Gott Nytt År!

Forsbacka första helgfria dagen på det nya året. En geografisk lägesrapport ger vid handen att den stora snömängd vi begåvades med under i stort sett varje dag under hela december, numera är ett minne blott! Nu har vi ett mera "vanligt" vinterväder och där temperaturen pendlar mellan ett par plus och ett par minusgrader.

Julhelgen var i stort sett lugn och skön frånsett att jag slet av mig vänster arm veckan innan jul! Jorå så att..

Nja, nu överdrev jag lite...Så här var det. Jag skulle följa lilla älskade barnbarnet Isabell (5) till Ridskolan. Bara hon och jag. Mysigt för morfar och förhoppningsvis också för Isabell, jag tyckte hon var på osedvanligt gott humör när jag hämtade henne i Åshammar. När vi anlände ridskolan kollade vi på planeringslistan vad som gällde för dagen. Hon skulle rida en "Oboy". Eftersom vi var i god tid och denne Oboy stod i sin spilta och hade tråkigt så började vi förbereda honom. Alltså jag menar, hur kan man få ha hästarna i spiltor på många ridskolor!? Dom kan ju inte rulla sig i den trånga spiltan, kan väl knappt ligga ner. Ett rep i en läderrem om halsen. Står dessutom och stirrar rakt in i en vägg. Fy fan vilken tillvaro.

Jo jag fattar också att det är en ekonomisk fråga, att bygga om till boxar. Men jag tycker så synd om dessa stackars ridskolehästar. Inte nog med att dom inte har en "egen" skötare som dom kan ty sig till, dom får bära runt på en massa småbarn som rider på en massa olika sätt. En del rycker och sliter i munnen, andra sitter med en mil långa tyglar och hästarna antingen går åt det håll dom vill eller stannar och sover en stund och blir sparkade på. Skänkla heter det visst... Sådär håller det på dagarna i ända. Stackars hästar! Nu får dom ju ialla fall tydligen vara ute i hage några timmar per dag men ändå. Nåväl, vi selade ut, nej förlåt sadlade och tränsade som Isabell rättade mig ett par gånger. "Morfar det heter träns inte huvudlag".. Oboy skulle ha martingal, stora skumgummibitar i öronen plus huva. Jag anade det värsta men sa inget till Isabell. Förstod alltså att den här hästen inte skulle gå runt och såsa i alla fall..Jag noterade också att han inte hade skor bak. Undrade varför. Tänkte tankar som, hur ofta blir dom här skodda? Av vem? Hur sköter man dessa hästar överhuvudtaget? Jag jämför ju hela tiden med travhästar så fort jag ser andra hästar.

Minns t.ex. när jag och ett par kompisar var på vär hem till hotellet efter en festkväll i New York 1985. Vi tog en hästdroska i Central Park. Jag blev spiknykter direkt bara av att se hur halt "våran" häst var. Frågade kusken vad han tyckte och det enda han tyckte var att jag borde hålla käften...

Isabell påpekade sedan mycket riktigt att vi måste kratsa hovarna också och hämtade kratsen. Bra gumman! Tankarna svindlade iväg på morfar. Tänk att det var den här lilla tjejen som föddes på Gävle BB under Gävleborgs Elitkamp på Solvalla Elitloppsdagen 2007! Järvsöfaks och Moe Odin nos vid nos, jag på Travkompaniets läktare, då det ringde i min ficka. Jag tog upp telefonen och hörde en trött och älskad röst säga "Grattis pappa du har blivit morfar, allt har gått bra och hon är så fin"! 30 000 personer skrek av upphetsning. Moe Odin vann, jag gav helt fan i vilket. Jag bara stod och grät av lycka. Kanske det största ögonblicket i mitt liv? Nu sa hon att vi inte fick glömma att kratsa hovarna! Vad säger man? Jag började med att lyfta upp vänster fram, höll den så att Isabell kunde kratsa efter konstens alla regler. Gick till vänster bak, böjde mig ner för att med ett vant grepp lyfta upp hoven. Då flög fan i Oboy! Han slängde sig framåt med ett rodeosprång och som tur var undvek han Isabell med en liten marginal. Samtidigt ropade man att Isabell och hennes kompisar skulle börja denna lektion med en halvtimmes teori. Såg ut som att Isabell tyckte det var ett bra besked. Det tyckte jag också. Nu är jag ensam med Oboy. Nu skall jag visa vem som bestämmer om vänster bak skall kratsas eller ej...Nu kunde matchen börja...

 Jag vände på hästen, nu hade han huvudet ut mot gången. Lite att titta på och att skingra tankarna med? Böjde mig ner och satte vänsterhanden innanför hoven, började lyfte lite lätt. Oboy slängde sig framåt i repen och jagade upp sig på precis samma sätt som tidigare. Han började också att se "strykrädd" ut. Ryckte med skallen och visade därmed att han fått stryk vid tidigare tillfällen då han reagerat på samma sätt. Jag gjorde tvärtom, gick fram till huvudet och pratade lugnt, smekte och småpratade med honom, berättade vad det skulle betyda för mig om han samarbetade. Han blev lugnare och lugnare, jag gick till vänster bak, böjde mig ner och si..han släppte till och gav mig foten. Men just när jag skulle lägga foten i mitt knä ångrade han sig, eller blev varse om att nån annan började styra för mycket? Hans gamla dåliga bilder började spelas upp i hans skalle och han ryckte åt sig foten. Jag som slappnat av och trodde att han skulle besinna sig på nytt släppte inte taget om foten. Med påföljd att min vänstra arm böjdes snett bakåt i 90 grade! Jag släppte naturligtvis och upptäckte att armen hängde rakt ner! Jag blev skiträdd och svetten forsade! Jag kände på den bortdomnade armen som hängde där. Tänkte mörka tankar. Jag måste ju till Akuten i Gävle omedelbart. Isabell sitter i lektionssalen och skall rida om en kvart. Jag är ensam. Jag har ingen känsel i vänster arm som bara hänger ner. Samtidigt känner jag den stora senan som går från biceps till handleden tjock som en dubbel fiolsträng. Det dunkade i armen. Jag hade ingen att prata med, bara andra föräldrar som stod och borstade sina hästar. Det var kallt i stallet men jag var het och svetten forsade. Jag irrade omkring.

Som jag stod där och begrundade livets helvete och otur så kände jag att känseln kom tillbaka i armen. Jag började försiktigt och räddhågset kolla hur mycket jag kunde röra armen. Upptäckte till min glädje och förvåning att jag kunde röra den i alla vinklar och att allt fungerade. Däremot svällde underarmen upp hela tiden och senan var jättetjock och syntes utanpå armen. Detta innebar ändå att jag kunde hjälpa Isabell att genomföra ridningen. Sen fick vi se..Bara att bita ihop!

Isabell kom från teorin. Jag låtsades som inget. Ville inte skärra upp henne. Nu ledde vi ut Oboy till ridhuset. Med höger arm..Nu stod vi på "medellinjen". "Varsågoda att sitta upp" sa ridläraren. Nu skulle jag lyfta upp Isabell och kom på att jag måste använda båda armarna... Det gick inte! Det värkte enormt när jag skulle använda vänster arm. Jag ropade på ridläraren. Den snälla Annelie kom farande. Jag sa:"skulle du vilja lyfta upp Isabell?" Jag har gjort illa armen, jag försökte kratsa bakhovarna på Oboy här. Annelie fick ögon som tefat. "men oj!, såg du inte plakatet vid spiltan? Där står det ju att man inte får lyfta bakhovarna på Oboy. Då blir han galen. det är därför han inte har skor bak. Vi måste vara 4 personer och brämsa när vi skall sko honom". Mors! Jag tyckte faktiskt mest synd om Oboy!

Ridningen gick fint och Oboy var väldigt fin att rida tyckte Isabell. Han var framåt utan att bralla. Pra o fiin som Jorma skulle sagt! Isabell är duktig och märkte att morfars tjat varje gång om att rida med korta tyglar var bra när hon skulle rida slalom mellan konerna. Hon fick beröm av ridläraren.

När jag skjutsade hem Isabell dunkade det ordentligt i vänster arm. Men idag (2 januari) känns det som om armen sakta men säkert blir bättre och att jag klarade mig undan med en "böjsena" som väl går över efter några månader? Tur man inte har någon egen häst som man måste kratsa och byta brodd på! Nu har jag ju en kompis som är ortoped, Professor dessutom (Hovan Hovelius Tre Kronors läkare under 21 år), men jag vill ju inte störa med mina småkrämpor....

Så här års brukar det vimla av "årsbästalistor" inom snart sagt allt! Nu skall det mesta stämmas av innan man vänder blad minsann! Själv nöjer jag mig med att presentera ett par listor som ofta blir bortglömda, men som jag själv (och förmodligen varje hästägare) anser vara de allra viktigaste. Nämligen hur mycket varje tränare "kör in" i snitt per start och hur mycket varje tränares starthästar tjänar i snitt per start. Detta säger ju en del om tränarens förmåga att matcha sina hästar. Både om att anmäla till rätt lopp men också att starta hästar som tränaren anser vara fit for fight!

Den första listan "inkört i snitt per start" toppas som vanligt av Stefan Hultman! Stefan får ibland kritik för att han inte startar sina hästar så ofta, men här kommer facit! Visst, han har (kolla listan) endast 215 starter under 2012, (vilket var ett år med ovanligt många sjuka och skadade hästar) men på dessa starter har hästarna ändå tjänat 9,1 miljoner! Vad gillar man som hästägare? Svaret borde vara att man vill att sin ögonsten till häst skall starta i de rätta loppen och bara när den är fräsch! Som enskild hästägare har det ju ingen som helst betydelse att tränaren totalt kör in 50 miljoner! Som hästägare är det väl bara den egna hästens inkomster som räknas?! Denna lista är väl värd att kolla både en och två gånger på..Stefan Hultmans hästar tjänar alltså under 2012 mer än vad t.ex. Nurmos och Walmanns hästar tillsammans tjänar per start!

Ännu intressantare blir listan nedan över inkört i snitt per starthäst i träning! Detta sätt att räkna ger en tydligt bild av verksamheten! Den här listan är guld för en ägare! Att ranka tränare efter hur mycket var och en kör in är ju riktigt korkat! Det säger sig ju självt att en tränare med 25 starthästar kör in mindre än den som har 200 starthästar!!?? Eller?

Denna lista toppas av Stefan Melander. Mycket knappt före Stefan Hultman.

Tarzan Melanders resultat 2012 är minst sagt exceptionella. Från dryga 12.000.000kr intränat 2011 på 665 starter så har han under 2012 tränat in 27 599 688kr på 1084 starter!!! Siffrorna är ju fördubblade! Under alla mina 53 år som jag följt travsporten, har jag aldrig sett en sådan formförbättring i ett svenskt träningsstall som Tarzan Melander visar upp 2012. Makalöst! Hur det gått till? Tja, säg det! Själv verkar han ju lika förvirrad som vanligt när han skall förklara. Ibland är det jänkarvagnarna som är 40 meter bättre, sen skrattar han bort det och säger att dom bara leker med hästarna hemma på gården. Vad skall man säga, vad skall man tro?? Makalöst och helt otroligt är det under alla omständigheter!

Under tiden jag skriver detta får jag läsa att Stefan plötsligt ändrar matchningen av Maharajah inför Prix de Amerique! Marre går redan denna vecka ner till Paris för att starta i Prix de Belgique istället för att starta på Solvalla samma dag! Stefan är lite orolig för väderomsvängningarna mellan kall och varmgrader som kan påverka både tränings och tävlingsbanorna. Han tar inga chanser och Marre har ju verkligen sett fin ut i de förberedande loppen här hemma! det är bara för Lisa att packa ner grejorna!

Björn Goop vann flest lopp i landet under 2012. Guldhjälmen sitter säkert på skallen alltså! Björn körde också in mest pengar av alla under 2012! Jag säger som den mest verbale? i TV4s travstudio Lennart Forsgren som sa: "Det är bara att buga på hatten"!!

Så får det bli!

http://www.youtube.com/watch?v=QX1RgyCl1Xs

God Fortsättning på det nya Året!

/Flashen