Inom humanidrotten föräras alla idrottare med en speciell exklusiv plakett, modell tyngre med namn och resultat om de lyckats notera sig för ett svenskt eller världsrekord.
Det är en tradition som sträcker sig tillbaka till före andra värdskriget och har därmed funnits i över 60 år.
Att en rekordhållare uppmärksammas är, åtminstone för mig, fullständigt självklart!
Det är STORT att vara svensk rekordhållare och det JÄTTESTORT att vara världsrekordhållare och de är värda all uppskattning, inte minst från deras eget förbund. Eller hur?
Men det gäller inte inom travbranschen.
Vi på Travkompaniet har varit grymt bortskämda genom åren med rent fantastiskt fina framgångar.
Vi har den stora, stora glädjen att få jubla åt storloppssegrar i Kriteriet (2 ggr), Derbyt, Sprintermästaren, Stochampionatet, Drottningens pris, E3 (2 ggr) och Europaderbyt för att bara nämna de allra största segrarna.
Vad vi också är oerhört stolta över men som däremot inte syns i någon statistik är att fler av våra hästar har noterat sig för svenska rekord och till och med världsrekord!
Några av dem står sig än.
Hur tror ni då att vårt förbund, Svensk Travsport som de numer heter, har uppmärksammat rekorden?
Svar, inte alls!
Sanningen är att om man själv inte är uppmärksam, d.v.s läser fackpress så har man ingen aning om att hästen man äger eller fött upp är rekordhållare!
Är inte det, rent uselt dåligt så säg?
Eder
Annika
