Forsbacka i den sista skälvande sommarmånaden augusti.
Kräfthattarna åker på och Surströmmingen skall avnjutas? i de mörka och förhoppningsvis ljumma kvällarna. Dessutom för oss travnördar så har vi de Stora Begivenheterna att se fram emot, nämligen Derbyt och Kriteriet! För Team Hultman är årets Derby lite speciellt eftersom man med lite flyt kan bli etta och tvåa och detta för att man har landets två bästa 4 åringar Panne De Moteur och Perfectly Enough till start. Alltså finns chansen att upprepa Maharajahs och Marshlands dubbelseger från 2009. Vi hade ju chans till en dubbel även förra året men One Too Many och Orecchietti blev ju båda tyvärr satta ur spel i god tid innan uttagningarna efter formidabel start på säsongen.
Derbyuttagningarna (i morgon tisdag) är för undertecknad faktiskt en av Årets absoluta höjdpunkter! Så otroligt spännande att se hur de bästa 4 åringarna har utvecklats och om de har tur med löpningsförlopp osv. i uttagningarna så att de går vidare till final. Där har ju vi i Team Hultman en fördel att vi har Örjan Kihlström i vagnen, han brukar vara klockren på att kvala in sina uppsittningar till finalerna. Nu är det verkligen dags att det vänder för Team Hultman efter en massa otur på sistone.
Snackisen för dagen är dock Team Tarzans Melanders framgångar. Ibland får vissa tränare en sån här topp när allt går stallets väg. Vi har ju sett detta fenomen tidigare. Sören, Gunnar och Gösta Nordin på 40-50-60 talet Stig H Johansson på 90 talet, Stefan Hultman början på 2000 talet, Kari Lähdekorpi, Ludde Kolgjini. Vid varje sådan här extrem period så snackas det naturligtvis på stallbackarna... Hur är detta möjligt? Vad gör man? Vad vet Tarzan Melander som inte de andra topptränarna vet? Nåt nytt?
Tarzan själv pratar som vanligt med ett stort gåtfullt leende i dimmor och försöker osammanhängande att förklara. "Vi bara leker" säger han. Igår i Gävle sa han att framgångarna berodde på att han inte hade "en massa tokiga hästägare" som tjatade och ville ha resultat! Scarlet Knight framhåller han också naturligt nog, som en av anledningarna men samtidigt ser man att Tarzan vinner med många hästar som har andra pappor! Ingen Scarlet Knight-avkomma vann i Gävle under helgen t.ex. Sanningen är nog, förutom att Tarzan njuter oerhört av situationen att han förmodligen inte vet själv! Det går bara djäkligt bra, han är i den s.k. zonen..
På nätet kan man läsa om vad andra travprofiler tycker och tror om Tarzans framgångar. Lennart "Pösmunken" Persson: "Tarzan är nyfiken och har alltid vågat att fråga hur kollegorna gör". Anders Lindqvist:"Tarzan är en av världens mest travintresserade människor genom tiderna", Stig H Johansson:"Tarzan har succesivt bytt ut ett dåligt hästmaterial mot nytt fräscht", Kari Lähdekorpi:" Stefan är oerhört noga med underlaget som han tränar på". Lennart Forsgren hänger inte oväntat på Tarzans uttalande att han inte behöver känna press från "tokiga hästägare."
Om vi börjar med det sista så är det ett sensationellt uttalande även om det kommer från Tarzan. Detta därför att man som ägare till alla hästarna i rörelsen har en massa krav från andra håll än externa ägare att ta hänsyn till. Förutom den egna sportsliga pressen är det ju oerhörda kostnader för gården, hästarna, personal och amorteringar som skall skötas enbart med inkörda pengar. Jag tror inte att banken, och t.ex. foderleverantörer är lika tålmodiga som vanliga externa hästägare att vänta ut resultat! Det troliga är att Tarzan bara som vanligt slängde ur sig nåt. Att sen Forsgren nappade direkt för att det lät häftigt, var ingen överaskning...Från det hållet har alltid gällt "skjut först tänk sedan".
Stig Hs uttalande kan man ju köpa, så kan det vara. Bättre hästmaterial har han definitivt jämfört med för några år sedan. Anders Lindqvists och "Pösmunkens" teorier är mera svårtolkade om man vill översätta till praktik. Är Tarzan verkligen mer travintresserad än Stig H.och Åke Svanstedt? På vilket sätt? Och hur överför han det på träningen?
Kari Lähdekorpis uttalande är också konstigt, eftersom vad jag vet så är alla topptränarna sjukligt pedantiska med att träningsbanorna skall vara som dansgolv, vara helt perfekta och detta året runt, dygnet runt, även om det har varit -25 på natten! (Eller hur Kjelle Magnusson?).. Alltså, sammantaget kommer man inte med något nytt, även om allt det uppräknade kan stämma. (Förutom uttalandet om ägarna). Trots detta kan jag inte överföra något konkret från det som sägs av de som försöker sig på en analys.
Min egen teori om detta stavas Stallharmoni. Jag har nämligen en gång varit med på en speciell travresa. Den som slutade med att Stefan Hultman blev vald till Årets Tränare 2009! Under ett par år innan, gick det plötsligt tungt för Stefan. Av olika anledningar uteblev de framgångar som hade blivit som en förväntad vana under 2002-03-04-05. Från firad representant för Svenskt trav under många år mitt i det mediala bruset, till en Stefan som grubblade över uteblivna segrar och hästar som inte presterade som förväntat. Det blev till en tung tid för alla på Yttersta naturligtvis. Från Kjelle M. på traktorn, Tommy B. på kontoret, hovslagaren och inte minst för skötarna. Men plötsligt, en dag när jag var där nere vädrade jag vändningen..Jag minns inte vad som utlöste det, men kanske var det en större seger. Jag kunde i alla fall plötsligt börja känna positiva vibbar stiga upp ur myllan, framgångsspiralen hade satts igång, jag hörde åter folk skratta lite här o var bakom höbalarna, man skojade och nojsade med varandra igen på det där sättet ni vet som bygger framgång men som man inte riktigt kan ta på. "Dressingroom talk" säger man i NHL. Man ser leenden, man upplever glimten i ögat igen. Man retar varandra fast vänligt, man kramas. Man hjälper varandra spontant. Man tömmer skitkärran med ett leende. Den positiva stämningen smittar också obevekligen av sig på hästarna som plötsligt börjar prestera! Hur kan det bli så?
Nu skall ni få höra min idé och erfarenhet av Dopning utan karens…Hästen är av sin natur ett s.k. "flock och flyktdjur". De reagerar nästan uteslutande på instinkter som sitter i sedan urminnes tider då hästarna i vilt tillstånd drev omkring i flock,. Hästen är gräsätare och jagar därför inte andra byten för sin överlevnad. Hästen är däremot i sin(o)tur som alla andra icke köttätare lovligt villebråd för just sådana! Detta innebär att hästen är oerhört vaksam på yttre förändringar. Det kan ju vara något läskigt som innebär fara och som man snabbt måste fly ifrån! Radarn står alltid påslagen! Detta känner alla till som umgås med hästar, eller åtminstone borde känna till,(annars kan man alltid få reda på det "the hard way") Man kan som ni vet köra en häst på samma skogsslinga tusen gånger, men så en dag tvärstannar hästen och vill vända och springa hem, beroende på en sån simpel sak som en lättande fågel, en nyutställd höbal i en hage man passerar eller en kvarglömd ryggsäck efter nån picnic nånstans som bara hästen ser, eller tror sig se! Det finns hur många historier som helst. Några skojiga, tyvärr många fler tragiska, beroende på kuskens oförmåga att ”läsa” flyktdjuret hästen! Nåväl, det jag försöker visa på är att något känsligare och mer observant djur knappast finns. Travhästen är ju också ett djur som i människans tjänst inte har sin naturlige flockledare att ty sig till och läsa signaler från, och som därför vaksamt noterar alla reaktioner hos sin "ställföreträdande flockledare" nämligen sin skötare! Om flockledaren/skötaren inte mår bra och därför sänder negativa signaler som uppgivenhet, vilket per automatik ger otydligt ledarskap, och/eller sura elaka högljudda röster i stallet, samt kanske kombinerat med nervösa ryck o slit i hästarna i stället för den positiva lugnande och kärleksfulla smekningen, nojset och uppmärksamheten som man så gärna vill ha från sin flockledare, så påverkar detta naturligtvis de känsliga och lyhörda hästarna. Hästen blir nervös och nedstämd. Direkt förödande för tävlingshästar som skall prestera! Detta blir snabbt till en nedåtgående spiral.
Den raka motsatsen som naturligtvis också ger samma effekt fast tvärtom, alltså rena dopningen, är ju när flockledaren/skötaren är harmonisk, glad o nöjd, detta märker hästen direkt via det positiva och tydliga ledarskapet, blir lugn och trygg och vill vara till lags och prestera därefter! Detta för att åtnjuta ännu mer av positiva vibbar från sin ledare. Det smakade ju så gott! Där har man vips den framgångsrika spiralen. Simpelt och tänkvärt eller hur?
Den empatiske och balanserade skötaren vårdar och älskar sina hästar både i med och motgång. Låter dessutom hästarna få känna detta. Tänker på att uppföra sig väl med tonfall osv. i sitt umgänge med hästen. Hästarna svarar med att vara glada och positiva till sitt liv som travhäst i händerna på den lugne och trygge skötaren! Man svarar upp med att prestera! Detta kallas sedan urminnes tider för resultat av "orsak o verkan"!
Jag tror alltså att skötarna (Stallharmonin) är nyckeln till Stall Tarzans framgångar! Just nu befinner sig Stall Tarzan mitt i den ovan beskrivna framgångsspiralen.
Alltså rena dopningen, dessutom utan karens!!
Vi i Travkompaniet/Team Hultman har ju under en tid drabbats av ett osedvanligt missflyt med stolpe ut mest hela tiden. Klart man funderar i stallet, men hav tålamod bästa vänner, peppa varandra, sånt här har vi upplevt tidigare och djäklar som det svängde!!!
Därför tror jag stenhårt på att Team Hultman tillsammans åter kan göra vändningen, eftersom jag vet vad Sveriges Bästa Skötare tillsammans med den bästa Tränaren och organisationen kan. Kvalitet segrar alltid! Det är bara en fråga om tid och att hålla ut!!
Varför inte redan i morgon??
Flashen
