Hallå där, det är jag igen. Jaded.
Vilken härlig morgon. Vaknade när förste man på plats slog upp dörrarna, solljuset strilade in genom fönster och dörr. Sträckte på mig och tog för mig av den frukost som serverades och med sista tuggan kvar i munnen öppnades boxen och promenaden gick ut i solen, värmen (!) och hagen väntade. Jag var bland de första ut, men de andra kom också ut sedan. Polar'n i boxen brevid kom just efter mig.
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att fundera en del, men också inspektera. Eller kanske mer kika och iakta. Polar'n brevid har jag alltid bra koll, vi kan varandra utan och innan och snacka ju om det mesta. Han var rätt laddad när han åkte iväg i fredags, inte lika nöjd när han kom tillbaka. Han är liksom jag lite frustrerad, men han verkar ha koll på läget ändå. Han är klok, det måste jag bjuda på. Han har haft en del stolpe ut i år, polar'n. I lördags ville han för mycket, blev lite ivrig i andra racet och soppan tog slut. Jag vet hur det känns...Men vi skiljer oss en del där, det märks också när vi tränar ihop. Jag gillar att leda packet, fältet, bataljonen, ja, vad ni vill. Jag klarar inte av när andra är ivägen och styr och ställer åt mig. Polar'n är tvärtom, han anpassar sig till nästan vad som helst. I lopp är han grym när andra leder och han får invänta och lossa av sin kanon till slut. Det kan finnas anledning att ta ett snack med "Chefen" igen, vi ska kanske matchas ihop? Inte bara för prestigen, vi kommr ju aldrig vara i vägen för varandra eftersom vi inte vill ha samma löp i racen.
TIllbaka där jag började. Iakta. Vi känner varandra bra härute och är väl egentligen lite som en enda stor familj. Men jag har däremot inte alltid full koll hur det går för alla på banan. Ägnade mycket av förra veckans lediga tid åt att forska i det och kika på hur alla andra är och har det här hemma. Jag kan kostatera att det är jag och "polar'n" som reser mest och längst. En dam som märks mycket här hemma är Lie Detector. En bestämd dam med mycket integritet, även om hon ännu bara är en liten flicka är det en dam man inte sätter sig emot i onödan. Hon imponerar tydligen stort också på banan, förvånar mig inte det minsta. Hon verkar ha det där "lilla extra". Polar'ns lillebrorsa är lika gammal och skuttade ur bussen när han kom hem förra veckan. Laughing Stock hade vunnit sitt första race. Onekligen kul och nu ska han försöka komma med till Kriteriet på onsdag, förstår jag. Jag minns gärna 2005 och hoppas han får vara med. Men så mycket hajar jag, att den här killen är fortfarande grön så var snälla mot honom. Han har precis börjat fatta vad det går ut på, men han är rätt vettig, inte helt olik brorsan. Självklart hoppas vi alla här hemma. På onsdag ska tjejen Lie Detector också ut och tampas om en plats i damernas Kriterie, Oaks. Okej, håll i hatten allesammans. Men kom också ihåg hur mycket det är som kan ställa till det för oss fyrbenta, jisses vad man får vara med om och det är alltid lika irriterande. Men i min värld kan inte den här tjejen torska!
Min egen lillasyrra börjar röra på sig. En skön tjej som faktiskt imponerar så smått här hemma i träning. Jisses vad det går undan i backen ibland. Hon "sköter sitt" och gnäller aldrig, men vi har förstått att hon har haft ont ibland och "doktor Nisse" har behandlat henne. "Chefen" är såklart den bästa "Chef" hon kan ha och han hjälper henne och vi andra stöttar och hejar på.
Det är de jag hunnit spana in den veckan som gick. Annars har senaste tiden också handlat mycket om att säga "hej & hej då". Några av polarna har lämnat oss och nya knattar har dykt upp. Jampacked, Jazzman och Jeroboam saknar jag verkligen. De var visserligen lite vemodiga när de åkte men ärligt talat lika spralliga över det nya äventyr som väntade. De nya är helst hysteriskt glada och spralliga, jisses. Har man varit så ung? Några av dem bröstar upp sig rejält, vi får väl se hur det blir med den saken.
För min egen del? Nu är det dags för träning, mer än så blir det inte den här gången om Jaded.
