Hallå där, det är jag igen. Jaded.
Så har han då gjort det igen. Vunnit. Han är alltid en"champ" och i mina ögon bara bäst. Men så har han också det där, att när det verkligen gäller så plockar han fram det där "lilla extra". Jag har varit med om det själv några gånger och kan egentligen inte beskriva det med ord, det är mer frågan om en känsla. En suverän känsla som gör att man känner sig oslagbar. Om man nu, som jag, känner så redan innan så ökar bara den känslan än mer och når obeskrivliga höjder. Jag inbillar mig att det bara är några få förunnat att ha den förmågan. Att inte bara kunna plocka fram det där "lilla extra" i sig själv, utan också plocka fram det i oss som "drar lasset".
Vem jag pratar om? "Den lille grå", naturligtvis. Mannen som styr som ingen annan, klippan i min vagn! Stort grattis till dig, kompis!
I söndags var det två år sedan vi stod där tillsammans, "den lille grå" och jag. Nu två år senare står han där i vinnarcirkeln igen och har vunnit Kriteriet - för tredje året i rad! Jisses, vilken grabb! Några minuter tidigare var han sånär på väg till vinnarcirkeln med damen med stort L här på gården, Lie Detector. Det blev en andraplats i det största loppet för stona födda 2004, rätt okej. Men visst, den damen var inte helt nöjd när hon kom hem, där snackar vi vinnarskalle så det stänker. Det gick tydligen lite väl fort i början, vilket tog ut sin rätt till slut. Det där med att det går lite väl fort en bit i början vet jag hur det känns...Tro mig när jag säger att ni kommer att få se mer av den här damen, i vinnarcirkeln. En inte särskilt vågad gissning, eller hur?
Polar'n i boxen brevid var också ute i lördags och ruskade mest på huvudet när han kom tillbaks. Har inte fått klart för mig riktigt hur det gick eller vad som hände men av det uppgivna ruskandet att döma blev det i alla fall inget besök i vinnarcirkeln. Jag vet inte vad som väntar för honom framöver men han verkar inte redo att ställa in dojorna för vintern än i alla fall, om han får som han vill. Han är fortfarande ute efter en rejäl skalp innan snön faller ner över oss.
För egen del då, frågar ni? Ja, "Chefen" och jag har varit ute i skogen en hel del tillsammans sista tiden. Exakt vad vi pratar om, vad och hur vi tränar vill jag inte gå in på, ännu. Jag kan bara lova att återkomma i ämnet. Tills vidare kan jag bara säga att "Chefen" vet vad han gör, som alltid. Jag känner mig alltid trygg i hans resonemang och planering och det finns ingen jag litar så blint på som han. Vad det resulterar i ska ni alla få bli varse om, vad det lider. Så långt kan jag sträcka mig till att den här senaste tiden liknar lite av en "omstart" och en ny plan börjar allt mer utkristalliseras. Det känns bra att vara Jaded, jag siktar på att det ska kännas ännu bättre. Alltid!
