gävle. Till och med Örjan kommenterade det efteråt, "Det kom massor med folk runt defileringsvolten, det var verkligen skoj att se att det finns de som fortfarande uppskattar en fin häst".
Så alla höstdeppare, kom till Sundbyholm i morgon. Där tror jag att ni kommer få se något som både värmer och lyser upp i det kompakta novembermörkret!
Tills dess kan ni lyssna på den här; https://www.youtube.com/watch?v=I6TKyz-MkvM
Eder, Annika
