Hallåj i travstugorna. Dags att skriva av mig intryck och "pulshöjare" under den gångna veckan...
I måndags (den 11 september HU! vilket datum) så var det dags för våran 2 åring Faster than Mum, Travkompaniet/Menhammar uppfödningen, (om ni tycker att namnet är lite kul så skall ni veta att Gudmor är Annika L. och jag tycker mig ibland höra att det handlar om nåt outrett mellan Annika och mamman Ricci Boko...) att gå sitt premielopp. Han var riktigt läcker att skåda i värmningen där han både kvastade och gnäggade! och alla 9 delägare myste i det vackra sensommarvädret! Så racet..Kvalhästar av olika dignitet stod 2140 och premiehästarna stod med tillägg 2160. Faster hade springspår och öppnade i raketfart, så snabbt att han faktiskt var uppe bland kvalhästarna efter ett tag! Dock travade dessa snart in sig och drog på i ett 20 tempo och i sin iver att följa med där så fick Faster problem med att sätta fötterna rätt i det ovana tempot och resultatet blev en galopp modell större! Personligen så trodde jag inte att han kunde galoppera! Premieloppskompisarna passerade medan han stod och stampade och han blev långt efter...När han började trava igen så var det med besked! Det stod inte på förrän han var uppe bland sina kompisar igen och nu körde ju Fredde invändigt efter denna speed. Men..inne på upploppet tog Fredde tag i Faster than Mum, gick ut ett par spår i banan och rundade dom förvånade? kompisarna och gick med ett malligt tag om bettet och med klippande öron ifrån och med full spänst genom mållinjen! Det var en vacker syn! Efter detta lopp är väl uttrycket "snackhäst" svårt att undvika! I premielopp skall man ha en sluttid mellan 1,28 och 1,35 och FTM hade 1,32,0 i mål. Kuriosa i sammanhanget är att vår Somolli Malela hade exakt samma sluttid i sitt premielopp för 3 år sedan! Jag sa ju att det händer mig en massa mystiska saker....
Eftersom mitt andra "projekt" Somolli Malela skulle förberedas för start, så har han fått slippa den tunga tryckvagnsträningen i skogen och istället fått röra lite på påkarna i raskare takt i både banjobb och på rakbanan. Det har han gjort på ett mycket positivt sätt! Det har dock gått åt lite kyl-lera (en gång för några år sedan så hade jag skrivit kyllera på en minneslapp och min fru Agneta frågade:" vad står det här? Kyllera? vad är det?" hon läste alltså kyllera som Kilimanjaro eller Kyllä, eller varför inte Kippis)..och kallvatten på de ömma kotorna!
Lite myskuriosa i det sammanhanget också, eller vad sägs om att när Fredde o jag hade värmt i några bakvarv inför banjobbet förra lördagen, (Fredde körde Garamond Word, det säger jag eftersom jag är säker på att precis alla som läser detta undrar över just detta, vem körde Fredde då? :-))..så träffade vi en gammal bekant på banan och som också körde bakvarv, en kille med skägg! Solvallatränaren Göran Edlund. OCH!? säger ni.. då säger jag att när Göran var bara 13 år så "sprang han i stallet" hos Rune Palm där jag ju jobbade då som 15-16 åring...Han cyklade iväg till färghandeln och köpte piasavakvastar, rullade bandage och tömde dyngkärran, med andra ord som man började en travkarriär på den tiden! Nu för tiden kör man visst ponnylopp....Tiden gick, jag slutade i stallet och Göran Edlund tog vid! Faktum är att vi snackade i lördags om att när han höll i ett par tömmar första gången så var det i en rochard med mig! Han tyckte att jag verkade nervös vid tillfället och att jag tog över tömmarna efter en alldeles för kort stund! Vi tror att hästen var Golden Shadow! Göran Edlunds största tid (hittils) var på 70 talet när han hade hästar som Don Campfire som vann flera gulddivisioner och andra bra hästar. Han hade en häst som han vann 4 åringseliten ? med under en Elitloppssöndag kommer jag ihåg, däremot har jag tyvärr missat namnet! Det var på den tiden jag bara ägnade mig åt hockey! Såg naturligtvis Elitloppet på TV dock! Jag minns TV intervjun på stallbacken. "Den där killen har jag lärt köra häst" sade jag kaxigt till Agneta. "Vad skäggig han är, som en tomte" sa Agneta. Då var han bara 13 sa jag....Jag bad sedan Göran köra själva jobbet med Somolli Malela i lördags bara för att jag skulle kunna se honom (hästen) från sidan, och for old good times sake..Det såg bra ut och Göran var skapligt nöjd med min kuse! "J----ar vad han vräkte sig iväg från start, jag höll på att köra över Fredde" sa han medan skägget flaxade...
"Får jag be om absolut......(kallaste vattnet).....
Robert Bronetts välkända elektriska röst har klingat i ett cirkustält på Gävletravet, fredag lördag söndag, förra veckan. Föreställningen heter Levade och handlar om en fantastisk (sägs det, såg det inte själv av ren protest) uppvisning av hästar, ryttare och öltält... Visst, kul! MEN, för oss som har andra intressen i Gävletravet än att se circus och dricka bira så var denna 4 dagar långa föreställning en enda lång pina! Circus fick vi mycket av... Eftersom hästar och ekvilibrister höll till i våra gäststallar så kunde man när som helst möta Lippizanerhingstar som gick på bakbenen, små ponnies som gjorde kullerbyttor på stallbacken o.s.v. Jag kan försäkra er kära läsare att ingen jag säger ingen, travhäst i tävlingskondition framför vagn blir speciellt imponerad över en snurrande ponny på två ben och med en husse utrustad med världens största mustach och med lång piska står och håller show på stallbacken! Att det inte blev någon allvarlig olycka tackar jag hästarnas gud (hippos) för! Ni skulle sett Somolli Malela i hagen när ett fyrspann med järnhjul blåste förbi i 20 tempo med en skrattande mustaschprydd Turk vid tömmarna! Det drömmer han nog om varje natt under ett långt tag framöver! Usch!
Men det värsta var att när man satte upp circustältet i torsdags så pajade man varmvattensledningen till hela anläggningen! Alla stallar blev utan varmvatten! Vi fick duscha hästarna i iskallt vatten under 5 dygn! Det kom inget varmt vatten förrän igår lagomt till tävlingarna! Felet låg precis under tältet så man kunde inte laga detta förrän man hade dragit vidare med sin circus i måndags! Den mustaschprydde Turken sågs inte med blidare ögon efter detta! Han fick göra hur mycket konster som helst på hästryggen..."Skandal!" sa Bill, "det har man på fötterna på sommaren" sa Bull...Och ändå så tyckte tjejerna på stallfiket att dom hade det värst som fick värma diskvattnet! Circus var det under alla omständigheter!
I lördags körde jag Somolli Malela i skogen under en lugn joggingtur, men tyckte att han inte var perfekt i travet, men man blir ibland lite överkänslig när man har med en trashank att göra. Så farligt var det nog inte. Det mest intresanta som hände under den skogsturen var när jag passerade en tant med rollator och hon tittade ner i backen, i andra tankar? tittade upp och rakt in i en häst, den skrämda blicken dröjer det nog innan jag glömmer! Vände mig om och blev nöjd över att se att hon fortsatte att promenera efter ett tag! Blev hon rädd? Skojar du? Spelade tennis som vanligt lördagseftermiddag, hyggligt spel men jag blev tidigt trött..infektion på gång??
I söndags eftermiddag drog man så på sig Jaded tröjan och njöt!! Vad grym han var!! Fick sedan ett glatt och överraskande telesamtal från Sveriges bäste skötare? från Ullis i hästtransporten från Halmstad. Hon var naturligtvis mycket nöjd med sin skyddsling Jaded och laddade för kommande Frankrike äventyr! Men närmast var hon spänd för att hennes och sambon Jonas, Tinto E. skall starta i Kriteriekval ikväll! Tråkigt att vi i Travkompaniet inte har någon med, men vi låter dom andra få en seger i år så kommer vi tillbaka nästa år igen, vi kan ju inte vara så oförskämda att vi dominerar varje år...eller som Engelsmännen säger : "you cant have the hights without the downs"
Måndagen var grym. Våran katt "Fricken" en gul långhårig hankatt på 14 år, (uppkallad efter Jim Frick som hade den hårfärgen för 14 år sedan) född i ett amatörstall (Anders Öberg) utanför Gävle, har varit sjuk under en längre tid. Cancer i sköldkörteln vilket innebar att han åt 3 gånger mer än en normal katt, men var smal som en skrika. Astma med ständiga hostanfall och med blåsljud på hjärtat. Nu gick det inte längre. Han var verkligen i miserabelt skick. Jag tog beslutet och åkte till veterinären och lät honom somna in för gott! Flashen grät en skvätt. Man/jag lär mig aldrig att vara stark i såna här situationer! Jag borde ha vana ändå efter 4 Afghanhundar, 4 katter och 1 häst! Att sätta sig i bilen med ett tomt halsband är lika tufft varje gång, åtminstone för mig, mycket känslor..."If you cant have the downs, you cant have the hights". Så jag föredrar nog att ha känslor i alla fall...
Igårkväll var det dags för en adrenalinkick igen! Somolli Malela startade med Torbjörn Jansson i vagnen! "Tobbe" var nöjd efter värmningen och jag tyckte själv också att det såg bra ut! Till loppet ryckte vi dojorna runt om och plockade bort knäkapporna. Både Freddes och mitt råd till "Tobbe" var kort: "ge honom ett snällt lopp och en trudelutt till slut" jag berättade att han varit ifrån sedan i maj och att han var skör..Hur blev det? Jodå, som att komma in på scenen och spela Svansjön när man ger Hamlet! Dvs. helt fel! Först blev han hetsig av en omstart, så att han i den giltiga bara drog iväg med Tobbe i raketfart! Han var snart framme vid ledaren och tryckte för spets! Första 500 i 14,0 och första varvet 17,0 pullandes i dödens! Det var inte precis vad man drömt om....Att han gick in i väggen 500 kvar kom inte som nån överraskning! Den enda häst han hade efter sig i mål var den som svarade ledningen! Stackars Somolli Malela! Jag träckte honom en god stund i sulkyn efter loppet och träckte av honom ännu längre efter duschen (varmvatten äntligen), men ändå hade han nästan 90 i puls när vi kom tillbaka till stallet! Kollade på telefon hur han mådde idag, men där kunde skötaren Sylvia meddela att allt var normalt och att han åt och såg ut att må helt OK! Tack för det!! En rejäl ögonöppnare blev det väl och positivt var också att han travade fint och såg läcker ut ända tills bensinen tog slut!!!!
Nu skall jag sätta mig framför TVn och hålla tummarna för Tinto E!!!
Happy Trotting!
