Hallå där, det är jag igen. Jaded.
Jaha, så var det över. Snacka om att det känns snopet. Tanken var laddad till bristningsgränsen när bilen rullade iväg i lördags. "Den lille grå" behövde inte be om mycket för att vi skulle blåsa iväg till ledning direkt, vi sa ju full fart från början, sen skulle vi öka. Sen blev det lite tveksamt i svängen, skulle vi inte öka? "Den lille grå" verkade nöjd när vi var i ledning och jag blev ärligt talat så förvirrad att jag tappade kontrollen helt. Det är bara att erkänna, jag klarar det inte själv och behöver verkligen "strama tyglar", kanske inte bokstavligt men ni fattar vad jag menar. Sen var det långt fram och jag var förbaskad som få gånger innan. "Den lilel grå" begärde inget men jag ville testa och se hur fort det kunde gå, i sista svängen förstod vi att det inte gick att vinna så då slog vi av lite på takten. Nöjda med att veta att vi sprang fortast av alla den här dagen, men aj vad det svider att vi inte fick vara först den här gången. Ärligt talat så svider det mer än på länge, för det är lätta fötter jag srpinger på just nu kan jag lova. "Chefen" ska ha en eloge, för träningen har verkligen funkat perfekt och det är en ren fröjd att kuta just nu.
Så har man då torskat mot polar'n. Han höll ju på att ta hem hela klabbet han. När det nu blev pannkaka för mig redan direkt hade han faktiskt lika gärna fått ro hem det. Polar'n jublade väl inte direkt heller efteråt, ingen av oss hade väl någon anledning att skrika oss hesa av glädje. Okej, han konstaterade krasst att han var först av oss i mål, men det var inte någon större skadeglädje. Så pass lika är vi att vi gärna vill fightas på lika vilkor och se vem som var bäst. I lördags var han först av oss och jag lyfter på hatten för Jocose, en hedersknyffel. Som jag ska sätta dit så det stänker om det nästa gång. Nu är ju "Chefen" svår att övertala vad gäller våra interna möten så det lär väl dröja?
"Giganternas kamp" kallade jag vår drabbning i lördags när jag tecknade ner några rader dagarna innan. Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig men ändå blev det helt rätt. Det blev en Giantens triumf. Giant Superman, en rackare som tydligen varit med rätt länge smög med fint och lotsades stiligt av en Fredrik B. Han plockade ner den där Going Kronos, som också hade det tufft i lördags. Jag hade fullkomligt älskat att ha fått just den grabben på utsidan i lördags och fått köra om det på riktigt. Jag har grym revanch att kräva där sedan tidigare. Men, nu är det som det är . Det må svida rejält med nederlag, och det gör det den här gången. Men "Chefen" var förvånansvärt lugn efteråt, han kramade om mig och sa bara att han var glad för min skull. Han vet att jag kan vinna över det här gänget. Det kändes bra kan jag lova. Han skvallrade inte om var och när vi ska ut nästa gång, lovar att återkomma så fort jag hör ett knyst. Nä, nu ska jag ut i hagen och softa lite. Polar'n gick just iväg, måste skynda.
